Varför fungerar integration på svenska i Österbotten men inte i huvudstadsregionen? – "Man känner sig besviken och bedragen som invandrare, integrerad på svenska"
Varje gång man inte lyckas sköta sina ärenden med myndigheter eller andra aktörer i samhället blir man besviken och känner sig misslyckad över att inte klara sig på svenska i huvudstadsregionen, säger Aleksandr Foy, ordförande för föreningen svenska.fi för personer, som vill integrera sig på svenska i Finland.
– Man känner att man har valt fel i beslutet att integrera sig på svenska.
Foy är besviken på att finlandssvenskarna inte i högre grad kräver service på svenska på alla plan i samhället i södra Finland.
– Jag gör vad jag kan, jag börjar alltid på svenska, jag pushar lite till, och ännu en gång. Säger de nej så fortsätter jag bara, alla har lärt sig svenska i skolan.
Han väljer svenska överallt. Han kräver betjäning på svenska och trycker på knappen "svenska" vid butikernas självbetjäningskassor (då återspeglas det i statistiken). Om tillräckligt många gör det bevaras svenskan som alternativ vid servicepunkterna.
– Men det här duger inte. Finlandssvenskarna i huvudstadsområdet måste tänka om, ifall man vill integrera nykomlingar på svenska i söder. Som det nu är fungerar det helt enkelt inte, svenskan existerar som officiellt språk men det används inte, säger Foy.
Alla vill inte bli närvårdare eller uppfylla behovet på arbetskraft
Alexandr Foy
Dessutom är det, säger han, en utmaning att integrera sig som en minoritet i huvudstaden.
– För oss invandrare handlar det om vilka möjligheter vi har att förverkliga oss själva på svenska här. Till största delen är det personer med högre utbildning som väljer svenska som integrationsspråk i huvudstadsregionen.
– Alla vill inte bli närvårdare eller elmontörer, men det är de vanligaste alternativen som garanterar stöd från arbetskraftsbyrån under studietiden, ifall man är redo att byta bransch. Storstaden är i sig en plats att förverkliga sig i men systemet är uppbyggt så att man väljer mellan cola och pepsi, säger Foy.
Problemet för invandrare handlar också om att hitta resurserna på svenska. Som invandrare kan man inte hitta dem själv.
– Det måste finnas fungerande nätverk, som jobbar för integration av enskilda individer och inte en grupp. Tillgänglighet till tjänster på svenska är också viktigt, säger Foy.
Det gäller att kämpa för svenskan
Känslan av besvikelse är stark, varje gång, över att språket man lärt sig inte fungerar. Därför behöver svenskspråkiga i huvudstadsregionen tänka om och kämpa för svenskan.
– Det är en viktig fråga att de svenskspråkiga här har vant sig vid att switcha till finska. Det här gäller huvudstadsregionen som helhet, Helsingfors, Esbo och Vanda. Switchandet minskar värdet av svenskan som servicespråk och betydelsen av att folk behärskar svenska.
– Det blir inte längre viktigt vid anställningen, betonar Foy vidare.
Foy nämner ett exempel på obeslutsamhet från Esbo i år. I stadsfullmäktige framkastades frågan om huruvida man skulle integrera på svenska i Esbo.
– Vi försökte nå politikern som uttalat sig i kraftiga ordalag för detta - hen hade lovat återkomma - men kontaktade sedan aldrig oss. Hoppas att det här inte var ett tecken på finlandssvensk populism (om jag får säga så)?
– I varje fall har vi inte sett några tecken på att ett sådant här arbete skulle göras i Esbo.
Vi kan inte integrera oss i ett språk som inte fungerar, det är min slogan
Borde man börja i politikerändan med integration på svenska i huvudstadsområdet?
– Absolut, här borde initiativen tas. Vi kan inte integrera oss i ett språk som inte fungerar. Det är min slogan och den gör det svårt för mig som föreningens ordförande att marknadsföra svenskan i invandrarkretsar, om jag inte kan garantera att det går att få till exempel hälsovårdstjänster på svenska.
Foy medger att initiativ nu behövs från flera håll. Från politiker, olika samhällsaktörer, från invandrarna själva.
De föreningsaktiva borde också hålla integration på svenska för ögonen - inte bara i tanke - utan i handling i huvudstadsområdet.
Ensamkommande minderåriga centralt tema på Hanaholmen
Vid de finlandssvenska integrationsdagarna, som gick av stapeln på Hanaholmen, på gränsen mellan Helsingfors och Esbo, utgjorde de ensamkommande minderåriga och deras situation efter 2015 ett centralt tema.
Tre unga ensamkommande hade bjudits in till temadagarna för att ge sina synpunkter på integration på svenska. De tre unga männen var väldigt olika. En kom från Somalia, den andra från Ghana och den tredje från Afghanistan. Deras framtidsdrömmar såg också annorlunda ut, en studerade till merkonom, en annan till närvårdare och den tredje drömde om att bli brandman.
– Det här var en ögonöppnare för mig, kommenterar Alexandr Foy. Vi måste behandla alla som individer, det är helt klart.
Det gäller att erbjuda ett verkligt val av studier eller kompetenshöjning, som passar individen i första hand - och i andra hand arbetsmarknaden - inte tvärtom.
Under temadagarna lyftes många lyckade exempel på integration på svenska fram, särskilt i Österbotten. Men också här finns det oklarheter.
Många av de ensamkommande har integrerats och beviljats uppehållstillstånd men fortfarande, efter tre år, finns det ungdomar som antingen fått nekande beslut och de som inte fått något beslut alls.
– Varför satsar man så mycket i stödfamiljer, inkvartering, språkfärdigheter och utbildning om man inte beviljar uppehållstillstånd åt de här ungdomarna, frågade Kristina Engman från Evangeliska folkhögskolan i Vasa.
Beslutsfattarna bryr sig inte ett skit om de ensamkommande som väntar på beslut
Hon säger att ungdomarna har integrerats väl och att det vore meningsfullt för dem att kunna leva ett vuxet, tryggt liv i Finland på sikt.
– Det verkar som om beslutsfattarna inte bryr sig ett skit om dem, ärligt talat, utbrister hon.
Alla vill kunna välja sitt nya liv
integrationssakkunnig Marjut Marttila
En av deltagarna i integrationsdagarna var Marjut Marttila från arbets- och näringsbyrån i Österbotten. Hon betonar vikten av att invandrare själva får välja sin framtid: språk, studier, yrke.
– Hemligheten bakom den lyckade integrationen i Österbotten är lång erfarenhet av integration på svenska, ända sedan 1980-talet. Koordineringen mellan olika aktörer är bra.
Hon nämner en ung kvinna som exempel. Hon erbjuds en integrationsplan, grundkurs i språket, fortsättningskurs i språket och arbetsutbildning. Allt finns på en plats, till exempel i Jakobstad. Det viktigaste, stödtjänsterna, familjer, nätverk fungerar också här.
Det finns mycket information i dag - det viktiga är hur man använder den, när och av vem. Enligt Marttila är de centrala frågor att ta ställning till i integrationsprocessen.
Samarbetet mellan aktörerna måste fungera och nätverket likaså
– Den färdiga integrationsstigen är en viktig del av framgångarna i Österbotten, anser hon. Samarbetet med de olika utbildningsaktörerna fungerar också. Vi håller nätverksmöte ungefär en gång per månad och jag deltar som sakkunnig.
Marttila är överraskad över att integrationen på svenska går så illa i södra Finland. Hon säger att många små bitar måste klaffa, mycket av integrationen fungerar enligt henne väl på finska i Helsingfors.
– Det är också viktigt att invandrarna själva får välja sin framtid, summerar hon.
' /%3E%3C/svg%3E)
