Här får bebisarna egen guidning på museet – att uppleva konst har ingen nedre åldersgräns
Att ta in konst kan alla göra, bara man får göra det på sitt eget sätt. På Bildmuseet i Umeå är barnen välkomna redan från fyra månaders ålder till en visning som hålls på två nivåer och som alltid är fullbokad.
– Det är bäst om de inte kan gå själva, säger konstpedagog Maria Sundström.
Från och med att bebisen är 4 månader är den, i vuxens sällskap förstås, välkommen på babyvisning på Bildmuseet i Umeå. Den övre åldersgränsen är 15 månader.
Tio bebisar, med en vuxen var, är välkomna på visningarna som snabbt brukar bli fullbokade. De är gratis och tar två timmar.
Man börjar med en visning av någon av de aktuella utsällningarna och går sedan vidare till bildverkstaden där bebisarna får en palett med ätbara färger.
– Jag säger inte att de gör konstverk utan att de jobbar med konst, säger Sundström.
Hon är förutom konstpedagog också konstnär och delar tiden mellan sin egen konst och frilansarbete för museet. Hon fokuserar på barn upp till sex år.
– Det är spännande att uppleva världen ur barnens ögon.
– Alla har vi olika sätt att utforska och upptäcka konst, det handlar mycket om stimulans av de olika sinnena, samtidskonsten är fantastisk när det gäller det.
Hissknappar också en del av upplevelsen
– Vad heter du då? Jag heter Maria och jobbar här på Bildmuseet.
Sundström möter deltagarna i museets foaljé och går ner på huk för att komma på bebisarnas nivå. I dag har några anmält sig sjuka så visningen är inte helt full.
Redan själva byggnaden och allt den innehåller kan vara en upplevelse i sig, bebisarna tittar sig nyfiket runt på väg till hissen.
– Är det någon som vill trycka redan nu?
En av de yngre deltagarna får trycka på hissknappen, och sedan går hela gänget in i den stora hissen.
– Om någon blir ledsen så smittar det, då får man gå åt sidan.
Sundström ger instruktioner för hur visningen går till, och berättar lite om utställningen på väg upp mot museets sjätte våning.
Just nu visas Entangled, ett möte mellan konst och fysik med flera olika medverkande konstnärer. I den stora utställningssalen är akustiken speciell, och flera av bebisarna provar den.
Synen på barn har förändrats
När jag träffar Maria Sundström innan visningen börjar är hon sysselsatt med förberedelser.
Hon gör i ordning det stora bordet där skapandet ska ta vid efter visningen, och hon förbereder de ätbara färger som ska delas ut på paletter till bebisarna.
– Jag använder mig av konstnärliga bindemedel som avrunnen filmjölk och ägg.
Som färgsättning finns rödbetssaft, , hallon, majs, ärter och blåbär.
När Sundström läste konstpedagogik på Konstfack i Stockholm blev hon intresserad av verksamhet för små barn, och av att kunna följa utvecklingen.
– När jag själv fick barn så upplevde jag att man inte läste för små barn, men jag gjorde det från det att jag kom hem med min dotter från BB.
Hon tycker att bilden av barn har förändrats mycket sedan hon själv blev förälder.
– Det har hänt mycket inom många institutioner. I dag det finns det babybio, konserter för bebisar, en massa olika saker.
Hennes intresse för konstpedagogkik för små barn ledde henne till Moderna museet i Stockholm där man hade babyvisningar av utställningar.
– Men det var en barnvagnsvisning, det var inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Kommer nära konsten
På Maria Sundströms babyvisningar på Bildmuseet finns det inga vagnar. Bebisarna är i famnen eller på golvet, för att kunna se och ta in de olika verken.
Rafael Lozano-Hemmers Entanglement, Subsculpture 6 (2005) blir dagens första verk. För de barn som nått åldern då det är magiskt att trycka på knappar passar verket alldeles utmärkt.
– Här ska alla få trycka, säger Sundström.
Texten Entanglement är skriven med neonrör på väggen, och under den finns en knapp. Via internet släcks och tänds texten när varje bebis turvis får trycka.
Nästa verk består av en kontorsstol och ett skrivbord upphängda i taket. Det är Julius von Bismarcks Freedom Table and Democracy Chair (2018) som gungar fram och tillbaka. Två gånger per dag krockar möblerna.
Sundström berättar för de vuxna om von Bismarcks Image Fulgurator (2007-2011) medan bebisarna ömsom kryper, ömsom ser sig runt i lokalen.
Succé i sex år
Lisa Lundström är intendent för pedagogik på Bildmuseet och hon tycker att det ska finnas möjlighet också för väldigt små barn att uppleva kultur i olika former.
– Det är en bra och viktig upplevelse för barn och föräldrar att göra saker tillsammans.
Det är sjätte året som Bildmuseet håller i babyvisningar. Lundström konstaterar att målgruppen fylls på med nya bebisar hela tiden, och det är som sagt fullbokat hela tiden. Intresset går inte att ta fel på.
– Ibland hör till och med gravida av sig och frågar när vi har visning nästa gång, för att kunna planera föräldraledigheten, säger Lundström.
Alla har vi olika sätt att utforska och upptäcka konst, det handlar mycket om stimulans av de olika sinnena, samtidskonsten är fantastisk när det gäller det.
Maria Sundström
Får ta på verken
På visningen leder Maria Sundström in bebisar och vuxna i ett mörkt rum med ett audiovisuellt verk.
Ryoji Ikedas data.tron [WUXGA version] (2001) visar en rymdlik miljö med pixlar, och bebisarna får gå fram och röra, verket visas direkt på väggen.
Trots mörkret och den rörliga, transformerande bilden blir ingen av de mindre åskådarna rädd.
Sundström plockar också upp speglar ur sin medhavda kasse så att bebisarna kan fånga ljuset från projektorn.
Väcker intresse
När Maria Sundström mixar färgerna som bebisarna efter visningen ska få ta sig an, frågar jag henne om hon ser babyvisningarna som ett slags tidig konstfostran.
– Nej, men ett intresse för konst kan väckas.
Hon berättar om en familj som tog med sitt barn på babyvisning när barnet bara var dryga två månader. Sundström funderade på om bebisen inte var i minsta laget.
– Men de blev stammisar. Både på babyvisningar och öppna kulturförskolan. Och det barnet är i dag extremt intresserat av samtidskonst.
Sundström har själv sparat alla de teckningar hennes egna barn har gjort för att kunna följa med i utvecklingen.
Det kan hon se på museet också, med barnens utforskande av utställningarna och när de sedan jobbar med konsten i bildverkstaden.
– Om ett barn återkommer så har det ju hänt någonting i deras utveckling sedan förra gången.
