THL studerade unga födda år 1997 och pekar ut 4 riskfaktorer: Det ekonomiska uppsvinget erbjöd inte jämbördiga chanser till ett gott liv
Låg utbildning och fattigdom - liksom hög utbildning och materiell välfärd - går fortfarande kraftigt i arv i Finland, visar en omfattande ungdomsundersökning som Institutet för Hälsa och välfärd gjort.
Uppföljningsstudien Suomi lasten kasvuympäristönä (Finland som uppväxtmiljö för barn) inbegriper uppgifter om nästan 60 000 unga födda år 1997.
Det är fråga om de så kallade Nokia-barnen som föddes till ett Finland med ekonomiskt uppsving och stabilitet, men även ökad tudelning.
Finländare födda 1987 - lågkonjunkturens barn - har undersökts på motsvarande sätt; studien publicerades för två år sedan.
Uppgifterna om åldersklassen -97 analyserades fram till år 2015 då de unga uppnådde myndighetsåldern på 18 år.
Forskarna: Barnfamiljer bör hjälpas på ett mer självklart sätt
Forskarna ville veta hur förutsättningarna för hela årskullen -97 ter sig att få ett bra liv, och hur olika uppväxtmiljöer påverkar barnens chanser att klara sig.
Utgående från resultaten slår forskarna nu fast att det behövs mer politisk vilja för att hjälpa barnfamiljer som är i behov av det.
Det efterlyses metoder för att ingripa i ett tidigt skede då barnfamiljer stöter på motgångar, exempelvis drabbas av sjukdom eller ekonomiska problem.
Förutom att barnfamiljer måste hjälpas smidigare bör skolhälsovården byggas ut så att den kan erbjuda tillräckliga mentalvårdstjänster, säger forskarna bakom studien.
Mer mentala problem hos dagens 20- än 30-åringar
Forskarna kan slå fast att ungdomarnas mentala problem har blivit vanligare - finländare födda 1997 har i sin barndom och under sin tonårstid haft mer mentala problem än personer födda tio år tidigare.
En psykiatrisk diagnos hos en förälder utgör en klar riskfaktor för ett barn då det växer upp och ökar risken för att även barnet får en psykiatrisk diagnos.
En femtedel av årsklassen hade fått en psykiatrisk diagnos fram till sin 18-årsdag - vilket delvis förklaras av att det ges diagnoser något lättare än tidigare.
Pojkars första diagnoser brukar komma tidigt, i 3-7-årsåldern. Många av dem är ADHD-diagnoser.
Flickors problem börjar ofta i puberteten, och det är vanligare med till exempel depression hos flickor.
Fler av dagens 20-21-åringar har som barn omhändertagits ( 5,2 procent av åldersklassen) än av personer födda 1987 (2,9 procent).
I siffrorna ingår inte barn under tre år som placerats utanför hemmet.
Ju fler riskfaktorer, desto större risk för utslagning
En annan klar riskfaktor för en ung persons framtid utgörs av att båda föräldrarna saknar fortsatt utbildning.
Barn till högt utbildade tenderarar att klara sig bättre i skolan och de får även stöd hemma. De som har föräldrar med högre akademisk examen söker sig oftare till gymnasiet än andra och brukar klara sig bättre där.
Ytterligare riskfaktorer för barn med tanke på deras framtid är att familjen - åtminstone ena föräldern - behövt utkomststöd under minst hälften av tiden mellan 1997 och 2015 och förändringar i familjeförhållanden, det vill säga att någondera föräldern avlidit innan barnet fyllt 18 år eller skilsmässa.
Den unga personens risk för utslagning ökar avsevärt om det förekommer flera riskfaktorer under barnets uppväxt.
Forskarna påpekar dock att de flesta i ålderklassen har fått uppleva en barndom där riskfaktorerna inte hopat sig i familjen och som mår bra och klarar sig fint.