Tre dygn ombord på ett fraktfartyg - Petter Lindberg mönstrade på M/S Finnmerchant

Mina minnesbilder av sjömansyrket färgas av min pappas berättelser och mina egna minnen från 80-talet, då jag ibland fick följa med honom på en resa. Det var spännande, bullrigt och mat på jämna klockslag.

När jag trettio år senare går ombord möts jag av samma ljud och dofter. På bildäcket är det dragit och bullrigt. Avgaser och olja bildar en doftcocktail som omedelbart slungar mig tillbaka i tiden. När jag tillsammans med styrmannen Bernard Arcamo kliver upp för lejdare ekar det metalliskt under mina fötter, precis som det gjorde förr.

Hem, tänker jag. Det här känner jag igen. Det här känns hemvant och tryggt. Bekräftelserna följer på varandra när jag till slut når manskapsdäcket där både mäss, kabyss och hytter ligger. I kabyssen står som väntat en bullrig kock och drar sjömanshistorier och hytten som jag tilldelas är rymlig, stram och funktionell, precis som det ska vara på ett fraktfartyg.

Finnmerchant på väg mot Rostock

Janne Lindell är kapten på Finnmerchant

Hittills har allting varit som jag minns det från min barndom. Nu ska jag få återuppleva en del av barndomssomrarna, samtidigt som jag även ska följa med de dagliga göromålen ombord på M/S Finnmerchant.

Alla är vänliga och nyfikna på journalisten som mönstrat på som extra besättningsman. Jag förklarar att båtlivet inte är mig helt främmande och nämner några kolleger till min pappa som framkallar bekräftande nickningar.

- Jag har också seglat med honom, säger kaptenen Janne Lindell och plötsligt känns min närvaro lite mer berättigad.

Jag är inte en total utböling eller landkrabba. Lite sjömansblod har jag också i mina ådror. Jag är bekant med rutinerna, vakttörnarna och hamnuppehållen som styr livet ombord och hierarkierna som delar in besättningen i två lag: manskap och befäl.

När middagen serveras verkar ändå reglerna ha uppluckrats. Rangordningen är inte längre lika strikt. Vi samlas alla runt samma middagsbord, förutom de filippinska besättningsmännen som har egen mat och egen mäss.

En sjöman kommer när han hinner

- Janne Lindell, kapten

Frälsarkransen bär fartygets namn

Mycket är sig likt ombord med underhåll och hamnrutiner, men mycket har också förändrats inte minst för kaptenen som idag har en massa kontorsrutiner. Pappersarbetet har också nått kaptenssalongen.

Den som trodde att kaptensyrket handlade om solnedgångar på kommandobryggan och stärkta vita uniformer, har en mycket föråldrad och romantisk bild av livet till sjöss.

Idag handlar det om excel-tabeller som ska sammanställas och rapporter som ska skrivas och skickas till rederier och hamnmyndigheter, säger Janne Lindell.

- Efter att jag vaknat går jag upp på kommandobryggan och tittar att allt är ok. Hur farten är och hur tidtabellen ser ut. Efter det blir det frukost i mässen. Jag dricker kaffe och läser kanske en tidning. Sen går jag upp till hytten och gör lite pappersarbete, kollar vad det kommit för mejl och beställningar till båten.

Styrmannen Bernard Arcamo kommer från Manilla

We are seafarers, we come and go

- Bernard Arcamo, styrman

Även om tempot, stressen och pappersarbetet ökat, så finns det saker ombord som inte förändrats. Visserligen har teknologin utvecklats och förfinats, men höststormar rår den inte på. Vädret dikterar fortfarande ankomsttiderna, det inser jag också när jag står på kommandobryggan och får av Janne Lindell höra, att det är gårdagens hårda motvind som bär skulden till förseningen.

Också sjömanshistorierna finns kvar på repertoaren. Det fyller ut pauserna med skratt och förundran och tillåter sjömännen att mäta sig med varandra i annat än rå styrka. Den som drar den bästa sjömanshistorien är kung för dagen eller i varje fall under den aktuella kaffepausen i mässen eller ute på däck, säger båtsmannen Micke Pettersson.

- Klockan tio är det förmiddagskaffe i mässen. Jag pratar med besättning och kollar att allt är som det ska, innan det blir mer pappersarbete, rapporter och utredningar som ska fyllas i.

Kaptenen styr ut från Rostock

Kaffepauserna är livsviktiga. De delar upp dagen i hanterliga enheter och fyller en viktig social funktion, tillägger Janne Lindell.

- På eftermiddagen är det tvåans kaffe med styrmannen uppe på bryggan. Vi kollar att tidtabell och farthållning håller. Efter pratstunden på kommandobryggan hinner jag ta itu med de sista rapporterna.

Vardagen ombord på ett modernt lastfartyg är indelad i kaffepauser och underhållsarbeten på däck eller arbetspass på bildäck, ifall båten befinner sig i Hangö eller i Rostock. Under båtsmannens ledning surrar matroserna lasten, medan överstyrmannen i sitt lilla kontorsrum på bildäck övervakar att själva lastningen löper friktionsfritt.

Tidtabellerna på ett fraktfartyg i närtrafiken är idag väldigt tajta. Helst ska lasten aldrig stå stilla. Men ibland spelar vädret fartyget ett spratt och i hamnarna tillkommer numera också en mängd tidskrävande procedurer som har att göra med säkerhet och rapportering.

- I hamnarna är det mer virrvarr. Lasten ska ut och in. Firmor levererar gods, det ska skrivas på papper och servicearbeten görs av olika bolag.

En kafferast utan en sjömanshistoria är ingen kafferast

- Micke Pettersson, båtsman

Båtsman Micke Pettersson förevisar sin verkstad

- Vi följer med lastningsproceduren och kollar att tidtabellerna håller. Ibland blir det också granskning ombord, så kallad Port State Control. Hamnmyndigheterna gör överraskningsbesök och synar certifikat och utrustning.

Hamnen i Rostock är livlig

Finnmerchant åker från Rostock med trailers och långtradare

- Dagarna ombord är väldigt varierande. Har vi är ett längre hamnuppehåll händer det ibland att man hinner i land ett varv för att shoppa eller bara sträcka på benen och få lite frisk luft.

Men idag blir det ingen hamnpromenad för Jannes del. Finnmerchant anländer till Rostock mitt i natten. Det tidigare ovädret har fördröjt ankomsten med flera timmar och nu borde man ta igen de förlorade timmarna genom att snabbt sammankalla stuvare och få ut trailers och långtradare i en hast.

Ibland lyckas man få en hel svärm hamnsjåare till fartyget kl 02:00 på natten, men ibland lägger övertidsbegränsningar käppar i hjulet och då får man snällt invänta ett klockslag som passar det tyska stuveriet bättre. Ingen dag är den andra lik, trots kaffepauser, sjömanshistorier och arbetspass på däck och brygga.

Sjön är fortfarande en bra skola

- Micke Pettersson, båtsman

Frun säger till när jag ska vara hemma

- Mika Kukkoaho, långtradarchaufför

När jag pratar med Janne Lindell inser jag att omväxlingen fortfarande utgör kryddan i sjömansyrket. Äventyrligheten har däremot ersatts av effektiva hamnuppehåll och en rapporteringsskyldighet värdig en kontorschef på ett företag i land.

När jag efter tre dygn summerar mina intryck, inser jag att mycket ändå är sig likt. Tempot ombord har visserligen skruvats upp, men sjömännen drar fortfarande sina sjömanshistorier och längtar hem till sina familjer, så som de under århundraden gjort.

Petter Lindbergs korta karriär som tillfällig besättningsman kan ni lyssna på här