"Länge var jag rädd att göra mina föräldrar besvikna" - James MacDonald gick en lång väg innan han kom ut som trans
Komikern James MacDonald är känd för sina ståuppkvällar. Både avslöjande och med humor i blicken har han öppet attackerat ett känsligt ämne och kommenterat sin egen transition från kvinna till man. Den processen har varit en högst intim och personlig resa.
Ett tag tänkte James att han kanske inte skulle behöva berätta om den för någon. Men sedan valde han annorlunda och han säger att han inser att det var det enda rätta, eftersom han hela tiden får höra hur viktigt det är för andra att han har kunnat synliggöra känslor och upplevelser som transpersoner har.
- I de sena tonåren började mitt intima liv bli väldigt ojämnt och ombytligt och jag var mest ensam i mer än 10 år. Jag upplevde ett enormt tryck att spela kvinnlig, att spela en väntad roll i ett förhållande. Det gick så långt att jag inte kunde mera vara närvarande. Men inom mitt yrkesliv eller sport hade jag inga svårigheter, berättar James.
- För mig kom alltså de största svårigheterna gällande könsidentiteten inom det intima livet. För i fråga om yrkesliv eller i fråga om sport fanns det inget problem.
Skoltiden var ljuvlig
James MacDonald föddes och gick i skola i Kanada. Han mamma kommer från Finland och pappan är kanadensare.
Att skriva och uppträda har alltid hört till hans stora intressen. Han trivdes utmärkt i skolan där han upplevde en stor trygghet med att få nya uppgifter och kunna lösa dem. Han var snabbtänkt och fick lov att be om extrauppgifter redan första veckan i skolan.
När han sedan kom in i tonåren började den lilla naggande känsla han haft gällande könsidentiteten växa och växa tills det blev omöjligt att fortsätta som förr.
Processen att korrigera kön är mera känd och accepterad idag
Jag frågade James vad det var som gjorde att han bestämde sig för att inleda den mycket långa och besvärliga process som en könskorrigering innebär. Han berättade att det främst berodde på två faktorer.
- Det första var att jag under en lång tid blev allt mera missnöjd med min könsidentitet, att vara en kvinna och att försöka leva som en kvinna. Det missnöje som jag hade haft inom mig sedan jag var ett litet barn fanns kvar och växte.
- Det andra var att den medicinska teknologin som kan användas för att korrigera kön, för en transition från ett kön till ett annat, har blivit allt mera känd och utvecklad. Utan att ha fått se mänskor som har undergått könskorrigeringen och blivit lyckligare, tror jag att jag inte skulle ha börjat med processen.
Vad betyder det att känna sig som man i en kvinnas kropp?
- De här sakerna är så svåra att förklara. I mitt fall var det mest en konstant gnagande känsla, en känsla av att en del av mig håller på att försvinna. Jag började tro att en transition skulle göra mitt liv lättare, att den skulle få mig att känna mig mera bekväm. Och så har det blivit.
Att komma ut som trans och berätta om det för sina närmaste
Till det svåraste hör ofta att berätta för andra om den känsla, den verklighet man lever i.
- Om någon kommer och berättar att hen tänker komma ut som trans för sina föräldrar säger jag vanligen, “Ge dem tid, ett eller ett och ett halvt år, för att kunna omfatta det hela med sina känslor”.
Enligt James innebär det ofta en sorgeprocess för föräldrarna, för de upplever att de har mist de drömmar och planer som de omedvetet har haft för sitt barn. Men de flesta brukar acceptera förändringen när de märker att deras barn mår bättre och kan vara sig själv.
Naturens misstag?
Det finns cirka sju miljarder mänskor på jorden. Huruvida man blir man eller kvinna bestäms av kromosomer och hormoner och av utvecklingen under fosterstadiet på ett intrikat sätt som man inte ännu helt känner till.
- Länge trodde man länge att det var någon slags villfarelse eller en mental sjukdom att uppleva att man var född i fel kropp, men för mig är det lättare att se det som en biologisk variation av den mänskliga existensen.
- Strikt biologiskt sett skulle det vara konstigt om vi inte skulle ha ganska många personer som är en blandning av det typiskt kvinnliga och det typiskt manliga, konstaterar James som också studerat biologi.
- Man kan ju säga att en variation är naturens misstag. Visst kan man tänka så. Men om man är lite mera storsint kan man se alla variationer av det kvinnliga och manliga som naturliga inom arten och att de berikar oss som ett samhälle, tillägger James.
Alla kan vara roliga
När jag frågar James om varifrån hans sinne för humor kommer, svarar han att han tycker att det är en mänsklig egenskap att leka och att vi alla kan vara roliga.
- Jag tror att ens sinne för humor utvecklas i din familj och av intrycken du får som ung. Jag kommer ihåg att jag hatade mitt utseende som tonåring. Mina vänner var snygga och smala och fick pojkvänner. Jag lyckades bara inte charma någon, så att vara rolig blev mitt andra alternativ och det satsade jag på för fullt.
- Jag tycker om det att man skojar med varandra, tar varandra ner på jorden på ett vänligt sätt. Personer i maktställning är inte de enda som tål att kritiseras. Det att jag är en transperson gör mig inte automatiskt till en god människa. Man kan befinna sig i en sårbar situation i samhället och bete sig förfärligt för det. Så jag försöker hålla ett öga också på det i min komik, förklarar James.
James - "Det gick så långt att jag inte mera kunde vara med"
' /%3E%3C/svg%3E)
