Kommentar: Mysiga samtal med fika funkade inte – nu testas gruppsamtal för att få till en ny regering i Sverige

Svenskarna brukar vara bra på grupparbete, men de strävar alltid efter konsensus och det blir lätt lite obekvämt om alla inte är överens. I den nya metoden med gruppsamtal tvingas ändå partiledarna inse att alla inte kan bli nöjda, skriver Svenska Yles Nordenkorrespondent Linda Söderlund.

Talmannen Andreas Norlén började sitt uppdrag för att lotsa Sverige till en ny regering med att bjuda alla partiledare på fika, i tur och ordning. För talmannen blev det många koppar kaffe och åtta sorters kakor, lika många som partierna han har träffat.

Men småningom blev det för stort fokus på vilka slags kakor som bjöds till vem och talmannen skippade fikakonceptet. Sen fick partiledarna nöja sig med kaffe på tumanhand istället.

Ingen vill tala med Sverigedemokraterna, borgerliga Alliansen vill hålla ihop och Stefan Löfven (S) vill skrota blockpolitiken

Det nya är nu gruppsamtal. Idag träffar talmannen partiledarna i grupp och hoppas att de här samtalen ska kunna lösa de spända knutarna i svensk rikspolitik. Talmannen vill undersöka fyra regeringsalternativ och hoppas småningom kunna stryka några av alternativen då det blir uppenbart att de inte kommer att fungera.

Talmannen har ändå varit tydlig med att gruppsamtalen är ett av verktygen i talmannens verktygslåda. Ingen talman har testat verktyget tidigare och det är inte alls säkert att det funkar.

De senaste veckorna har många efterlyst ett aktivare grepp av talmannen för att snabbare föra regeringssonderingarna framåt - ändå var många överraskade igår då talmannen presenterade gruppsamtalen. De flesta hade väntat sig att sonderingsuppdraget hade gått tillbaka till Ulf Kristersson (M) eller till Annie Lööf (C).

Socialdemokraterna vill splittra Alliansen

Det har nu gått sju veckor sedan riksdagsvalet och partiledarna har inte närmat sig varandra nämnvärt sedan dess. Igår på presskonferenserna upprepade partiledarna samma saker som de sa dagen efter valet.

Ingen vill tala med Sverigedemokraterna, borgerliga Alliansen vill hålla ihop och Stefan Löfven (S) vill skrota blockpolitiken.

Socialdemokraterna vill gärna splittra det borgerliga blocket och ha en regering ihop med Centerpartiet och Liberalerna. Men Stefan Löfven kan bara se sig själv som statsminister i den här regeringen.

Löfven tycker att blockpolitiken låser den svenska politiken och om man jämför med till exempel Finland är det lätt att hålla med. I Finland är det inget konstigt med att Socialdemokrater och borgerliga partier sitter i samma regering.

Sverigedemokraterna vill också splittra Alliansen

Men i Sverige har blockpolitiken varit ett sätt för de fyra borgerliga partierna att få regeringsmakt. Då de borgerliga partierna började samarbeta i Alliansen fick de åtta år i regeringen med Fredrik Reinfeldt (M) som statsminister.

Alliansen är helt enkelt rädd att om Socialdemokraterna spräcker deras samarbete, så kan det ta mycket länge innan det kan bli en borgerlig regering igen.

Sedan presenterar de grupparbetena för varandra och jämför vems som är snyggast och bäst

Och på andra sidan står Sverigedemokraterna och rycker och de försöker också slita sönder Alliansen.

Sverigedemokraterna hoppas att Moderaterna och Kristdemokraterna ska börja samarbeta med dem i rikspolitiken. I flera kommuner fungerar samarbetet mellan de här partierna redan ganska bra.

Vem har det snyggaste grupparbetet?

Frågan är om gruppsamtal är den metod som kan vaska fram en regering som riksdagen kan tolerera.

För mig som gick i skola på 1980- och 90-talet innebär grupparbete att man tillsammans med några kompisar klipper ut bilder och skriver text på en plansch som man sätter upp på väggen med sinitarra. (I Finland kallar nästan alla häftmassa för sinitarra, i skolorna i Sverige heter det kludd.)

Några partiledare måste svika sina löften till väljarna och några måste acceptera att de inte får vara med i regeringen den här gången

Jag föreställer mig att partiledarna klipper ut bilder av sig själva och skriver några punkter med sina viktigaste krav i regeringsprogrammet och så gör de färggranna planscher som sätts upp med kludd i talmannens rum. Sedan presenterar de grupparbetena för varandra och jämför vems som är snyggast och bäst.

Svenskarna brukar vara bra på grupparbete, men de strävar alltid efter konsensus och det blir lätt lite obekvämt om alla inte är överens. I de här grupparbetena tvingas de ändå inse att alla inte kan bli nöjda.

Några partiledare måste svika sina löften till väljarna och några måste acceptera att de inte får vara med i regeringen den här gången. Det blir intressant att se vilken grupp som kan presentera den bästa planschen.