Julia vill leva på att blogga om zero waste-livsstilen: “Jag tror att jag kan påverka och förändra tankar hos människor”

Julia vill kunna leva på sin hållbara livsstil bland annat genom att bland annat blogga. Maria Sundblom-Lindberg skriver kolumner- en av dem skapade vågor i den finlandssvenskan ankdammen i somras. Insändarskribenten Per-Erik Lönnfors säger att debattklimatet har ändrat totalt.
Vi har träffat tre finlandssvenskar som för fram sina åsikter på olika sätt.

Julia Degerth från Åbo lever klimatsmart och enligt zero-waste livsstilen, också kallad noll avfall. Hon berättar om sina val och sitt liv i bloggen Grön i Åbo.

Hon är nybliven samhällspedagog och hoppas kunna livnära sig på sin blogg i framtiden och också genom föreläsningar om en hållbar livsstil.

Hon säger att de som läser hennes blogg är personer som är i ungefär samma ålder som hon själv.

- Den vanligaste läsaren är mellan 18 och 35 och kvinna. Förhoppningsvis är det också sådana som vanligtvis inte är intresserade av det här, inte bara de som är färdigt insatta.

Julia är en av många som väljer att säga sina åsikter via en blogg. Och bloggar är vällästa - exempelvis på sidan bloggtoppen.fi över hur mycket lästa de största finlandssvenska bloggarna visar statistiken att exempelvis Linas blogg om träning och kitesurfing som är på första plats har över 8 800 unika sidvisningar den senaste veckan (18.11).

Jag försöker ta tanken kring en hållbar livsstil på en nivå som är läsarvänlig eller intressant för människor i min ålder.

Julia Degerths hem består till 95 procent av begagnade saker. Noll avfall-livsstilen innebär att man i stort sett inte skapar något avfall alls, allt ska gå att exempelvis återanvända eller kompostera. Hon har en månads skräp i en liten glasburk.

Julia känner att hon kan påverka och göra en rätt stor skillnad med att föra fram sina tankar kring zero waste.

- Inte bara med det jag gör själv för miljön utan också hur jag försöker ta tanken kring en hållbar livsstil på en nivå som är läsarvänlig eller intressant för människor i min ålder.

Hon tycker det är viktigt att nå ut just till unga.

- Jag tycker att det är dom som jag absolut måste nå ut till. Vårt samhälle är idag väldigt konsumtionsinriktat och jag tror att jag kan påverka och förändra tankar hos människor.

Julia varken läser eller för fram sin åsikt i tidningarnas insändarspalter eller i nättidningen.

- Vill jag läsa om någonting eller om någons åsikt så är det via bloggar eller till exempel sociala medier. På Instagram finns det också väldigt mycket som är viktigt i samhället idag som jag läser om, säger hon.

Idéer får hon var som helst.

- Det kommer från allting, det kan vara att jag själv upplever att det finns ett problem som jag måste lösa i mitt eget liv gällande att leva hållbart.

Har skrivit på en bok det senaste halvåret

Hon ska också ge ut en bok om sin livsstil.

- Allt började från att jag skrev en del av en hushållslärobok som gavs ut. Den handlade om zero waste-livsstilen och att leva utan skräp i köket. De blev så intresserade av vad det handlade om så de bad mig att skriva en hel bok om det.

Hon har nu skrivit under ett halvt års tid och boken ska komma ut om någon månad.

Jag har flugit långa sträckor i mitt liv vilket jag inte är stolt över.

Hon lever väldigt långt som hon lär men säger att hon gör misstag precis som alla andra.

- Jag har flugit långa sträckor i mitt liv vilket jag inte är stolt över, jag har söndrat saker så att jag har varit tvungen att köpa nya direkt och ibland blir maten i mitt kylskåp dålig fast jag gör allt för att den inte ska bli det.

Men hon vill poängtera att man ska inte tappa hoppet fast man kanske inte lyckas direkt.

De som inte lever enligt hennes livsstil respekterar hon så länge de respekterar henne och hennes val. Och hon har många vänner som inte alls lever som hon själv gör.

- Det som jag försöker göra via bloggen och via små kommentarer som inte är dömande är att på ett mer lärande sätt berätta att man kan leva en alternativ livsstil också.

Insändarskribenten Per-Erik Lönnfors skrev kritisk bok

I motsats till bloggen har den traditionella insändaren sin specifika form och sin plats i tidningen och den kan refuseras.

Per-Erik Lönnfors från Helsingfors väljer att föra fram sina åsikter bland annat genom att vara en aktiv insändarskribent. Han ser att debattklimatet förändrats de senaste åren.

- Det har ju ändrats totalt på det sättet att den tryckta tidningen har minskat i upplaga och läsare, hela debatten har blivit alldeles annorlunda. Men den har fortfarande sin betydelse, säger han.

Han ser det som en skyldighet för alla att delta i samhällsdebatten.

- Det är en mycket viktig del i den demokratiska processen.

Han har jobbat som journalist och vd för Hufvudstadsbladet men drömde om att bli kolumnist.

Per-Erik har skrivit böcker och skådespel. En bok var lik Staffan Bruuns bok, den var kritisk mot Konstsamfundet.

- Och jag blev svartlistad på Husis, säger han.

Därför började han istället skriva insändare.

"Speak truth to power", tala sanning mot makten, det är den grundinställning jag har.

Han försöker i allmänhet vara på den svagare sida.

- "Speak truth to power", tala sanning mot makten, det är den grundinställning jag har. Sedan har jag blivit försiktigare och tolerantare. Jag förfaller till kvicka elakheter så lätt som jag gjorde när jag var yngre.

Maria Sundblom-Lindberg: Inte opinionsbildare utan folkbildare

Profilen Maria Sundblom-Lindberg från Helsingfors skriver kolumner för både Hufvudstadsbladet och Kyrkpressen. Men egentligen är hon psykoterapeut, publicist och präst.

Hon ser sig inte som en opinionsbildare, hon vill istället påverka genom att öka kunskapen särskilt kring relationer som handlar om familj och barn.

- Jag är absolut inte en opinionsbildare, jag är en folkbildare. I mig bor en liten gammaldags folkskolelärare, och jag har egentligen inte så mycket kvar till att bli gymnasielärare i religion och psykologi. Det är det som finns i mig hela tiden.

Då hon skriver står hon inte ut med tanken på likgiltighet eller att bara producera en text för att producera. Den ska lite skava eller värma.

- Det finns två saker som jag tycker att är viktiga, som hjälper mig att hitta riktningen vad jag ska skriva om. Det ena är att man ska gå där det bränns eller där det brinner helt enkelt. Och det andra är att beröra.

Kolumn om socialgrupp ett väckte känslor

Maria lyckas också beröra genom sina kolumner. Det gick vågor i ankdammen med bland annat hennes kolumn Mad Men som publicerades i slutet av juni i Hufvudstadsbladet. Den handlade om otrohet bland män söder om Bulevarden.

- Den väckte ett stort intresse men jag tyckte inte att jag läste så jättemycket kritik. Jag tror nog alla fattade vad jag menade, det är inte så jättekonstigt. Och varför skulle det vara så tabu att skriva om socialgrupp ett? När vi skriver om socialgrupp tre hela tiden ur ett sociologiskt eller psykologiskt perspektiv, säger hon.

Det ena är att man ska gå där det bränns eller där det brinner helt enkelt. Och det andra är att beröra.

En del reflekterade över att hon snuddade på gränsen till sekretessen mellan en terapeut och dess klienter.

- Det är ju inte riktiga människor, jag plockar meningar härifrån och därifrån och jag fingerar namn eller ålder om jag ens skulle behöva skriva det. Det är ingen som kan identifiera sig med den människan. Men med problematiken kan man hoppeligen identifiera sig, säger hon.

Hon har en överenskommelse med sig själv att hon försöker varva sin texter speciellt till Kyrkpressen med att varannan text får vara lite jobbig och varannan lite mer gullig.

- Jag vill inte hamna i en gnällig situation, vilket är hemskt lätt som kvinna över huvud taget i samhället. Men framför allt om du skriver i en kyrklig kontext, lite kritiskt och med en udd som uppfattas du med förstärkning som en jobbig människa.

Mer om Julia, Maria och Per-Erik i Närbild på Arenan och i Yle Fem på måndag 19 november klockan 20 (repris tisdag 20.11 klockan 11.00).

Julia Degerth vill förbättra världen med bloggen "Grön i Åbo"

13:08