Professor i nordiska språk om att nia och dua: det finns inget rätt eller fel – men historiskt har niande en gång betytt att man haft en lägre social status

Yle Åbolands artikel om att nia och dua har väckt många reaktioner. Camilla Wide, professor i nordiska språk vid Åbo Universitet djupdyker i kommentarerna och utvecklar problematiken kring niandet.

Yle Åboland publicerade förra veckan (8 november) en artikel som handlade om hur niandet och duandet skiljer sig mellan svenskspråkiga i Finland och svenskspråkiga i Sverige.

Artikeln har fått över 30 kommentarer, där flera beskrivit hur de som äldre medelålders inte vill bli niade, medan yngre människor i 30-årsåldern inte hade något problem med att nia eller bli niade.

Superprovcerande att bli niad, man känner sig som 85 år gammal och liksom bortputtad från gemenskapen. Gamlingen ska ju ändå dö snart så hon behöver inte vara en av oss längre. Snälla människor, säg du, alldeles särskilt till 50-plussare.

Anonym kommentar i den tidigare artikeln om att nia och dua

Någon var också överraskad att niandet väckte så starka känslor och funderade om de gjort fel hela tiden då de niat människor.

Att nia är inte naturligt för många över 50-årsålder

Professor Camilla Wide var glad att så många människor kommenterat artikeln.

– Det är väldigt roligt att se de här kommentarerna eftersom de avspeglar ganska klart de tendenser som vi ser i våra undersökningar. På sätt och vis kan det verka som att det här väcker mycket intresse och känslor, men samtidigt är det här väldigt intressanta iakttagelser för oss, för det är inte så lätt att höra och se vad språkbrukare (de som använder språket, red.anm) tycker om niandet och duandet.

Jag har blivit niad, är under 25 år gammal. Jag har också niat andra oberoende vilken ålder de är i, förutom då små barn. Jag ser det inte som något negativt.

Anonym kommentar i den tidigare artikeln om att nia och dua

I artikeln finns det många äldre som skriver att de inte tycker om att bli niad och många yngre som inte har några problem med att nia eller bli niad, är det här en generationsfråga?

– Det är helt klart så att ålder i Finland är en viktig fråga. Vi har kunnat se tidigare att det finns ett åldersniande, att man känner att man ska nia äldre personer.

För mig kommer det som en överraskning att så många tycker illa om att bli niade. När jag niar tycker jag att jag beter mig respektfullt och menar inget illa. Men eftersom många tar illa upp av det är det kanske bäst att tänka om - det är ju inte min mening att förarga folk.

Kommentar skriven av "Kirjala" i den tidigare artikeln.

– Samtidigt är det knepigt då de som nu är äldre ur en yngre språkbrukares synvinkel, som är 50 plus, 70 plus, eller mera, inte såg niande som naturligt när de var unga och då får man delvis en konflikt, alltså att man uppfattar det som hövligt att nia, medan den som tar emot inte nödvändigtvis tycker att det är hövligt.

Du-reformen slog till på 60-, 70-talen

Det var på 60-, 70-talen som du-reformen slog igenom i Sverige. Man skulle få bort niandet och istället satsa på att dua alla människor.

På den tiden, berättar Wide, var just tilltalssystemet i Sverige mycket mer socialt negativt än vad det är idag eller också någonsin varit i Finland.

– Det var ett väldigt invecklat, trassligt och mångfacetterat system med titlar, tredje person, såsom “kan frun göra det här?”, “kan fröken beställa en biljett?” och så vidare. Så i Sverige ville man då bli av med det här genom du-reformen.

Svenskar förhåller sig negativare till auktoritet än finnar och finlandssvenskar

Men i Finland använder man ändå niande mycket mera än i grannlandet Sverige idag, även om du-reformen också slog igenom här.

En avslöjade orsak kan enligt Wide vara hur folket i de olika länderna ser på auktoritet.

Enligt värderingsundersökningar sticker Sverige ut genom att demokrati och jämställdhet är högt uppe på listan. Det här speglas också i strukturerna och språket, förklarar Wide.

– Och där finns det också så att svenskarna förhåller sig sämre till auktoritet. De tycker det är viktigt att inte understryka auktoritet och hierarki.

Wide poängterar också att niandet var starkt problematiskt i Sverige, eftersom man förutom "serviceniandet" också niade människor som inte hade någon titel, som då alltså blev niad på grund av att hen hade en lägre status än de övriga i samhället.

– När man sen då tar Finland så ligger vi ju inte så långt borta från Sverige. De negativa känslorna av niande finns också här i Finland, här uppskattar man ändå tilläggsauktoritet mera, vi har inte lika negativt förhållningssätt till auktoritet som i Sverige.

Finland är ändå ett du-land – sett från Estland

Jämför man niandet och duande med andra närliggande språk, så används till exempel niande mycket mera inom finskan, säger Wide.

– Det som vi har sett i en undersökningen är att de största variationerna finns i finskan, där det kan finnas väldigt mycket du, väldigt mycket ni eller sedan inget tilltal alls. Men talar man med någon från Estland så uppfattas nog vårt land som ett du-land.

I Norden överlag används du mycket mera än i till exempel det tyska eller franska språket, säger Wide.

– Efter du-reformen har duandet slagit igenom på olika sätt. På Island är det duande som gäller nästan överallt, kanske något litet niande i någon enstaka text. I Norge är det också duande som gäller.
Danmark är kanske det landet som har en lite likadan situation som vi att man liksom varierar mellan du och ni och det finns lite olika vad man använder.

– Men jämfört med exempelvis tyskan så är vi alla nog du-länder. Till exempel när vi åker på konferenser med tyska och franska forskare och haft presentationer om finskan så märker vi hur nära egentligen alla nordiska språk är. Så trots att vi nu talar om skillnader mellan Sverige och Finland blir det för dem väldigt små skillnader.

Finns inga rätt och fel – "det bästa är att vara medveten om folks olika åsikter"

Så hur ska vi alltså tänka då kring det här med att nia och dua? Finns det några tips du kan ge?

– I en situation där någon ber om att bli duad kan det vara bra att då fortsätta dua den här människan. Samtidigt har det att det här med att dua och nia att göra med yrkesroller. Så är man i ett väldigt kort servicesamtal så hinner man kanske inte alltid justera.

– Men det vi kan lära oss i det här är att språket alltid varierat, att det uppkommer nya fenomen hela tiden, gamla fenomen återupplivas och så vidare. Så kanske snarast gäller det att vara medveten om att alla inte har samma uppfattning som jag själv om att nia och du. Och kanske är det okej att vi är olika.

Niandet är artigt eller nedlåtande – olika servicesvenska i Sverige och Finland

Kan uppstå pinsamma situationer om du säger fel.