I svåra beslut är man alltid ensam, säger prästen och själavårdaren Maria Widén

Jesus i Getsemane kan vara en bild av oss när vi vill slippa att ta ett svårt beslut, när vi är tvungna att acceptera ett smärtsamt faktum.

- Getsemanekampen som är blod, svett och tårar kommer vi inte undan. Att ta sitt liv på allvar betyder att man måste gå sin egen väg säger, själavårdaren och prästen Maria Widén.

Slutade tro på tron

Maria vet vad hon talar om. På 70-talet skrev hon ut sig ur kyrkan. Hon slutade tro på tron. Senare i livet började hon studera teologi, blev prästvigd och arbetade som sjukhuspräst.

- Vi har alla varit i svåra valsituationer som vi helst vill komma undan. Men vi kan inte fly undan det smärtsamma i livet. Fly från skuld eller lidande.

- Men kampen är viktig, säger Maria, för då kommer vi underfund med oss själva och vårt ansvar.

Livet ingen glansbild

När Maria var lite var hon en grubblare och tänkare. Hon kände att kraven på henne var att hon skulle vara en söt liten flicka. Själv ville hon vara tuff och klättra i träd. Något som ledde till känsla av utanförskap.

- Jag ville bli accepterad som den jag var och ställde inte upp på andras förväntningar. Jag ville vara den jag var ämnad att vara.

Som sjukhuspräst möter Maria människor i livets olika skeden och med vitt skilda problem.

-Jag har aldrig haft en glansbild av att livet skall vara enkelt.
Livet kan handla om svåra separationer eller att möta sjukdomar.

Jag har aldrig haft en glansbild av att livet skall vara enkelt.

- Först kommer motståndet. Vi testar alla sätt att komma undan men det finns inga lätta vägar genom svåra beslut. Vi kan inte överlåta beslutet åt någon annan. Till slut kommer insikten om att det inte finns någon annan väg än den egna.

Lämnade kyrkan

Det var många i Marias generation som på 70-talet, på samma sätt som hon själv, skrev ut sej ur kyrkan. Det fanns så många alternativ. Fredsrörelsen, anti-kärnkraft, feministrörelsen och vänstervågen, där man strävade efter rättvisa och jämlikhet.

- Jag upplevde att kyrkan var fixerad vid trosbekännelserna och dogmerna och att man måste tro på Gud och Jesus på ett visst sätt.
Det var ingen motsägelsefullhet, det var bara det att jag inte ville höra till kyrkan.

- För mig är och var tron mera Kristi efterföljelse. Hur gjorde Kristus?
Det är det han gjorde som jag tycker är viktigt i livet. Man behövde inte höra till kyrkan för det.

Vetekornets lag

Maria uttrycker sig gärna på "kyrkiska" när hon återkommer till getsemanekampen och vetekornets lag.

- Jag tror inte att man kan göra svåra val innan man gått igenom sin egen getsemanekamp. Man måste ha en brottning med sig själv. Man ska veta när uppbrottet är en flykt eller när det är ett uppbrott, ett måste för livets skull.

- När relationer, ägodelar och arbeten tär och blir destruktiva, då ska man gå. Man skall lämna det gamla. Trots att det är smärtsamt. Det är vetekornets lag.

Precis som getsemanekampen kan vara lång, var Marias väg tillbaka till kyrkan lång. På 80-talet blev hon intresserad av den andliga dimensionen. Efter att i nästan 30 år undervisat i vårdvetenskap som innefattar psykiatri, filosofi och etik så blev hon intresserad av den andliga koden.

- Jag ville förstå själva budskapet i bibeln. Träffa rätt mänskor och läsa rätt böcker för att få översättningskoderna. Kunna koppla ihop det med det jag studerat och undervisat.

Blev präst

Efter en retreat blev det klart. Maria beslöt att prästviga sig och bli sjukhuspräst.

- Eftersom det kristna budskapet öppnade sig för mig så kan jag också berätta om det för andra. Min uppgift är att möta de kyrkoovana som är allergiska mot det fromma språket.

Marias syn på livet är att vi alla har fått olika gåvor.

Jag kan inte bli någon andra vill att jag ska vara.

- Jag kan inte bli någon annan än jag själv är. Jag kan inte bli någon andra vill att jag ska vara. Jag ska bli den Gud har skapat mig till. Mina gåvor ska jag förvalta. Av dem skall jag ge tillbaka.

Mänskans vackraste rörelse

Maria trivdes som sjukhuspräst och själavårdare i Mariehamn. Hennes uppgift var att lyssna och få andra att växa.

Vi blir till i relationer

- Det är i mänskomöten vi utvecklas. Där blir ordet till kropp och smärta. Vi blir till i relationer.

- I möten kan man få livsmod. Man kan berätta sig sann. Att resa sig efter varje fall är mänskans vackraste rörelse.

I höst pensionerade sig Maria från jobbet som sjukhuspräst.

- Precis som när jag kände att lärarjobbet var klart så kändes min tid som sjukhuspräst klar. Jag började bli trött på mig själv.

Men hennes engagemang fortsätter i form av pilgrimsvandringar och retreatverksamhet.

- Jag trivs i tystnaden och stillheten.