Anna Westerlund lämnar Norge med flaggan i topp, vann nionde titeln i sista matchen: "Jag vill inte säga att det är ett steg tillbaka"
Efter fem år av fotboll på toppnivå med nio titlar i bagaget sadlar 29-åriga Anna Westerlund om. Det är främst jakten på nya utmaningar som fick den Pargasbördiga mittbacken att välja den finska ligan och Åland United. I Norge har jag varit med i matcher där jag inte alls blivit lagd under press, berättar hon för Yle Sporten.
I direktsändning på YouTube kunde Åland United i söndags berätta om en av den finska ligans tyngsta värvningar någonsin.
Anna Westerlund flyttar hem till Finland från Norge med fem ligatitlar och fyra cuptitlar i bagaget.
Att det blev just Åland United har en aningen otippad och väldigt personlig förklaring.
– Jag har länge haft det i tankarna att jag någon gång vill spela en säsong på Åland. Jag kan inte riktigt se mig själv spela för något annat lag i finska ligan. Åland känns professionellt och även om man spelar i Finland känns det nästan som att man inte gör det. Det är en liten ö där alla som bor där är intresserade av fotbollen, det blir en sån kultur.
– Det skall bli en utmaning och ett nöje att se vad Åland och Åland United kan bjuda på, säger Westerlund mitt under pågående flytt i hemstaden Pargas.
Efter årsskiftet bär det av till Åland, där hon ansluter sig till ett ligalag som visat en stigande trend. Säsongen 2018 slutade igen i medaljskrammel.
– Det är inte så lätt att få utländska spelare eller spelare överlag till Åland, men det blir lättare att locka kvalitetsspelare när man presterar bra och det gjorde man med att komma på medaljplats ifjol. Det signalerar självklart att de vill satsa och att det är på uppgång. Det är alltid positivt, säger Westerlund.
Westerlund är inte den enda A-landslagsspelaren som kommer att lira på de åländska gräsmattorna nästa sommar. Tidigare i höst blev det också klart att Daniel Sjölund återvänder till Åland och IFK Mariehamn för att avrunda sin framgångsrika karriär.
Men för Anna Westerlund handlar det egentligen om något helt annat.
Inte ett steg bakåt, absolut inte varva ner
Westerlund är noga med att poängtera att hennes satsning på fotbollen fortfarande är lika seriös, helhjärtad och rejäl som tidigare.
– Jag vill inte säga att det är ett steg tillbaka. Jag vill inte att folk skall tro att jag kommer hem och så blir det en "walk in the park". Jag vill fortfarande utvecklas som spelare. Om jag inte skulle vilja utvecklas och hade tröttnat på fotbollen hade jag lika bra kunnat lägga av.
– Jag vill fortfarande bli en bättre fotbollsspelare, men samtidigt som fotbollen är mycket i livet är det inte allt. Jag vill kunna kombinera fotbollen med att må bra vid sidan av planen också.
För Westerlund var tiden i Lilleström mycket lyckad och hon säger att en del av hennes hjärta blir kvar i staden där hon vann så många titlar.
Att komma till Finland för henne ändå närmare den familj hon tidvis saknat under sin långa sejour utomlands.
"Självklart kommer det bli lägre tempo"
Hon har alltjämt en oförändrad ambition att vara en del av det A-landslag vars tröja hon burit i imponerande 112 repriser.
Förändringen från Champions League-slutspel och toppmatcher i den norska ligan till den finska vardagslunken slår emot henne senast när den första matchen är igång.
– Nu skall jag inte gå och säga att det är sämre eller så, men självklart kommer det att bli en lägre tempo i spelet. Men eftersom jag tar ett år i taget är det mycket nytt jag får jobba med i år och det sätter helt ny press på mig att göra det bästa av den nya situationen och lite till.
På Åland kommer Westerlund att fokusera helt på fotbollen och gå in i en roll som den överlägset mest erfarna spelaren i ett ungt och hungrigt lag som dessutom värvat klokt under vintern.
Hon tror inte att en säsong i en på pappret svagare liga gör henne till en sämre fotbollsspelare, eftersom hon står inför en hel drös med utmaningar av en annan sort.
– Ja, vi har vunnit massor med laget och jag har spelat i en bättre liga med Lilleström, men där har jag varit med i matcher som jag inte alls blivit lagd under press när vi haft bollen mest på offensiv planhalva, belyser Westerlund.
Ett som är säkert är att Westerlund kommer att ha ögonen på sig när ligan väl sparkar igång. Kravnivån är något som omgivningen ställer utgående från de tidigare meriterna, men Westerlund kräver precis lika mycket av sig själv, om inte mer.
– Nu har jag nästan större press på mig att visa att jag är en landslagsspelare. Jag vill att dom som kanske inte förstår sig så mycket på fotboll skall se att jag är en som hör till landslagsringen.
Så det gäller helt enkelt att visa klass?
– Ja, det gör det ju. Jag vill inte sätta någon extrapress på mig, men det blir lite andra saker jag skall jobba med nu och jag kan kanske lära de yngre i laget något också. Det blir en annan utmaning.
Ett leende och glatt avsked
Det har varit snabba ryck för Westerlund på den senaste tiden. Under intervjun med Yle Sporten på måndagen lämnade hon tillbaka flyttbilen i Pargas.
På söndagen hade hon rest hem efter att på lördagen vunnit sin fjärde och sista cuptitel med LSK Kvinner.
Vemodigt?
– Jag slutade med flaggan i topp. Det känns som att man har bearbetat det så länge att när man väl satt i bussen på väg till sista matchen slog det mig att det här är den sista matchen, då liksom slog det mig först ordentligt. Men sen vann vi cupfinalen och man kan inte stå där och grina då heller när man vunnit, då är man glad. Man var glad över cupguldet och det vill jag inte förstöra med ledsna tankar om att lämna.
– LSK och de vänner jag har där kommer alltid att finnas kvar och jag kommer definitivt att återvända dit för att kolla in matcher. Norge finns alltid kvar, säger hon.
Med nio vunna titlar av tio möjliga och ett halvt decennium på toppnivå är det dags för något nytt. Westerlunds alternativ efter säsongen var egentligen två. Att flytta till Åland eller stanna i LSK.
Under tidigare år i karriären syntes Westerlund på mittfältet, men den som tror att hon kommer att springa på mellan straffområdena i sommar får nog tänka om.
– Jag kan säga så här mycket: Om jag bestämmer sätter jag nog ner foten om det blir en plats på innermittfältet, jag vill nog vara i det bakre ledet om jag själv får bestämma och där tror jag nog att Samuel Fagerholm (Åland Uniteds tränare reds.anm.) ser mig också, som mittback.
"Jag är bekväm med mitt beslut"
Innan vi lägger på luren måste jag ännu ställa Anna Westerlund mot väggen.
I en tidigare intervju för Yle Sporten i samband med VM-kvalet var hon väldigt tydlig med att även om flera unga finska spelare flyttat till storsatsande klubbar, var klubbadressen inte det väsentliga.
– Vad det slutligen står efter mitt namn på spelarlistorna har jag kommit över. Det är bra att de yngre spelarna drar lasset nu och får spela i de större klubbarna. Hade jag varit fem år yngre hade jag kanske haft ett sug att åka och prova på men nu känns det att jag utvecklas i en annan klubb som heter LSK och inte PSG, sade Westerlund i augusti.
Beslutet att byta både LSK och tankarna om PSG mot förkortningen ÅU var ingalunda ett hon fattade lättvindigt.
Hon betonar att det är något som växt fram under en längre tid.
– Jag känner mig så bekväm med mitt beslut. Senast vi pratades vid minns jag att jag sade att det inte spelar någon roll vad det står för klubbnamn efter mitt namn på listorna, men det var väldigt många månader sedan. Ett beslut av den här kalibern kommer inte fram över en natt. Jag står för mitt beslut, jag är bekväm med det och väntar på nya utmaningar, avslutar hon.
