Hälsningar från korren: Äntligen Lettlands tur att fira 100 år sedan republikens födelse - alltså landet som ligger mellan Estland och Litauen

Lettland firade sitt 100-års jubileum förra veckan. Lettland blev självständigt nio månader efter Estland och Litauen och tenderar nuförtiden att annars också alltid ligga lite i skuggan av sina grannar.

I söndags, den 18 november, var det exakt hundra år sedan Lettland utropade sig självständigt från Ryssland.

Dagen till ära präglades hela veckoslutet av festligheter och naturligtvis koncentrerades huvudprogrammet till Riga.

Jubiléet lockade man ur huse och tusentals letter, också ryskspråkiga, från landets alla hörn, kom till huvudstaden för att fira. De gjorde det på ett för letterna typiskt ganska lågmält sätt.

Det här märktes i synnerhet på kvällarna då gatorna var fulla av folk - hela familjer inklusive den fattigaste äldsta generationen som egentligen inte har råd att besöka centrala Riga.

De rörde sig från torg till gathörn till öppen plats för att se på det program som fanns till buds.

Det var ljusshower här och videoinstallationer där, och annan konst lite här och där. En massa vinröd-vita flaggor. Det var leende mänskor och klassisk musik och barnvagnar.

Kransar lades ner vid Frihetsmonumentet.

Lettland är, ur finländsk synpunkt, Baltikums mest bortglömda land.

Berusade, men i mitt tycke inte det minsta hotfulla tonåringar rörde sig också omkring på gatorna, kanske så att finländska turister skulle känna sig som hemma.

Det var helt enkelt mysigt att vara i Riga under veckoslutet, trots novembervädret.

Riga är mer välkänt än Lettland

Lettland är, ur finländsk synpunkt, Baltikums mest bortglömda land. Färre än 50.000 finländare övernattar i Riga per år och av egen erfarenhet vet jag att många av dem tror att de är i Litauen.

Ett bra knep att skilja på de baltiska länderna är för övrigt att ta dem i alfabetisk ordning norrifrån. Estland, Lettland, Litauen. Fungerar också på engelska och nästan på finska.

De tre baltiska länderna skiljer sig en hel del från varandra.

Skillnaderna mellan det sekulariserade före detta lutherska Estland med sina nordiska ambitioner, och det mer traditionella katolska Litauen med en friare tolkning av vardagliga överenskommelser, är lätta att peka ut.

Med Lettland är det svårare. En tredjedel är lutheraner, en fjärdedel katoliker, en femtedel rysk-ortodoxa och ungefär lika många är inte religiösa ens till namnet.

För ska vi vara ärliga är alla de baltiska folken väldigt sekulära i sina rutiner och värderingar.

Letterna sjunger i kör ännu mer än esterna och kör lika tokigt som litauerna. Språket påminner en hel del om litauiskan, men har många ord som är tagna ur den finsk-ugriska språkfamiljen.

Ofta känns det som om Lettland har svårt att sticka ut ur mängden också i vidare bemärkelse, speciellt med tanke på att Baltikum fortfarande både i väst och öst uppfattas som både grått och tråkigt.

En, måste jag säga, totalt förlegad och fördomsfull idé som inte har något med verkligheten att göra. Säg ett land som har utvecklats så mycket på 25 år som Lettland?

Jämfört med andra före detta sovjetländer har de baltiska länderna klarat sig i särklass bäst - hur man än mäter.

Det här trots att förtroendet för de politiska makthavarna välförtjänt rör sig på tio-procents nivån. Det finns många fascinerande paradoxer i Lettland.

Lettland är ett av EUs fattigare länder och ekonomiskt ligger landet lite efter Litauen och ordentligt efter Estland i norr.

Dessutom är letterna rent allmänt mycket trevliga. De är oftast vänliga, generösa och ungdomen stiger upp för äldre i spårvagnen.

Det är tryggt att resa omkring i hela landet, förutom möjligen i någon enstaka förort i Riga. (Med reservationen att det hjälper att jag är en nykter vit man i yngre medelåldern.)

Lettland erbjuder fler medeltida miljöer, milslånga sandstränder, lokala kulturevenemang och högklassiga restauranger än någon hinner avverka och nattlivet i Riga har sin egen charm.

Undvik det förmätna

Men allt det där kan man säga om Estland och Litauen också. Och helt stilrent var inte det mysiga och lågmält vackra firandet i söndags.

Militärparaden var i och för sig ännu ganska anspråkslös, av tvång.

Lettlands försvar består av bara 6.000 yrkessoldater och 1.500 i Lettland baserade soldater från andra Nato-länder, men fyrverkeriet var en besvikelse för mig.

På söndagskvällen körde det enorma fyrverkeriet igång och det var allt annat än sansat. Då sköts raketer för 235.000 euro skattepengar rakt upp i luften. Det fanns ingen hejd på slöseriet, har jag förstått.

För i det skedet hade jag redan tagit bussen hem till Tallinn. Jag ville inte låta sådant vettlöst smällande förstöra bilden av mitt ljuva Lettland.

Grattis alla lettiska vänner på 100-årsdagen.