Hallucinogena svampar, Ayahuasca och LSD – psykedelian trendar igen
Psykedelian trendar igen
Forskning med psykedeliska droger är inget nytt. Under 50- och 60-talet testades LSD på fyrtiotusen personer, men med hippierörelsen ökade rekreationsbruket och all forskning förbjöds. I dag är psykedelian på frammarsch såväl inom forskningen som utanför den.
Hundratusen finländare har provat på hallucinogena svampar och efterfrågan på LSD ökar. I Finland hålls ayahuascaceremonier varje månad och ett flertal konferenser om psykedeliska droger har ordnats i Europa i år. Två föreningar har nyligen grundats, den enas syfte är att främja ansvarsfullt bruk av psykedelia och den andras att främja forskning.
Ändå talar vi om ämnen som FN på sjuttiotalet klassade som farlig narkotika utan medicinskt värde. Samtliga är olagliga i de flesta västländer, inklusive Finland. Vad är det som händer?
I den här artikeln intervjuas forskare, psykologer, aktivister och brukare. Artikelns syfte är att ge perspektiv på de psykedeliska drogerna och deras roll i samhället i dag.
Faktaruta 1 - Vad är Ayahuasca?
Att utforska sitt sinne
Oscar Hagen är konstnär och har experimenterat med LSD och hallucinogena svampar för att öka på sin kreativitet och utforska sitt eget sinne. Jag träffar honom första gången på Helsinki Psychfest, en musikfestival där han gör videokonst för sina vänners band. Han menar att de psykedeliska drogerna dras med ett oförtjänt dåligt rykte.
– Psykedeliska droger tar man inte dagligen eller ens varje vecka. Efter en ordentlig upplevelse vill många kanske aldrig göra det på nytt. Det är inte som kokain eller amfetamin.
Forskarna ger honom delvis rätt; psykedeliska droger är inte fysiskt beroendeframkallande och har få fysiska biverkningar, men psykologiskt kan effekten vara kraftig.
Så varför tar man då psykedeliska droger? En bra “tripp” beskriver Oscar som ett tillstånd av meningsfullhet.
– Man känner sig som ett med naturen och man uppskattar både den och andra människor och man får en mer optimistisk världssyn.
Trots att drogerna är olagliga i de flesta länder i väst väljer Oscar att inte vara anonym i den här artikeln. Han tror att psykedeliska droger kan hjälpa människor att få bukt med olika mentala problem, och att det är dags att bryta skamkulturen kring dem. Han är inte ensam.
Vi måste kunna föra en saklig diskussion om psykedeliska droger.
Henry Vistbacka, styrelsemedlem i Psysli ry
Själv säger han att hallucinogena svampar har hjälpt honom bli av med den dödsångest han tampades med som yngre.
– När jag på en svamptripp började tänka på döden var det något som hände som jag inte kan förklara. Jag förstod att döden är en naturlig del av livet och inget att vara rädd för. Jag förstod det på ett rent emotionellt plan, inte bara logiskt. Efter det har den rädslan inte kommit tillbaka.
Vad är psykedeliska droger?
Psilocybin är ett ämne med väldigt kraftig psykologisk effekt, under flera timmar kommer man att uppleva starka sinnesförnimmelser.
Jesper Ekelund, professor i psykiatri, överläkare
Hallucinogena svampar mot depression
Att svampar och andra psykedeliska droger verkligen kan ha positiva psykologiska effekter är heller inget som läkarvetenskapen utesluter. Forskningsprofessor Kristian Wahlbeck på THL menar att forskning med psykedeliska droger hör till det mer experimentella men han ser ett ökat intresse och mängden forskningsrapporter ökar hela tiden.
– Till en viss del håller stigmat kring den här typen av forskning på att luckras upp. Som forskare är det viktigt att vara fördomsfri och titta på nya lösningar, men det ska såklart göras på rätt sätt, säger Wahlbeck.
Våra försökspersoner kommer att förberedas väldigt noga på vad det är de kommer att gå igenom.
Jesper Ekelund, professor i psykiatri, överläkare
Professorn i psykiatri, överläkare Jesper Ekelund står i ett fönsterlöst rum i Helsingfors psykiatricenters källare. Om allt går enligt planerna kommer tjugo till fyrtio patienter med behandlingsresistent depression att komma hit under de kommande två åren och få behandling med psilocybin, det aktiva ämnet i hallucinogena svampar.
– Det är ett ämne med väldigt kraftig psykologisk effekt. Under flera timmar kommer man att uppleva starka sinnesförnimmelser, berättar Ekelund.
Här ska finnas en säng, mjuk belysning och lugnande musik, allt för att göra upplevelsen så rofylld som möjligt. En expert från London ska komma och inreda rummet. I London har nämligen en liknande studie gjorts år 2016, med lovande resultat.
– Efter två månader hade de flesta som deltog i studien inga, eller väldigt små tecken på depression, berättar Rosalind Watts, doktor i psykologi på forskningsteamet vid Imperial College i London.
I London finns också stiftelsen Compass Pathways som finansierar forskningen. Ekelunds studie är tänkt att vara en del av den hittills största psilocybinstudien som någonsin gjorts. Femton länder och över tvåhundra försökspersoner är involverade.
– Det finns ett stort behov av vårdformer mot depression och nu vill vi göra en ordentlig studie av det här, säger Ekelund.
Faktaruta 3 - Hur verkar psilocybin?
De medicinska studier med psykedeliska droger som gjorts under senare år har varit små och bara ett fåtal har varit kliniskt randomiserade läkemedelsstudier, det vill säga att man involverat en kontrollgrupp som fått placebo. För depression har ingen sådan studie ännu gjorts.
Jesper Ekelund menar ändå att riskerna med forskningen är förhållandevis små.
– Det finns anekdoter om flashback-effekter (red.anm.att en person återupplever något som tidigare skett långt senare), men inga sådana har observerats då ämnet har använts under kontrollerade förhållanden i vetenskapliga studier. Den största risken handlar om själva upplevelsen som kan vara kraftig. Därför har vi två personer som sitter bredvid och ser till att allt går rätt till. Våra försökspersoner kommer också att förberedas väl på vad de kommer att gå igenom.
Risk att insjukna i psykos
Personer med risk för psykos utesluts ur de flesta studier med psykedeliska droger, också Ekelunds. Trots att man inte kunnat bevisa ett samband mellan bestående psykos och psykedelia tror forskarna att den som har psykotiska tendenser (cirka en procent av befolkningen) kan utsättas för risk.
– Det finns tyvärr inga helt säkra sätt att veta vem som kommer att insjukna i psykos åratal senare, säger Jesper Ekelund.
Ekelunds studie väntar fortfarande på grönt ljus av nationella etiska kommittén som skickat tillbaka ansökan två gånger. Kommittén vill inte berätta varför för Svenska Yle, men Ekelund anar att det har att göra med att psykedeliaforskningen fick ett dåligt rykte och förbjöds i många västländer på sextiotalet och att man därför vill ha ytterligare bevis för patientsäkerheten.
Faktaruta 4 – Exempel på studier med psykedeliska droger som gjorts under de senaste 10 åren
50- och 60-talets “mirakelmolekyl” LSD-25
Idén om att psykedelia kan vara till nytta för den mentala hälsan är inte ny. På femtio- och sextiotalet fanns det stora förväntningar på psykedeliska droger inom läkemedelsforskningen.
Man testade Albert Hofmanns mirakelmolekyl LSD-25 på cirka fyrtiotusen personer och skrev tusentals akademiska uppsatser om ämnet.
– Man har använt psykotropiska substanser i årtusenden i fjärran östern och amazonas, men LSD var egentligen den första som kom in i forskningen, berättar Ranan Rimon.
Han var överläkare i psykiatri vid Lappvikens sjukhus under åttio och nittiotalet, verksam redan på sextiotalet.
Läkemedelsföretaget Sandoz skickade ut gratisprover av LSD under varumärket Delysid också till Finland och LSD testades vid åtminstone Lappvikens och Roparnäs sjukhus i början av sextiotalet.
I läkemedelsförteckningen presenteras substansen som något som hos patienten frigör undertryckta känslor, tankar och minnen, och kan fungera som hjälp mot neurotiskt beteende. Men det fanns också en notering om att LSD framkallar kortvariga psykoser hos friska personer och således kan ge hälsovårdspersonalen insikt i den idévärld som en psykospatient lever i.
Vid Roparnäs sjukhus var det därför psykologer, läkare och sjukskötare som testade LSD i början av sextiotalet med syfte att framkalla så kallade modellpsykoser. En av dem som deltog var tidigare social- och hälsovårdsminister Vappu Taipale, som i en intervju för Ylioppilaslehti 2001 berättade om sina erfarenheter.
Uppståndelsen i medierna blev så stor att hon nästan avsattes från sin ministerpost. Hon togs senare i försvar av den framlidne läkaren, vasabon Alf Forsén som själv var med om testerna.
Testerna på patienter verkar hur som helst ha varit få och inte särdeles strukturerade. Dåvarande överläkare vid Lappvikens sjukhus Kalle Achté skriver i en historik att man med hjälp av LSD försökt ta reda på om det skulle gå att förkorta psykoterapiförloppet, men att man avslutade testerna när man förstod att drogen var farlig och hade börjat användas rekreationellt också utanför forskningen.
Hippiekulturen och CIA förstörde forskningen
Läkemedelsföretaget Sandoz hade tänkt att LSD-användningen skulle begränsas till det rent medicinska. De skriver i läkemedelsförteckningen för Delysid att ämnet enbart ska administreras åt patienter på sjukhus, under sträng övervakning av sjukhuspersonal.
Men under samma tid i USA utförde också underrättelsetjänsten CIA ett flertal LSD-experiment, inom ramen för projektet MK-Ultra. De ville utforska möjligheten att använda substansen som ett sorts sanningsserum. CIA:s metoder har senare konstaterats oetiska, eftersom man gav LSD också åt personer som inte visste vad de utsattes för.
Bland forskarna var många överens om att drogernas medicinska potential var stor. Men det fanns de som var mer radikala och ville att alla skulle ha rätt att utforska sitt eget sinne. En av dem var författaren och psykologen Timothy Leary som uppmanade folk att hoppa av universiteten och ta LSD istället.
– Med honom föddes egentligen hela hippiekulturen som förstörde forskningen, berättar Rimon.
Beslutet att förbjuda LSD i slutet av sextiotalet var delvis politiskt. Leary och hans anhängare motsatte sig etablissemanget och Vietnamkriget. Ju mer drogen läckte ut på gatan, desto fler blev rapporterna i medierna om panikattacker och ångest, samt självmord till följd av så kallade snedtrippar på LSD.
– Ingen på sjuttio- eller åttiotalet tänkte att det här är sådant som skall användas på svårt sjuka människor, säger Rimon.
Senare har forskare i USA och Norge undersökt om det finns ett samband mellan användning av psykedeliska droger och självmord. Hittills har inget samband hittats, men studierna har också stött på kritik för att vara partiska.
Efter att ha tagit svamparna greps jag av en väldigt stark ångest och rädsla.
Lars, anonym användare
Ranan Rimon ställer sig kritiskt till att utföra forskning med psykedeliska droger på sjuka personer. Forskning på friska personer ser han inte som lika bekymmersamt så länge man klart informerar om följderna.
– Då måste man vara tydlig med att det är substanser som förvränger människans personlighet och medvetande och att effekten kan vara länge, ibland flera dagar. Men att säga nej till all forskning vore ju dumt.
Psykmedicin i gräsmattan
Psilocybin är den psykedeliska substans forskarna i dag vet mest om. Men medan vidare forskning väntar på klartecken i Finland väljer vissa privatpersoner att självmedicinera utan samhällets välsignelse.
En av dem är “Lars”. Han väljer att vara anonym av oro för att förlora jobbet. Han har länge varit deprimerad och försökt få hjälp både av terapi och antidepressiva mediciner, utan framgång.
För tre år sedan upplevde Lars sitt första psilocybinrus med en hög dos svampar. Han är inte odelat positiv och är i efterhand osäker på vad det egentligen gav honom.
– Efter att ha tagit svamparna greps jag av en väldigt stark ångest och rädsla som jag sen under samma kväll och natt fick börja bearbeta. När folk talar om det här eller ayahuasca som en mirakelmedicin så blir jag skeptisk. Det kräver precis som vilka andra metoder som helst ihärdigt arbete. Men det gör en medveten om ens aktuella situation och vad man skulle kunna göra för att komma ut ur den.
Lars säger ändå att han dagarna efter trippen kände sig uppfriskad, han hade mer energi i kroppen än vanligt. Något år senare blev hans depression djupare och då bestämde han sig istället för att prova på små doser svamp med några dagars mellanrum i en veckas tid. Han säger att det fungerade bättre för honom.
– Påverkan svamparna hade var minimal, men ändå tillräcklig för att bryta det depressiva mönster jag var inne i. Jag upplever att jag började leva på ett icke depressivt sätt.
Eskapism och blandmissbruk
Det finns ett hundratal olika svamparter som innehåller psilocybin. Också i Finland växer psilocybinsvamp i hela landet, men den är olaglig att plocka eller äta. Som andra psykedeliska droger klassas svampen av FN som farlig narkotika utan medicinskt värde, något som forskare i USA och Storbritannien nu vill få en ändring på. Högsta domstolen i Finland anser numera att psilocybinsvamp inte fyller kriterierna för mycket farlig narkotika.
Lars säger att svamparna förde honom närmare sig själv, och närmare sin familj. Han säger att han blev en bättre pappa och sambo, och lärde sig att till exempel visa känslor, något som tidigare hade varit svårt för honom. Han är ändå kritisk till vårdslöst rekreationellt bruk och säger sig lägga märke till en del saker hos dem som använder svampar mer frekvent.
– Det verkar som om det för dem finns ett visst psykiskt beroende, och att de vill distansera sig från världen istället för att ta itu med de problem som råder här och nu.
Lars ser också att det i hans omgivning ofta förekommer blandbruk, det vill säga att man tar svampar i samband med alkohol eller andra droger, något som forskarna säger att kan vara direkt farligt.
– Jag förespråkar inte en lättvindig användning i rekreationellt syfte, utan en respektfull användning som skulle föregås av upplysning och framför allt forskning, säger Lars.
Den forskning som görs på området psykedeliska droger är inte bara medicinsk. Här finns kulturantropologiska aspekter, psykologiska aspekter, religiösa och andliga aspekter.
Psykedeliska droger leder många till existentiella frågor: Vilken är min plats i världen, hur ser mina relationer ut, vad är värdefullt för mig, ett hurudant samhälle vill jag vara med och bygga?
Henry Vistbacka, styrelsemedlem i Psysli ry
Psykedelia mot klimatförändringen?
I Europa har redan i år ordnats ett flertal seminarier och konferenser med fokus på psykedeliska droger. Jag har i arbetet med den här artikeln besökt två av dem som till sin karaktär var mycket olika.
Den första väckte frågan om det inte kan gå precis som på sextiotalet också nu, det vill säga att då forskningen ökar, växer också rekreationsbruket, som i sin tur hotar dra mattan under forskningen.
Om fem år kommer förhoppningsvis folk att förstå att psykedeliska droger inte är djävulens påfund.
Luis Eduardo Luna, professor i antropologi
En man i svart kragskjorta och spräcklig slips står längst fram på scenen med armarna utsträckta. Bakom honom, fem meter höga kulisser, träd och en färgsprakande djungelvärld där växterna har ansikten.
– Vi har alla ett medvetande, men om vi alla hade psykedeliska droger skulle vi sitta i finkan, det är något som inte stämmer här! ropar mannen på bred amerikanska ut över salen med sjuhundra åhörare.
Tillställningen heter Psycherence 2018 och är en konferens om medvetande och psykedelia som ordnas av Estlands transpersonella förening i Tallinn.
Föreläsningarna handlar om allt från utomkroppsliga upplevelser, till att växter har ett medvetande och en personlighet. Psykedelian framställs som en mirakelkur mot inskränkthet, egoism och dåligt miljöbeteende. Man talar om den stora förändringen som är på kommande, mycket snart.
En av föreläsarna, professorn i antropologi Luis Eduardo Luna har doktorerat på Ayahuasca och är en av världens ledande experter på ämnet. Han var tidigare verksam som lektor vid svenska Hanken i Helsingfors. Luna menar att tiden är inne för ett nytt sätt att se på psykedeliska droger.
– Förändringen kommer när vi ser mer forskning. Om fem år kommer förhoppningsvis människor att börja förstå att psykedeliska droger inte är djävulens påfund, utan verktyg för kroppen och hjärnan.
Luna menar också att det finns studier som visar att de psykedeliska upplevelserna ofta för en närmare naturen. Han säger att de gör människor mer medvetna om sitt klimatansvar. Jag frågar om han verkligen tror att klimatföränringen stoppas upp med hjälp av psykedeliska droger, hur i all världen skulle det gå till?
– Vi vet alla att klimatet lider, intellektuellt. Men de här substanserna, de får en att agera, för upplevelsen är så intim. Man känner i sitt hjärta att något måste göras.
Jag frågar Luna om han inte ser några risker med att intresset för de psykedeliska drogerna växer.
– Ja, om man inte tar de psykedeliska drogerna i rätt situation och med ansvarsfulla och erfarna människor runt sig så finns det alltid risker, säger Luna.
Att till exempel ta Ayahuasca utan en shaman eller terapeut som vet vad det går ut på jämför han med att hoppa in i cockpiten på ett flygplan och försöka styra det utan någon som helst erfarenhet av att flyga.
Att föra en saklig diskussion
De finns de i Finland som tycker att diskussionen om riskmedvetenhet och psykedeliska droger är så viktig att de grundat en förening. Psykedeelisen sivistyksen liitto, Psysli ry förespråkar ett ansvarsfullt förhållningssätt och en mångbottnad diskussion om substanserna.
Enligt styrelsemedlem Henry Vistbacka är det uppenbart att intresset för psykedelian ökar. Om den forskning som pågår världen över ger goda resultat tror han att också bruket kommer att öka. Han förutspår en förändring i den allmänna inställningen och menar att det är klokt att förbereda sig i tid.
– Om man första gången hör om psykedeliska droger av någon som själv använder dem vårdslöst är det lätt hänt att det går på tok. Vi måste föra en saklig diskussion om det här.
Vistbacka anser att en dekriminalisering av bruk är på sin plats och, när samhället är redo, en legalisering så att man kunde införa statlig kontroll. I nuläge menar han att många av dem som säger sig ha fått hjälp av drogerna tvingas hemlighålla sitt bruk på grund av stigmat.
Jag har förstått att det är olagligt till och med att plocka svamparna i Finland, det är skrattretande!
David E. Nichols, läkemedelskemist och farmakolog
Förutom drogernas eventuella medicinska effekter, talar Vistbacka om det som i kretsarna kallas för “the betterment of well-people”, fritt översatt “förbättrandet av friska människor”.
– Psykedeliska droger leder många till existentiella frågor: Vilken är min plats i världen, hur ser mina relationer ut, vad är värdefullt för mig, en hurudant samhälle vill jag vara med och bygga?
Vistbacka uppfattar att personer som har ordning på sitt liv och tar psykedeliska droger på rätt sätt inte blir inåtvända, utan tvärtom ägnar sig åt att göra gott för andra människor och försöka få till stånd konstruktiva förändringar i samhället.
Kan rekreationsbruket stoppa forskningen?
På ett seminarium om psykedelisk psykiatri i Stockholm träffar jag David E. Nichols som ägnat sitt liv åt att forska i psykedeliska droger.
Han är farmakolog och läkemedelskemist och grundade på nittiotalet Heffter research institute. David Nichols förespråkar inte rekreationellt bruk, men säger att om det görs på rätt sätt så är det ofarligt för de flesta.
– Det här är de enda substanserna där miljön de tas i är helt avgörande för upplevelsen. Föreställ dig att du tar en psykedelisk drog och sätter dig i en kyrkbänk och lyssnar på orgelmusik. Du kommer förmodligen att uppleva något religiöst. Men ta samma ämne och gå på en Freddy Krueger-film där huvuden huggs av - då kommer upplevelsen inte att bli likadan, säger Nichols.
Jag frågar honom om han tror att ett ökat rekreationsbruk kan dra mattan under forskningen, som på sextiotalet.
– Nej. De hade inte samma standardiserade forskningsmetoder. Idag har vi trehundra studier som visar hur drogerna påverkar hjärnan och människans psyke, det här kan inte stoppas igen. Läs de här studierna, de är inga påhitt.
För mig är det här en molekyl som vilken som helst annan molekyl.
Jesper Ekelund, professor i psykiatri, överläkare
Nichols är förbryllad över att psilocybinstudien i Finland ännu inte fått grönt ljus.
– I USA föreställer vi oss att Finland är ett mer progressivt land än så. De här forskningsprojekten har redan skjutits upp med femtio år, det är väldigt synd att vänta längre. Vad jag har förstått så är det till och med olagligt att plocka psilocybinsvamp i Finland, det är skrattretande, tillägger han.
Testa inte hemma
Jesper Ekelund är lätt besvärad när jag berättar om konferenserna i Tallinn och Stockholm och den liberala inställningen till rekreationsbruk. Han känner att diskussionen antingen tenderar att vara romantiserande eller fördömande. Själv vill han hålla sig utanför den debatten och fokusera på det strikt vetenskapliga.
– För mig är det här en molekyl som vilken som helst annan molekyl och jag är intresserad av vad den har för effekt.
Så om jag är djupt deprimerad och inte får vara med i din studie, kan jag då plocka lite svamp på vår sommarstuga och…?
– Nej jag tycker faktiskt inte det. Jag tycker inte det är en bra idé att experimentera med några som helst molekyler innan man har vetenskapliga bevis på att de verkligen hjälper och på att nyttan överväger de eventuella skadliga effekterna.
Så kom den här artikeln till
' /%3E%3C/svg%3E)
