Ibland omöjligt att hitta ägare till gamla gravar då gravrätten går ut - ingen gemensam linje bland församlingarna om vad som händer med gravarna

Att ha en grav att gå till för att minnas döda släktingar och vänner är viktigt för många. Speciellt i allhelgonatider. Men det gäller att hålla koll på gravrätten, för en gravplats är inte evig.

Det finns olika sätt att hantera gravar som ingen längre har hand om. En del kyrkliga samfälligheter låter gravarna och gravstenarna stå kvar. Andra söker med ljus och lykta efter en innehavare, innan gravstenen till slut plockas bort.

I Kristinestads kyrkliga samfällighet har man under några års tid sökt ägare eller anhöriga till de gravrätter som gått ut. Om försöken inte burit frukt har gravstenen tagits bort.

- Nu i sommar har vi fokuserat på Åsändans begravningsplats i Lappfjärd, som är en av våra fem begravningsplatser, säger Olav Klemets.

Klemets är församlingsmästare och disponent på Kristinestads kyrkliga samfällighet.

- Orsaken till att vi avslutar gravarna och tar bort stenarna handlar i första hand om att vi vill reda ut vem som äger eller har ägt gravarna. För då gravrätten upphör borde man göra ett nytt avtal eller avsluta graven.

Information till besökare

Men att avsluta en grav och ta bort gravstenen är inget som görs i en handvändning. Besökare på Åsändans begravningsplats har i två somrar kunnat se informationsskyltar både på anslagstavlan och på de gravar det gäller.

- Vi har på olika sätt försökt nå släktingar eller anhöriga till de som är begravda. Men det är ju inte alltid så lätt. Speciellt då det står ägare okänd i gravavtalet, säger Klemets.

I sommar har ungefär 200 gravar avslutats och gravstenar tagits bort på Åsändans begravningsplats. Det handlar om gravar främst från 1920- till 1950-talet.

Gravstenar blir grus

I Åbo och St Karins kyrkliga samfälligheter tas mellan 300 och 500 gravstenar bort varje år. Också här är det en lång process innan gravar avslutas.

- I Åbo och S:t Karins samfälligheter är gravrätten 25 år. Så har det varit sedan år 1969. Året innan avtalet löper ut kontaktas anhöriga, berättar Maria Wikström som är byråchef på Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighets gravkontor.

- Vi kungör den här informationen både per brev och med information på själva graven, förklarar Wikström.

Har ingen hört av sig efter det här plockas gravstenen bort.

- Men sedan väntar vi ytterligare något år innan stenen blir krossgrus, säger Wikström.

Jägargravar bevaras

Men att samfälligheter väljer att avsluta gravar och ta bort gravstenar där gravrätten gått ut, betyder inte att alla gravar avslutas. Gravar med ett kulturhistoriskt värde sparas.

I Åbo och St Karins kyrkliga samfälligheter går intendenten och planeringshortonomen igenom alla gravar där gravrätten löpt ut innan man fattar beslut om vad som ska hända.

Hämta en gravsten

Om anhöriga inte vill förlänga gravrätten återgår själva gravplatsen till samfälligheten.

- Men gravstenen ägs egentligen av gravrättsinnehavarna. Så de har rätt att hämta stenen, säger Maria Wikström.

Hon konstaterar att det är mycket ovanligt att någon hämtar en anhörigs gravsten. Samma sak säger Olav Klemets i Kristinestads kyrkliga samfällighet.

- Någon enstaka sten har blivit hämtad. Vad människor gör med stenen angår inte mig. Kanske skapar de en minneslund i sin trädgård, säger Olav Klemets.

Fler gravplatser behövs

I Korsholms kyrkliga samfällighet får gravar vara kvar också efter att gravrätten löpt ut. Samma sak gäller i Malax kyrkliga samfällighet.

I Pargas och i Borgå kyrkliga samfälligheter kontaktar man anhöriga då gravrätten börjar gå mot sitt slut för att antingen förlänga avtalet eller avsluta graven.

I Pedersörenejdens kyrkliga samfällighet har man hittills inte aktivt sökt anhöriga då en gravrätt gått ut.

- Vi har avslutat gravar och tagit bort gravstenen bara då anhöriga uttryckligen har önskat. Men nu ska vi nog börja se över gravrätterna, säger Marianne Bränn som är chef för begravningsväsendet i Pedersörenejdens kyrkliga samfällighet

- Så småningom behöver vi fler gravplatser och det finns planer på att bygga ut några av våra begravningsplatser. I samband med planeringsarbetet ska vi också börja se över gravrätterna, säger Bränn.

Inte bara utrymmesbrist

Att avsluta gravar där gravrätten gått ut och där anhöriga inte vill göra ett nytt avtal, eller där det inte längre finns några anhöriga, handlar inte enbart om att gravplatserna ska återanvändas.

- Egentligen handlar det om kyrkolagen, där det sägs att när besittningstiden tar slut återgår gravplatsen i församlingens ägo.

Om gravplatserna blir kvar, men ingen egentligen innehar den, vem ansvarar för skötseln, frågar sig Maria Wikström.

- Man får ju inte använda skattemedel att sköta om privata gravplatser.

I hörnet av Åsändans begravningsplan i Lappfjärd står de 200 gravstenarna i långa rader. Vad som ska hända med dem vet Olav Klemets ännu inte.

- Vi har inte bestämt vad vi ska göra av dem. De kunde ju återanvändas. För det är väldigt bra stenar som kunde slipas om.

Är det problemavfall?

- Nej, det är det väl inte. Åtminstone inte ännu, säger Olav Klemets.