Ukrainas FN-ambassadör: Angreppet i Kertjsundet är som skotten i Mainila

Skotten i Mainila var en gränsincident, som Sovjetunionen iscensatte i november 1939. Sovjet använde händelsen som förevändning att ensidigt häva det finsk-sovjetiska nonaggressionsavtalet, och därefter inleda vinterkriget mot Finland.

Enligt Sovjetunionen blev en gränspostering i Mainila på Karelska näset den 26 november 1939 utsatt för beskjutning med artilleri och granatkastare från finländska sidan av gränsen. Den sovjetiske utrikesministern Vjatjeslav Molotov skickade samma dag Finland en not, där det hette att fyra sovjetsoldater dödats och nio sårats. I noten uttryckte sovjetregeringen sin "avsky" över den "fientliga handlingen". Finland blev uppmanat att dra sina styrkor längre bort från gränsen, så att sådana "provokationer" inte skulle upprepas.

Redan samma natt och dagen därpå ordnades runtom i Sovjetunionen "spontana manfestationer" på arbetsplatserna, där det bland annat krävdes att de finländska "krigshetsarna" skulle "sopas bort från jordens yta".

Till följd av noten lät Finlands regering genast utreda saken. Den 27 november överlämnade Finlands Moskva-ambassadör Aarno Yrjö-Koskinen en svarsnot till Molotov. Där hette det att man från finländska sidan av gränsen sett granater slå ner i Mainila, men ljudet hade visat att de avfyrats från en punkt som låg sydost om nedslagsplatsen - alltså långt inne på sovjetiskt område. Vidare framhölls att finnarna inte hade något artilleri så nära gränsen, att sovjetiskt område kunnat beskjutas. Finland föreslog att båda parterna skulle dra sina trupper en bit bort från gränsen, och därefter tillsammans utreda det skedda, i enlighet med ett avtal från 1928.

Den 28 november överlämnade Molotov en ny not, där Finlands regering anklagades för "djup fientlighet mot Sovjetunionen". och i synnerhet ansågs utgöra ett svårt hot mot Leningrad. Enligt Sovjet var det omöjligt för dess styrkor att dras längre bort från gränsen - då skulle de stå i Leningrads förstäder, vilket vore "vettlöst" med tanke på stadens säkerhet. Sovjet sade också upp nonaggressionsavtalet med Finland, som slutits 1934.

I en ny svarsnot den 29 november vädjade Finland till nonaggressionsavtalets artikel 5, där Finland och Sovjetunionen hade förbundit sig att lösa tvister i fred och samförstånd, eller också kalla in en utomstående, neutral part som medlare. Finland erbjöd sig än en gång att förflytta sina trupper på Karelska näset längre bort från gränsen.

Innan Yrjö-Koskinen hunnit överlämna sitt svar, fick han ta emot ytterligare en sovjetisk not. Den anklagade de finländska styrkorna för "fortsatta angrepp" mot sovjettrupperna både på Karelska näset och andra håll. Sovjetunionen ansåg att "normala förbindelser" med Finland inte mer kunde upprätthållas, och meddelade att de diplomatiska relationerna var avbrutna.

Den 30 november gick Sovjetunionen till angrepp mot Finland, och vinterkriget började.

I början av 1990-talet, under Boris Jeltsins tid som rysk president, erkände Ryssland att skotten i Mainila varit en organiserad incident, som skulle tjäna som förevändning att angripa Finland. Historikern Pavel Aptekar har gått igenom tidigare hemliga dokument, och inte hittat några uppgifter om att någon dödats i Mainila den aktuella dagen. Hans slutsats är därför att skotten varit en iscensättning.

Men den sovjetiska myten om Finland som "provocerade fram" vinterkriget lever fortfarande i Ryssland. Ett exempel är den artikel som den "samhällspatriotiska" TV-kanalen Zvezda, som kontrolleras av ryska försvarsministeriet, i augusti 2017 publicerade på sin webbplats. Artikelförfattaren Leonid Maslovskij hävdade att Finland fick stöd från både västmakterna och Hitlers Tyskland för att provocera fram en konflikt där Sovjetunionens styrka skulle utrönas. Maslovskij menade att Finland begick flera gränskränkningar, och han hänvisar till marskalk Kirill Meretskovs memoarer. Där påstås det att finländskt artilleri den 26 november 1939 besköt sovjetiskt område med flera döda som följd.