Analys: Ett skatteparadis som Singapore? Varför en hård brexit är så attraktiv för den brittiska högern, men också vänstern

Vad har nordengelska nedkörda Preston och skatteparadiset Singapore gemensamt? Att två så olika städer båda kan symbolisera visionen om ett framgångsrikt Storbritannien efter brexit känns osannolikt. Men oberoende av ideologi tror brexitivrarna att det brittiska utträdet ur Europeiska unionen blir en framgång. Målet för landets vänster- liksom högerkrafter är att till varje pris driva Storbritannien ut ur EU, analyserar Svenska Yles Carola Wessman-May.

Ett paradisaktigt Shangri-La i form av nordengelska staden Preston hägrar för Storbritannien när landet lämnar EU - åtminstone om Labour- och oppositionsledaren Jeremy Corbyn får bestämma.

Frågar man honom kunde staden vara en symbol för hela Storbritannien efter brexit.

Som Fågel Fenix har den medelstora tidigare textilindustristaden rest sig ur askan. Redan flera år i rad, i mätning efter mätning, har Preston korats till den brittiska stad där levnadsstandarden ökat mest.

Vinsterna stannar kvar i staden i stället för att försvinna till utländska storföretag

En timmes färd norrut från Manchester ligger Labourledaren Corbyns framgångsrecept som han tror kan gynna hela landet. Men för att uppnå det är brexit helt nödvändigt.

Så nyligen som 2011 var ekonomin i Preston körd i botten.

Den Labour-ledda staden fattade då ett djärvt beslut.

Genom att satsa på lokal ekonomi har de investeringar som görs lett till att vinsterna stannar kvar i staden i stället för att försvinna till utländska storföretag med säten i skatteparadis.

Staden såg till att skapa arbetsplatser. Hus började renoveras och lokala krafter gynnades i offerterna.

Som aldrig förr har man snyggat upp omgivningen i Preston.

Bland annat intill den nyrenoverade gigantiska busstationen (alldeles för stor för Preston med sina ca 130 000 invånare), ska ett modernt ungdoms- och allaktivitetshus byggas 2019.

Framtidstron är åter stark i Preston, lika stark som då man i slutet av 1960-talet lät bygga den fem våningar höga och 180 meter långa byggnaden i tron att Preston kommer att växa så det knakar.

Varje våning skulle faktiskt rymma två fullstora fotbollsplaner.

Det här framgångsreceptet förkroppsligar Corbyns iver att genomdriva brexit.

Det gör han i stället för att, som man kunde tro, motsätta sig det styrande konservativa Tory-partiets iver att ”respektera folkets vilja”.

Det i sin tur är ett påstående som premiärminister Theresa May envist har upprepat som sitt mantra sedan brexitprocessen inleddes.

Det gör hon trots att opinionsmätningar i dag antyder att de flesta britterna nu vill stanna kvar i EU.

Många ångrar bittert hur de röstade eller att de lät bli att ta sig till valurnorna midsommaren 2016.

Enligt Corbyn ger alltså brexit Storbritannien en möjlighet att ensamt bestämma, utan inblandning från EU, hur landet använder sina pengar.

Det leder sedan enligt honom direkt till fler arbetsplatser och i förlängningen till en seger för partiet i nästa parlamentsval.

Att många européer väljer att lämna landet på grund av ovissheten om hur brexit påverkar deras ställning skapar ju till och med arbetsplatser för arbetslösa britter att fylla.

Drömmen om ett Storbritannien utanför EU hägrar för högern

Och hur tänker den brexitivrande högerradikala falang som har skapat så många absurda situationer i brittisk politik de senaste åren?

Inte allra minst tvingade den ju fram hela folkomröstningen om brexit genom att göra livet surt för dåvarande Tory-ledaren David Cameron.

För det konservativa partiets högerfalang European Research Group (ERG) med parlamentsledamoten Jacob Rees-Mogg i ledningen liksom det numera i högsta grad marginaliserade nationalistiska UKIP-partiet är brexit ett medel att uppnå ett eftertraktat mål: Genom att nollställa avtal i och med utträdet, kan den brittiska arbetaren fråntas sina rättigheter.

Ett skatteparadis där de rika kan bli ännu rikare

De försämringar som tidigare premiärministern Margaret Thatcher på 1980-talet genomdrev räcker inte, anser de som till varje pris motarbetar partiledaren Theresa May.

I stället drömmer de om Europas Singapore, ett skatteparadis där de rika kan bli ännu rikare, lite som redan sheriffen i Nottingham i tiden resonerade.

Anhängarna av synsättet resonerar att en arbetare utan avtal och rättigheter tvingas jobba då socialskydd inte längre behöver betalas, lönerna ytterligare kan sänkas och strejkrätten förbjudas.

Då inte heller arbetsgivarna behöver betala skatt skapas automatiskt fler arbetsplatser. Brexit är med andra ord en metod för ett slags högerrevolution.

I tur och ordning har före detta utrikesministern Boris Johnson, ERG-ledaren och Tory-parlamentsledamoten Jacob Rees-Mogg, Theresa Mays första brexitminister David Davis som avgick i juni, miljöminister Michael Gove med flera försökt ikläda sig ledarmanteln för den här välbärgade samlingen.

I tur och ordning har de också förlorat betydelse efter att först ha setts hota Theresa Mays position.

I dag anses de övertygade brexitförespråkarnas frontman heta Dominic Raab, brexitministern som avgick i mitten av november.

Han är själv son till en tjeckisk immigrant och har skrivit flera böcker där han förklarar sin ideologi, ren långt innan någon alls talade om brexit.

Bara det här är säkert: Det har redan blivit dyrt för Storbritannien

Det är inte mycket längre som återstår av Theresa Mays katt-och-råtta-lek med egna partimedlemmar.

Hur spelet slutar vet ingen, bara det här är säkert: Det har redan blivit dyrt för Storbritannien.

Och de EU-medlemsavgifter som skulle trilla in i den brittiska statskassan i stället för att gå till Bryssel låter vänta på sig.

Åtminstone det Shangri-La som brexitkampanjen målade upp som en ny verklighet för den allmänna hälsovården när landet står utanför EU lär förbli en dröm ännu länge.

Korrigering kl. 16.25: Vi har förtydligat uttryck i ingressen.