Teaterrecension: Uutiset 2.0 – nyheters innersta väsen som dockteater och tv-show

Ishmael Falke och fria gruppen Grus Grus Teatern utmanar dagens nyhetsunderhållning. Med en Åbobiograf som scen ställer man frågor om vem och vad som har makten över våra nyheter.

Ishmael Falke är känd från Åbos livskraftiga dockteaterscen, som också uppmärksammas internationellt. Ta bara hans och Sandrina Lindgrens fina flyktinghistoria Invisible Lands som efter fyra år fortfarande gästspelar runtom i världen.

Nu har de två tagit på sig rollen som nyhetsankare i en satsning som blandar samtidens nyhetskommenterande underhållningsprogram, och de klassiska journalfilmerna som på biodukar sammanfattade veckans nyheter från 1908 ända fram till 1960-talet.

Scenen för Nyheter 2.0 är därför finurligt nog Åbos stora biokomplex. Då vi leds in i salongen möts vi av ett slags tv-studio där tekniken byggs upp i sista stund, medan Ishmael småpratar om nyhetsformer och –idéer, om hur nyhetsstudion är en helt egen värld, en fejkad steril doftfri värld som ändå använder sig av trovärdighet som nyckelfras

Så skapas en känsla av den där nyhetsstudiohetsen, strax inför en livesändning.

Det är som om teamet bakom Nyheter 2.0 verkligen velat kasta sig ut på hal is, långt från sina egna trygghetszoner. Ribban måste också vara högt ställd. TVn är ju fylld av underhållningsprogram som leker just med nyheter, de bästa av dem producerade både med ordentliga budgeter och manusförfattare.

Premiärkvällen, med temat Nyhetsmakt, fungerar ändå bäst då Ishmael, Sandra och teamet gör saker där de känner sig hemma, då de agerar med dockor och skuggspel och föremål som används på oväntade sätt. Just det kan de göra det maximala av, och trollar då samtidigt fram fräscht spännande ögonblick som också lyckas överraska.

Det kan handla om skuggspel då klimatförändring och krympande polarisar projiceras mot den jättelika bioduken. Eller om litteraturvetaren poststruktalisten Roland Barthes som lyfts upp ur sin grav, en dödsskalle som Perrine Ferrafiat förvandlar till dockfigur och på franska filosoferar kring nyhetsbegreppet.

Det att det då talas just franska (med simultanöversättning) är också fint, att språk överlag blandas under föreställningen – det är också hebreiska, engelska och rikssvenska (alla utan simultantolkning) tillsammans med finska med stark brytning.

På ett snyggt sätt problematiserar man där frågan om vems nyheter som i regel är de dominerande, vilket och vems språk det är som styr valet och tolkningen av en nyhet. Om nyhetsredaktioner fylls av vita medelklass-Finlandsfödda journalister, i hur hög grad påverkar det nyheternas innehåll?

Nu bryts nyhetsföreställningen, i traditionell anda, dessutom av en expertgäst. Den här kvällen är det YLEs etiska chef Timo Huovinen som får svara på frågor om just sådant, val som görs bakom nyheterna.

Och så avslutar man med en väderrapport som förvandlas till krisrapport, hur man varnar för att empatin fryser till is eller för flyktingvågor som växer, lågtrycksfronter blir krisfronter, tuulivaroitus (vindvarning) blir tulivaroitus (eldvarning). Överallt ges rådet att det är säkrast att bara stanna hemma, och plötsligt förvandlas den litet komiska distanserade undertonen till ett rysande laddat allvar.

Helheten är på gott och ont en sillsallad.

Det är när man nöjer sig med att göra det som görs smidigare i etablerade tv-studion som föreställningen inte riktigt hittar sin egen identitet och styrka. Och då tänker jag att det hade varit mer spännande att ta steget ut, hålla sig inom sin trygghetszon men fylla det från tv så bekanta konceptet med något som teamet kan så mycket bättre än tv-gänget.

En premiärkväll för något som aldrig gjorts tidigare är förstås i allra högsta grad just en premiärkväll. Åtminstone två föreställningar är ännu på kommande, med helt nytt innehåll; 31.10 är temat Vapenhandel, veckan därpå den 7.11 ska det handla om Artificiell Intelligens.

GRUS GRUS TEATERN: Uutiset 2.0
Koncept och regi: Ishmael Falke.
Nyhetsankare: Ishmael Falke och Sandrina Lindgren.
Gästande konstnärer: Perrine Ferrafiat, Outi Sippola och Maija Westerholm.