”De säger att vi är psykiatriskt rubbade… men vi är helt vanliga människor som bara råkar vara transkönade” – läkarstuderande Sakris Kupila har problem med sina kolleger
I gymnasiet mötte Sakris Kupila sitt livs kärlek som hjälpte honom när han bland annat blev mordhotad. I dag, som medicinestuderande kämpar han vid sidan av sitt engagemang som aktivist med vad okunniga, konventionella läkare eller studiekompisar kan häva ur sig om transkönade människor, berättar han.
Sakris Kupila (född 1996) studerar medicin vid Helsingfors universitet. Som aktivist har han arbetat bland annat vid Invalidförbundet, Familjeförbundet och Seta, där han nyligen valdes till ordförande för sistnämnda.
Sakris växte upp i en liten by i sydvästra Finland. Som fritidsintressen har han bland annat sina krukväxter och videospel, dessutom tycker han om att bygga med Lego Friends, en mycket lugnande motvikt till att fungera som aktivist, påpekar han.
När orden ännu saknades
Så länge Sakris Kupila inte visste att det fanns något sådant som transpersoner eller regnbågsmänniskor var han väldigt, väldigt vilse, berättar han. Sedan han var elva upplevde han kraftigt att det var någonting han inte begrep sig på.
- Jag undrade att "okey, om jag gillar tjejer så är jag lesbisk"? Men så började jag tänka "nej, jag är inte en flicka som gillar flickor, det är liksom inte det". Men vad det var förstod jag inte.
Som sextonåring uppfattade Sakris för första gången vad transkön innebar. Att det finns människor vars könsidentitet inte stämmer överens med det juridiska kön personen tilldelats vid födseln, och att trans inte har någonting med ens sexualitet att göra, utan att det explicit handlar om könsidentitet.
Som transperson kan man vara homosexuell, heterosexuell, bisexuell, asexuell eller något annat.
Hittills hade Sakris bara trott att transpersoner är:
- Sådana som man ser på tv, att de är män som har någon slags kjol på sig och så skrattar alla åt dem på en sitcom.
Men det är ju bara en norm, eller något man lär sig, att transpersoner är konstiga och att ingen väl gillar dem. Och att man inte kan ha ett förhållande med en transperson och om en sådan har sex så är det i porr, med fetischer - men det är ju inte sant, säger Sakris med eftertryck.
Saker och ting klarnar men blir också värre
I gymnasiet mötte Sakris sin blivande fru, Jaana. Trots att det var svårt beslöt de tillsammans att komma ut som skolans första transpar.
- Människorna glodde på oss när vi satt där på sofforna. Men så visste vi att det också fanns de som glodde därför att de aldrig hade sett ett regnbågspar förut och det var dem vi ville vara synliga för.
Under sitt sista år i skolan, 2014, fick Sakris hot och också rentav mordhot, till och med av sina klasskamrater som sade saker som att ”man borde tysta hen”.
Inom sig led han dessutom av en stark könsdysfori. Han led alltså av att hans könsidentitet inte stämde överens med det kön han tilldelats vid födseln.
Läkarstuderanden och läkare som inte agerar professionellt
I dag är Sakris i slutskedet av sina studier i medicin vid ”lääkis” på Helsingfors Universitet. I början av studierna gick han igenom en könskorrigering.
Sakris ville inte gå in för operation, utan valde att enbart använda hormoner. Men en hormonbehandling som pågår en längre tid kan orsaka sterilitet i sig.
Hormonerna fick Sakris att under några år se ut som en tonåring, vilket gjorde honom rädd att patienterna inte skulle ta hans läkarauktoritet på allvar. Men istället har det varit en del studiekamrater och läkare som med sitt okunniga beteende har vållat honom problem.
- De tror att det är en diagnos att vara en transperson eller att vi är psykiatriskt rubbade på något sätt. Det är vad de säger alltså, berättar Sakris.
En gång var det en läkare som slutade prata med Sakris efter att ha fått höra att han var trans. Hen gick och ställde sig i ett hörn och stod där med armarna omkring sig. Hen vägrade att skaka Sakris hand och tog inte avsked när Sakris sade hejdå, ha en bra dag.
- Men vi är inte störda, vi är helt vanliga människor som bara råkar vara transkönade. Våra manualer och läkare har inte riktigt hunnit med på det än, säger Sakris.
Världshälsoorganisationen World Health Organisation har däremot sedan 2018 slagit fast att det inte är en psykisk sjukdom att vara trans. WHO har konstaterat att det inte finns några medicinska belägg för att det rör sig om en sjukdom.
Sakris som aktivist
Det finns också människor som kritiserar arbetet Sakris gör som aktivist, till exempel genom att säga att nu vill Sakris få till stånd ett könsneutralt samhälle där ingen får vara vare sig tjej eller kille. Men det är alls inte vad han vill, säger han.
- Jag vill bara ha ett samhälle där alla kan leva och växa till precis sådana som de är, utan att någon annan utifrån kommer och bestämmer hur ens liv skall se ut. Det förorsakar bara illamående för allas del.
Dessutom är regnbågsmänniskorna inte alls så få som folk försöker säga. När elever i skolorna fick kryssa i om de var pojke, flicka eller något annat, valde fem procent, det vill säga en av tjugo något annat, påpekar Sakris Kupila, nybliven ordförande för Seta.
' /%3E%3C/svg%3E)
