Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Esterna tog Finlands nationalhymn och gjorde den till sin - sedan fick de hjälp av Yle att bevara den under det sovjetiska förtrycket

Från 2018
En skiva med fyra olika versioner av den estniska nationalsången Mu isamaa, mu õnn ja rõõm.
Bildtext Estlands nationalarkiv har gett ut en skiva med fyra versioner av nationalsången - tre av dem från år 1908.
Bild: Gustaf Antell

Estland och Finland har samma nationalsång, åtminstone så gott som. Den estniska versionen fick sin inspiration från den finska, men redan från början kunde det vara farligt att sjunga den i Estland.

Mu isamaa, mu õnn ja rõõm, kui kaunis oled sa!

Mitt fädernesland, min lycka och glädje, hur vackert du är!

Melodin till den estniska nationalsången är den samma som till den finländska, komponerad av den tyske invandraren Fredrik Pacius i Helsingfors år 1848.

Orden skrevs till den första estniska Sångfesten i Dorpat, alltså Tartu, år 1869.

Orden till Estlands nationalsång - på estniska och svenska

När den estniske författaren Johann Voldemar Jannsen skrev orden som senare blev Estlands nationalsång hade han tillgång till den då två år gamla översättningen av Vårt land till finska.

Maamme laulu gav honom inspiration, men Mu isamaa är ändå annorlunda.

Under andra halvan av 1800-talet var Estland under betydligt striktare rysk kontroll än storfurstendömet Finland.

Därför saknar Jannsens text Johan Ludvig Runebergs konkreta referenser till både folket och naturen - fäderneslandet kunde vara Ryssland.

Men riktigt så var det ju förstås ändå inte.

En stig går genom en ung björkskog i Estland.
Bildtext Esterna älskar sina skogar lika mycket som vi finländare älskar våra.
Bild: Gustaf Antell

- Den första sångfestivalen blev början på Estlands så kallade första nationella uppvaknande och med åren blev Mu isamaa, mu õnn ja rõõm Estlands populäraste sång, säger Paavo Annus, historiker och filmarkivarie på Estlands nationalarkiv.

Med tiden fick den en särställning bland sånger som sjöngs på öppna tillställningar och fester.

- Det finns dokumenterat att mänskor steg upp när sången sjöngs under slutet av seklet - och herrarna tog av sig mössorna.

Det var folket som valde sin hymn

- Det var vanligt på den tiden att vi testade hur långt vi kunde tänja på de gränser ryssarna satte, säger Annus. Därför tog det tid för sången att växa, i Estland har vi lärt oss att vara försiktiga.

Men det hände alltså ganska spontant?

- Helt spontant.

Och idag, ett sekel och några decennier efter det här spontana uppvaknandet, är sången fortfarande Estlands nationalhymn.

Det kan vara bra att påminna sig om att nationalsånger inte alltid är officiellt erkända.

Varken Mu isamaa eller Vårt land, eller till exempel Du gamla, du fria, har blivit antagna som nationalsånger av respektive parlament.

En skiva med nationalsånger till 100-års firandet

På Paavo Annus initiativ publicerade Estlands nationalarkiv i år en vinylskiva med tre inspelningar från år 1908 av Mu isamaa, mu õnn ja rõõm.

Skivan producerades främst för att Estland i år firar hundra år sedan landet förklarade sig självständigt från Ryssland, men också för att Annus insåg att det finns tre inspelningar av sången från ett enda år.

- Sången måste helt enkelt ha varit omåttligt populär om det rent ekonomiskt lönade sig att spela in den - det var ju inte så många som hade råd med skivspelare år 1908.

"Det lät så där på den tiden"

Annus spelar upp en av versionerna på sin dator. Det är sopranen Aino Tamm som sjunger.

Det låter som om det förmodligen är första gången Tamm spelar in i en studio och situationen verkar vara lite ovant skrämmande för henne.

I mina öron låter det ställvis som ett högt och gällt brölande, men det beror delvis på min egen tondövhet, den gammaldags tekniken och den sångteknik som var vanlig då.

Tamm var själv en framgångsrik sångpedagog.

Jag lägger också märke till att hon sjunger de sista två stroferna två gånger, precis som vi gör i Finland.

I något skede under senare decennierna föll upprepandet av dem bort i Estland och idag är den estniska nationalsången alltså ett par rader kortare än den finska.

Den estniska nationalsången i ett radioediteringsprogram.
Bildtext Så här ser Aino Tamms version av Mu isamaa, mu õnn ja rõõm från 1908 ut i ett audioediteringsprogram 100 år senare.
Bild: Gustaf Antell

Precis som i Finland diskuteras ibland ett byte av nationalsång också i Estland, och precis som i Finland kommer det knappast att ske.

... mänskor steg upp när sången sjöngs - och herrarna tog av sig mössorna ...

Det hände alltså ganska spontant?

- Helt spontant.

- Nästa år är det sångfest igen och i Estland är sångfesten väldigt djupt förankrad i identiteten, säger Paavo Annus. Dessutom har ungdomen tagit till sig sångfesten och nationalhymnen sjungs alltid.

Estniska barn marscherar till Sångarfältet i Tallinn för att delta i Ungdomarnas sångfest år 2017.
Bildtext Estniska barn marscherar till Sångarfältet i Tallinn för att delta i Ungdomarnas sångfest år 2017.
Bild: Gustaf Antell

Hur djupa känslor sången väcker i framtidens ungdom kan Annus förstås ändå inte säga. De kommer förmodligen aldrig att uppleva den brist på frihet han upplevde som barn.

När han var pojke var sången förbjuden och han kommer bra ihåg hur han egentligen bara hörde melodin när den spelades upp på finsk TV.

I norra Estland gick det ju att se Yles då enda TV-kanal och det var så gott som det enda fönstret till omvärlden utanför Sovjetunionen.

Och Paavo Annus har ett mycket levande minne av den första gången han hörde Mu isamaa, mu õnn ja rõõm spelas för honom i verkliga livet.

Paavo Annus tar fram en vinylskiva från hyllorna i ljudarkivet på Estlands nationalarkiv.
Bildtext Paavo Annus har grävt fram fyra gamla inspelningar av Mu isamaa, mu õnn ja rõõm från hyllorna i det estniska nationalarkivet - tre av dem från 1908.
Bild: Gustaf Antell

- Min barndomsväns pappa var kyrkoherde Vändras. Ett vinterlov var jag bjuden till deras stuga djupt inne i skogen. Det låg en mystik över hela stället.

Mystiken bakom gardinen

- En kväll drog kyrkoherden ner gardinen och tog fram ett tygstycke med ett nummer på. Han hade deporterats till ett arbetsläger på 1940-talet och det var hans fångnummer.

Sedan tände han ett ljus och tog fram en liten estnisk flagga och sin fiol.

... å så började han spela, det var en oförglömlig upplevelse, det var min första levande kontakt med melodin.

― Paavo Annus, historiker och arkivarie

- Det var en oförglömlig upplevelse, det var min första levande kontakt med melodin till vår nationalhymn, säger Paavo Annus med ett stort leende.

Också liverna i Lettland sjunger till Pacius takter

Diskussion om artikeln