Tystnad, guidning!

Konstmuseet Amos Rex försöker hitta tider när besökare kan titta på konstverk i lugn och ro

Jag ligger i ett runt rum. Tillsammans med sexton andra personer; män och kvinnor, äldre och yngre. Sfärisk musik svävar genom rummet. Ljuspartiklar strömmar längs med väggarna upp till taket och försvinner i ett svart hål.

Jag har legat här i över trettio minuter. Jag känner mig avslappnad och lugn. Jag är ett med rummet. Jag tänker för mig själv att jag har haft sämre jobbmorgnar än den här.

Det här kunde vara vilken mystisk new age-retreat som helst. Men det är det inte. Det är ett konstverk. Jag deltar i en tyst guidning.

Konstverket heter Vortex of Light Particles (Virvel av ljuspartiklar) och är gjort av det japanska konstnärskollektivet teamLab.

Amos Rex är en turistmagnet

Det är en del av öppningsutställningen i det nya konstmuseet Amos Rex. Museet öppnade sina dörrar för två månader sedan i och under Glaspalatset mitt i centrala Helsingfors.

Sedan dess har köerna ringlat sig runt huset. Museet och utställningen är en stor succé och besökarna har varit dubbelt fler än vad man hade förväntat sig.

Det är förstås bra. Men det är också ett problem. Vissa konstverk kräver stillhet, tålamod, koncentration och kontemplation.

Det kan vara svårt att uppnå när folk springer omkring, tar selfies, pratar högt eller flockas runt konstverken.

Besökare har därför närmat sig museifolket och frågat om det inte skulle vara möjligt att begränsa tillgången till vissa verk? Men det ville man inte göra. Konst finns till för alla.

Morgon på museet

Men man var ändå lyhörd för problemet och kom på idén att genomföra så kallade tysta guidningar. Dessa går ut på att man får komma till museet en timme innan det öppnar och besöka ett utställningsrum.

Utan mobiltelefoner och kameror. Man får lägga sig raklång i rummet på så kallade fatsaks eller på medhavda yogamattor, liggunderlag, filtar eller dynor.

Det här har jag alltså varit med om. Redan när jag kom in i den tomma aulan tillsammans med några få utvalda som hade köpt biljett i förväg kändes det som en mycket fin upplevelse

Våra namn fanns på en lista. Vi hälsades välkomna av museilektorn Melanie Orenius som bad oss att ställa oss runt henne i en cirkel.

Sedan förklarade hon spelreglarna och så andades vi en stund in och ut i samma takt och efter det var det bara att gå in i salen med konstverket.

Var och en placerade sig någonstans och så blev det knäpptyst och lugnt. Det enda som hördes var den sfäriska musiken och det enda som syntes var ljuspartiklarna som virvlade runt i rummet.

Nöjda besökare

När den tysta guidningen är över träffar jag Liila Jokelin och Tapio Rasa som också hade varit med om upplevelsen. De hade kommit utan biljett, någonting som egentligen inte skulle gå för sig.

Men allt gick bra till slut och de fick vara med.

– När bestämde ni er för det här, undrade jag?

– Jag frågade Tapio igår kväll om han ville komma med på den här tysta guidningen eftersom det är min födelsedag i dag. Då var det inte längre möjligt att köpa biljetter i förväg så vi kom bara hit i morse utan biljetter, säger Liila.

– Men de var sedan så snälla här bakom disken och sade att vi fick komma med, inflikar Tapio.

We cannot understand or control others, so their existence around us is something that is simply tolerated

― teamLab

– Hur kändes det, ville jag veta, med en lite utnött idrottsfråga.

– Det kändes jättebra, svarar Tapio. Det var en fin stämning och jag fick många olika känslor. Den starkaste var nog att jag tyckte att det var så bra att vara här, och att jag inte alls ville komma bort och ut till den hemska världen som finns just nu där utanför.

Liila hade liknande känslor.

– Jag tänkte på rymden och döden och hur ensamma människor är idag. Jag tänkte också på naturen och klimatångest och hur allt far åt helvete med den här planeten och hur bra det kan kännas när jag inte längre måste vara en del av det.

Och en nöjd guide

Museilektor Melanie Orenius är den som sköter de tysta guidningarna. Men vem var det som kom på idén?

– Det var vår publik som hade önskat en möjlighet att meditera vid konstverken. Att sätta sig ner och ta in verken utan telefoner runt omkring sig eller skolbarn som springer omkring.

If you happen to find yourself alone at an exhibition, you would consider yourself to be very lucky

― teamLab

Hur är det med hennes roll som guide, undrar jag. Det är ju en ganska speciell situation?

– Jag tycker att det är en jätteintressant roll, svarar hon. Att det har varit intressant att få uppleva det tillsammans med gruppen. Jag har ju inte heller tillbringat 45 minuter i tystnad vid det här verket tidigare.

Det syns och hörs på henne att hon trivs med den här rollen.

– Det är rörande, på ett sätt. Den första gången som vi ordnade det blev jag helt tårögd. Att folk "offrar sin tid" för att bara vara närvarande. Det är någonting som är jättefint med det.

Amos Rex öppningsutställning med verk av det japanska konstnärskollektivet teamLab visas fram till den 6 januari 2019.