Kiss Kruise - Lasse åkte på världens exklusivaste rockkryssning
Världens exklusivaste rockkryssning
Första dagen skrattar jag åt dem som köper “dagens Kiss-mugg” och spekulerar hur mycket den mjuka plastmuggen kommer att vara värd om två år.
Två dagar senare står jag själv desperat och frågar efter just den blåa muggen jag saknar. Jag får min Margarita och kommer hem med sex klibbiga odiskade Kiss-muggar.
Jag kunde lika bra ha postat min plånbok åt Gene Simmons direkt.
Kiss Kruise faktaruta
För åtta år sedan ordnades den första Kiss-kryssningen i Karibien. Sedan dess har jag tyst drömt att någon gång fara på denna ultimata fan-upplevelse.
Så i år vägde jag fördelarna mot nackdelarna. Och bokade en av de hårt eftertraktade hyttplatserna på Kiss Kruise VIII.
Är det “Carpe diem”, en häftig YOLO-grej? Eller en klassisk medelålderskris? Jag lämnade fru och barn hemma och flög till Miami för att ta reda på.
Jag gjorde upp en liten spellista med så kallade “deep cuts” som spelades på båten av Kiss, Ace Frehley eller Bruce Kulick. Med andra ord mindre kända guldkorn. Lyssna medan du läser vidare.
En svår fråga
Låt oss leka att jag skulle få välja mellan denna dyra Kiss-lyxkryssning 2018 (med alla bekvämligheter) eller att resa tillbaka i tiden och se Kiss när de slog igenom 1975.
Närmare bestämt i Cobo Hall i Detroit där dubbelalbumet Alive! bandades in.
Och dessutom vara 21 år gammal - i en veckas tid - vilketdera skulle väga mera? Om en vecka har jag kanske svaret.
Kiss är på karriärens höst, spelandet är knaggligt, Pauls röst är körd, Gene är ett girigt rövhål, hela bandet är ett bolag som skinnar fansen på våra surt förvärvade slantar och det är inte ens Ace och Peter som gömmer sig bakom “Starman” och “Catman”-sminket.
Ändå tvekar jag inte att åka.
På flyget tittar jag på filmen The Wild One från 1953 med Marlon Brando i huvudrollen. Jag känner mig 100 år gammal.
Ett glas rödvin med maten gör att jag snart somnar under min bruna filt.
Jag ligger i en bubbelpool med en parasolldrink i handen, omgiven av snygga bikinibrudar som lekfullt sprutar vispgrädde på mig och matar mig med jordgubbar
Jag ligger i en bubbelpool med en parasolldrink i handen, omgiven av snygga bikinibrudar som lekfullt sprutar vispgrädde på mig och matar mig med jordgubbar.
Paul Stanley hämtar leende dagens Husis åt mig. Gene Simmons kastar bumerang på albatrosser tills hans keps åker i sjön och han blir arg.
Sedan vaknar jag. Med dregel på kinden. Det är sex timmar kvar till Miami.
Så small talkar du med Kiss-fans
Äventyret börjar kvällen innan i Miami med en slutsåld förfest där den hemlighetsfulla ex-Kiss-gitarristen Vinnie Vincent ska uppträda för första gången på årtionden.
Har Vinnie Vincent bytt kön?
Vincent var försvunnen i tjugo år men i år dök han upp i offentligheten igen. Det har spekulerats om han har bytt kön. Det blir spännande att se.
Läs mer om hans brokiga bakgrund i inforutan.
Mysteriet Vinnie Vincent
800 människor tränger sig på giget. I slutet av kvällen joinar Vinnie Vincent bandet Four By Fate på scen. Den forne gitarrguden spelar som en kratta.
Gissningarna rör sig om allt från reumatism till psykmediciner. Jag kan inte avgöra om Vinnie numera är “Angel” eller inte.
Kiss!
Ett rop på hjälp?
Nästa dag stiger vi ombord på lyxkryssaren Norwegian Jade. Det tar som vanligt en stund för mig att ta mig igenom säkerhetskontrollen med alla nitarmband och dödskalleringar. Utan dem känner man ju sig naken.
Allra sist innan portarna stängs anländer festens värdar. Paul Stanley, Eric Singer, Tommy Thayer och Gene Simmons. Kiss är ombord.
Vi missar den obligatoriska säkerhetsbriefingen för vi vill få en bra plats på pooldäcket inför kvällens konsert. Life is good.
Kiss uppträder själv tre gånger ombord. De tidigare gitarristerna Ace Frehley (1973-1982, 1996-2002) och Bruce Kulick (1984-1996) med respektive band spelar också flera gig ombord.
Dessutom spelar bl.a. The Dead Daisies, Lucifer och Vintage Trouble.
När går diggandet så att säga “för långt?”
Är det när man tar stora Kiss-tatueringar? Eller betalar en smärre förmögenhet för en fem minuters “Meet and greet” före giget? Plastikopererar sig så att man ser ut som Paul Stanley?
Är jag rena rama amatören, blott en okunnig rekryt i fanklubben Kiss Army?
Ombord spelas det Kiss överallt. I korridorerna, hissarna, barerna. I hytterna visas gamla Kiss-konserter och intervjuer nonstop på teven. Under fem dagar hör jag inte en enda låt som inte är Kiss.
Den finska delegationen Björn Höglund, Sari Sulmio, Toni Saari och Taija Romppanen är första gången på kryssningen.
Björn Höglund säger att Kiss Kruisen är en kombination av många positiva saker som gör det till världens bästa sätt att fira semester.
- Här är trevliga människor, jättebra musik, inte bara Kiss utan många andra band också, säger han.
Herrarna i hytten är stora Kiss-fans medan damerna väljer att inte betala för inomhusgiget. Gigen streamas dessutom så man kan se dem i nattklubben från en skärm om man vill.
- Jag och min kompis är ganska hard core Kiss-fans men kvinnorna är sedan litet mindre. Men de har ju varit tvungna att lyssna ganska mycket på Kiss när de varit tillsammans med oss i flera år, skrattar han.
Det är en livsstil. Jag är evigt lycklig, eller bitter, över att min mamma 1980 råkade ge mig två tidningar med Gene Simmons ansikte på omslaget.
- Som 15-åring hade jag nog tapetserat hela mitt rum, inklusive taket, med Kiss-planscher. På senare tid har det blivit mer nostalgi än att vara en riktig “fan boy” men jag känner ju till alla låtar och har följt med dem länge, berättar Höglund.
På båten kostar en T-skjorta 50 dollar och en signerad Ace Frehley-cd kostar 50 dollar. Gene Simmons “The Vault”-box kostar cirka 2000€ och då överräcker han den personligen till dig.
Jag nöjer mig med en keps, en tröja och en vattentät telefonpåse.
Kiss Army
Jag delar hytt med Kiss Army Finlands president Marko Syrjälä som har sett Kiss live långt över 100 gånger och han har träffat alla de nu levande medlemmarna.
Före kryssningen intervjuar han originaltrummisen Peter Criss i Orlando.
Marko har kring 15.000 vinyler i sin samling (varav 1000 är Kiss-skivor) och samlar på autografer.
- Jag blev Kiss-fan 1980 och det har mer eller mindre fört och styrt hela mitt liv. Åtminstone ekonomiskt, ler han.
- Det är en livsstil. Jag är evigt lycklig, eller bitter, över att min mamma 1980 råkade ge mig två tidningar med Gene Simmons ansikte på omslaget, berättar han.
- Den visuella effekten var omedelbar och här är vi nu 40 år senare, konstaterar han på sin sjunde Kiss Kruise.
Öppningskonserten på pooldäcket är julafton för fansen. Inte nog med att de spelar mindre kända pärlor som Hide your heart, Goin’ blind eller See you tonite, de bjuder också upp Bruce och Ace på scen.
En kisstorisk händelse som aldrig skett tidigare!
Bredvid mig sitter Claudio Maradona som arrangerar Rock in Rio-festivalen som har 100.000 besökare per dag. Även han en rutinerad Kiss-kryssare.
På kryssningen finns fans från hela världen. Från Finland har det kommit 22 personer och från Sverige kring 70. Ofta över 100 svenskar hör jag. Jag noterar länder som Qatar och Filippinerna.
Jag tror det finns sex islänningar och flest förstås från USA.
Jag tror vi är tre finlandssvenskar.
En trevlig detalj är de små presenter som väntar på din säng i hytten varje dag: en Kiss Kruise-kylkass, flagga, kortpacke, plektrum, “Kiss Navy”-halssmycke och sista dagen en extra fin överraskning i form av ett diplom med spelkort signerade av hela bandet.
Hur stort Kiss-freak är jag själv då? Inga tatueringar, men jag minns årtal och PIN-koder genom att tänka på Kiss. Säg “86” till exempel så ser jag framför mig Asylum-turnén. Säg “75” och jag tänker på Alive! “96” och återföreningen.
Jag kan utan att tveka säga att jag lyssnar på Kiss om inte dagligen så åtminstone varje vecka. Med långt över trettio Kiss-album finns det mycket att välja mellan.
Borde jag söka hjälp?
Vispgrädde & bikinin vs. verkligheten
Man kan fantisera om att den här sortens partyn är som att stiga in i en Van Halen-, Mötley Crüe- eller Kiss-video. Kiss är ju det ultimata hedonistiska partybandet.
Verkligheten är vanligtvis snarare ett rum fullt av tunnhåriga medelålders gubbar i fula skor som tyst bläddrar i vinyllådor. Efteråt klagar de på Facebook på färgkvaliteten på soloskivornas nytryck.
Men nu är jag i Bahamas så jag går upp till poolen för att se om jag kan kliva in i Kiss Exposed-videons fantasivärld.
På båten kommer man nära banden. I hytten mittemot oss bor The Dead Daisies och Bruce Kulick. Doug Aldritch (Dead Daisies, Whitesnake m.m.) hälsar ” How you doing” när vi möts.
Jag inser snabbt att kryssarna är relativt gamla och alla väldigt dedikerade. Det syns få 20-30-åringar ombord. Medelåldern måste vara kring 50 tippar jag.
Det finns åtminstone två Paul Stanley-dubbelgångare som jag misstänker plastikopererat sig för att likna sin idol.
Vi bildar ett finskt team och anmäler oss till frågesporten. Frågorna är svåra eller galet svåra. Obskyra albumspår spelas upp baklänges.
I vilken låt sjunger Kiss “With a flower in her teeth, she drained the last drop”? Vinnarlaget får 17 av 18 rätt. Jag går gråtande tillbaka till poolen.
Obekvämt många av fansen applåderar när Uncle Gene talar strunt
Både Ace och Bruce spelar på pooldäcket inför en hänförd publik och de bjuder på idel överraskningar. Ju obskyrare desto bättre!
Save your love, Turn on the night, Strange ways, Uh! All night… Främlingar kramar varandra, det är så fint.
Men allt är inte bra
Gene Simmons har på torsdagen en ”motivational talk” på däcket. I en nötskal talar han om hur lyckliga alla fattiga människor borde vara för att rika människor erbjuder dem så många arbetstillfällen.
Är man fattig, sjuk, lam och lytt ska man ta sig i kragen och jobba fyra jobb så blir man rik till sist. Intresseklubben antecknar.
Obekvämt många av fansen applåderar när Uncle Gene talar strunt. Som tur finns det en massa andra program ombord. Som att måla tavlor eller kocka med Paul.
Eller förnya sitt äktenskapslöfte med Gene. Varje medlem har sina egna programpunkter.
För barnen ordnas luftgitarrtävling med Tommy och dekorering av cupcakes.
När man återvänder till båten får man en shot i handen på kajen. Mellan Key West och Nassau kryssar båten två dagar på havet.
Managern Doc McGhee faller i gråt
En av höjdpunkterna är managern Doc McGhees frågestund.
Doc var manager åt bl.a. Guns n’ Roses och Mötley Crüe på 80-talet. När han minns hur det var när Bon Jovi slog igenom kommer tårarna för minnena är så emotionella.
Doc delar levnadsvisdomar: ”Fuck rap” betonar han. Och poängterar vikten av att ta en massa droger om man vill bli manager.
Andra dagen tar båten iland på USA:s sydligaste punkt, gay-Meckat Key West.
Sista dagen stannar vi på Bahamas, i Nassau. Det är hett, turistigt och avslappnat i Halloween-tider.
Det stora samtalsämnet under hela Kiss Kruise är om och i så fall hur Kiss kommer att involvera de tidigare medlemmarna i avskedsturnén.
Det finns en massa konflikter och ekonomiska intressen bakom kulisserna. Rykten gör gällande att Bruce har varit i slagsmål med sin storebror Bob Kulick som avbokade kryssningen i år.
Kommer Ace att vara med eller inte!?
Skulle Marko Syrjälä hellre se Kiss 1975 eller vara här på Kiss Kruisen?
- Jag skulle nog välja tidsmaskinen och gå tillbaka till 1975. Fast det allra största för mig någonsin var spelningen i Rio 1982. Pansarvagnen, Vinnie Vincent och 200.000 människor. Där skulle jag ha velat vara, säger Marko drömmande om Kiss sista gig i smink innan de tvättade bort det 1983.
Kryssningens största besvikelse
När man återvänder till båten får man en shot i handen på kajen. Mellan Key West och Nassau kryssar båten två dagar på havet.
Det som alla väntat på är Kiss gig i Stardust-salen som rymmer 900 människor. De spelar två kvällar i rad i smink och det är debut för de nya scenkläderna.
Gene Simmons älskar mig!
Vi har de bästa tänkbara platserna på giget. Efter giget får jag höra att Gene hade bongat mig i publiken och flera gånger försökt få ögonkontakt med mig och visat sitt horntecken åt mig.
Which was nice. Själv märkte jag det tyvärr inte.
Efteråt är många dock besvikna. De traditionella udda låtvalen uteblev i år.
”We payed for the real deal and got Love Gun” säger en kille i hissen. Som tur fick vi höra rariteter på första kvällens akustiska Sail away-gig på däcket.
We payed for the real deal and got Love Gun
Men bandet spelar bra och Paul lär ha fått litet teknisk assistans från band med sången, så det låter bra. Håret är ju inte heller äkta.
Okej, skulle jag hellre ha sett Kiss 1975 eller åkt på Kiss Kruise?
Jag väljer Kiss Kruise. När jag var 21 var jag osäker och blyg. Jag såg inte det historiska värdet av vissa gig jag såg som ung.
Kryssningen är en större upplevelse än ett enskilt gig och dessutom fick jag se både Kiss, Ace och Bruce uppträda flera gånger på fem dagar.
Och gemenskapen bland fansen är sannolikt större på kryssningen är det var på Cobo Hall 1975.
...fast nästa vecka kanske jag har ändrat åsikt i den här frågan.
Kiss avskedsturné “End of the road” startar 2019 och väntas räcka 2-3 år. I Finland spelar de söndagen den 9 juni på Rockfest i Hyvinge.
Text, foton och video: Lasse Grönroos
Grafisk utformning: Martin Huldin och Petter West
Arkivbilder: Waring Abbott/Getty Images, Andre Csillag/REX/All Over Press, Avco Embassy/Kobal/REX/All Over Press, dpa picture alliance / Alamy