Förbundspennan: Vem påverkar vem på sociala medier?

Instagramkändis, livstilsbloggare, youtuber, snappchattare. Titlar som tidigare generationers ungdomar inte behövde ta ställning till. Inser vi idrottsledare hur värdeladdade dessa nyord är idag?

Var det enklare förr så länge utbudet av information inte svämmade över, även på den idrottsliga fronten? Det är helt okej att känna sig vilsen, utan att för den delen behöva klassas som en digital immigrant.

Jag tror nämligen inte att mer information alltid är till godo. Proportionerna suddas lätt ut och det mest centrala tappas bort i vimlet. Kanske till följd av detta upplever jag ett allmänt sug efter enkla lösningar.

Risken är dock att ledas in på villovägar om vi tillåter en viss influencer på egen hand leda oss ut i djungeln. I värsta fall slutar det med att vi apar efter och upprätthåller en viss fasad utan att reflektera över om allt är vettigt – och om det passar just oss.

Samtidigt ska jag även påpeka att de nya medierna självklart för med sig mycket positivt till idrotten. Inte minst i ”min” gren orientering har vi idag kartor, analyser, vägval och insikter från hela världen bara några klick borta.

En dos vardagsrealism gör gott

Men min poäng är att jag upplever en inflation av experter på sociala medier som talar om för oss hur vi ska leva och träna. Dessutom ter sig influencers liv ofta genomgående härligt och framgångsrikt på alla nivåer.

Därför anser jag att en dos vardagsrealism skulle göra många gott. Det är ytterst få som kan prestera på topp på många områden samtidigt, men ändå är det många som försöker.

Därtill behöver dagens unga allt stöd de kan få när det gäller att fokusera på det egna arbetet och tro på att det leder till långsiktiga resultat. Att konstant snegla över axeln blir tungt i längden.

Ett sätt att tackla fenomenet tror jag är att varken backa för de sociala medierna eller att servera vattentäta lösningar, utan att uppmuntra till självständigt kritiskt tänkande.

Jag förstår att man kan bli cynisk och tycka att allt är som det är, oberoende vad jag tycker. Sic transit gloria mundi.

Men även en gammal hund kan lära sig sitta om bara viljan finns. Och om vi idrottsledare inser att vi bör anpassa oss till den föränderliga världen runtom oss och inte tvärtom.

Fredric Portin, förbundstränare
Finlands Svenska Orienteringsförbund r.f.