Magnus gör luckor i skogen och Sven drar ut virket - belönas för varsamt skogsbruk

Ett stycke in i skogen finns en lucka, en skogsglänta med kortvuxna träd som också den oinvigda kan se att är betydligt yngre än de omkringliggande träden.

Luckan finns inte där av en händelse utan det handlar om medvetet skogsbruk. Metoden kallas - logiskt nog - luckhuggning.

- Man hugger luckor i ett förhoppningsvis redan lite ojämnt bestånd och ser till att det kommer upp nya plantor. Sedan förstorar man luckorna efterhand och får en nätt ny skog, förklarar skogsentreprenör Magnus Träskman.

Det handlar om naturlig föryngring av skogen. Med tiden är tanken att skogsägaren får en skog där det hela tiden växer träd av olika åldrar och olika storlekar.

Luckorna förstoras med ett tidsintervall på knappt tio år och får enligt lag vara högst 0,3 hektar stora.

I Baggby gårds skogar finns det flera sådana här luckor. Det är Magnus Träskman som har kapat av träden med sin skogsmaskin medan Sven Eriksson med jordbrukstraktor och skogsvagn har dragit ut virket ur skogen.

Tack vare Träskmans och Erikssons samarbete i Baggbyskogarna kan de numera titulera sig Årets entreprenörer i Svenskfinland.

Det är Föreningen för Skogskultur som årligen utser Årets entreprenör utgående från förslag som allmänheten skickar in.

I motiveringen får Träskman och Eriksson beröm för sitt utmärkta jobb, för att de är måna om att inte lämna fula spår efter sig i skogen och för att de beaktar flora och fauna.

Det är lätt för vem som helst att märka att de här två verkligen trivs med att jobba i skogen.

- Man lär sig nytt hela tiden och ser vad man uträttar. Det här är ett yrke som är annorlunda från år till år, säger Eriksson.

Skogsintresset väcktes i Helsingfors

Intresset för skogen väcktes för Träskmans del i Helsingfors där han växte upp.

- Det var gårdsträd och parker som jag började finansiera studierna med. Pappa hade skog som jag fick börja jobba. Fafa höll på i skogen och min farbror höll på i skogen så det blev på det sättet naturligt.

Numera bor Träskman i Karis och jobbar fortfarande med att avverka skog. Han tillämpar en rad olika metoder, och luckhuggning är bara en av dem påpekar Träskman.

Vad är de främsta fördelarna med den här metoden?

- Man är aldrig utan skog utan man har en skog hela tiden och så är det ju kanske nätt att se på.

År 2014 gjordes en ändring i skogslagen som möjliggör allt mångsidigare skogsbehandling. Enligt Skogscentralens uppgifter blir skogsbruk med just olikåldriga trädbestånd allt vanligare i privata skogar.

Fungerar inte i alla skogar

Luckhuggning lämpar sig ändå inte för alla skogar. Till exempel rotröta begränsar möjligheterna att använda den här metoden, berättar Träskman.

- Det går inte att utrota granens rotröta. Om man har granens rotröta kräver det att skogen ska vara utan gran i 30 år för att få den att försvinna.

Luckhuggning är inte heller den bästa metoden för den skogsägare som bara är ut efter maximal ekonomisk nytta.

- Det ekonomiska resultatet blir inte det samma som när man hugger slätt och planterar, säger Träskman.

Är skogsägare i Västnyland intresserade av luckhuggning även om de genom andra metoder kunde få större ekonomisk vinst?

- Jo, nog är de intresserade och mycket intresserade till och med. Själv förespråkar jag en blandning av allt, så att det finns lite av allting. Så att det inte blir för ensidigt för då kommer man just in i de här trädslagsbytena som är svåra att göra med den här metoden.

"Det finns mer skog än folk tror"

Regeringen vill att Finland ska avverka mer skog. På samma gång finns det många som kritiserar regeringen linje och oroar sig över konsekvenserna av att skogen huggs ner, bland annat med tanke miljö och klimat.

Träskman menar att det de facto finns mer skog än folk tror.

- Problemet är ju att folk inte ser att skogen växer för att den växer lite alla år

Träskman påpekar att vi har mer skog nu än på länge.

- I början av 1800-talet fanns det egentligen ingen skog kvar i Västnyland. I norra Ingå var allt nedhugget till dimensionshuggning. Det var tre tum på brösthöjd, det vill säga 7,5 centimeter. De hade gjort kol av resten. Samma sak gäller Fagervik, Svartå bruk. Det behövdes kol överallt.

- Nere från Söderby kunde man se Karis vattentorn, men nu ser man inte det mera för det är skog i vägen. I Fagervik kunde man se flera kilometer. Nu är det bara skog överallt.

I diskussionerna kring skogen som kolsänka vill Träskman påminna om att det är de växande träden som binder in koldioxid från luften.

Han understryker att det i ovårdade skogar där träden får växa fritt finns ruttna träd som i stället släpper ut den ickeönskade koldioxiden i luften.