Den vita haren var en stjärnspäckad julkalender med blue screen-teknik
Den vita haren från 1998 är en av Svenska Yles stora julkalendersatsningar. Aldrig förr hade man inom Yle producerat en hel dramaserie med chromakey-teknik, mot blå bakgrund. Och man satsade också stort på stjärnskådespelare. Resultatet blev en julkalender som är märklig på ett bra sätt, med suggestiv musik av Peter Hägerstrand.
Hela julkalendern Den vita haren med 24 delar finns på Yle Arenan för ett år.
Monica Vikström-Jokela som var producent för Den vita haren tillsammans med Inez Rajala, minns arbetet med julkalendern.
- I den långa raden av julkalendrar i Yles svenska barnprogramutbud, som startade år 1991, var Den vita haren år 1998 unik.
Produktionssättet och det tekniska utförande var ett stort experiment – aldrig förr hade man inom Yle producerat en hel dramaserie med chromakey-teknik, mot blå bakgrund.
Skådespelarna filmades mot blå bakgrund (blue screen) och fogades sedan in i tecknade bakgrundsmiljöer. Alla bakgrundsmiljöer målades av Bettina Björnberg.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
Dessutom gjordes för första gången en papperskalender som samarbete mellan Röda korset och BUU-klubben. Samarbetet fortsatte ända till 2017. Bettina Björnberg målade också bilden till papperskalendern.
I Den vita haren medverkande många kända namn som Robert Enckell, Sue Lemström, Mitja Siren, Sixten Lundberg och Paul Olin.
Skådespelarna hade alla heldräkter av det slag som senare har använts i till exempel Bärtil.
Guy Hellström arbetade länge för att skapa de många maskerna till alla karaktärer, enligt Bettina Björnbergs skisser.
Manuset skrevs av Gunilla Hemming. Tanken var att ge barnen en vacker och visuellt originell presentation av europeiska kulturlandskap medan hararna skuttar fram genom Europa.
Personregin gjordes av Ville Sandqvist och bildregin av Mikael Rundman.
Serien handlar om en familj harar som skuttar genom hela Europa, från Sicilien till Finland, för att få hjälp av den mytomspunna vita haren, som sägs bo i julgubbens land.
En stor svart fågel har nämligen rövat bort harpappan.
Under sin resa träffar hararna olika figurer, bland annat de två tomtarna Skruf och Mutter, som försöker hålla ett vakande öga på dem.
