Camilla Richardssons skarpa kritik – läste om OK:s beslut att inte stöda henne längre på Yles sidor: ”Som i lågstadiet då man skickade kompisen att göra slut med pojkvännen”

Jättetungt. Så beskriver Camilla Richardsson känslan efter att ha läst om olympiska kommitténs beslut att inte ge henne stöd nästa år. De kunde ju ens ha skickat något meddelande åt mig, säger hon till Yle Sporten.

Det var på fredagskvällen som Finlands olympiska kommitté meddelade att man inte kommer att stöda lika många idrottare år 2019 som man gjort i år.

En av de tyngsta namnen som blev utan stödet är Camilla Richardsson, som skulle ha tävlat i EM om det inte varit för en fotskada.

Jättetungt, berättar hon nu för Yle Sporten.

– Det är ett jättetungt besked att få. Jag räknade i går att det är OS, VM och EM på kommande under de närmaste 19 månaderna och under 12 månader av dem så är man helt utan stöd. Det är mina enda inkomster. Det är pengarna jag betalar hyran med. Så att inte är det ju lätt inte, suckar Richardsson.

Kommer du alltså ens att kunna fortsätta med elitsatsningen?

– Jag måste avslöja att jag genast ringde hem åt mamma och pappa då när jag läste om beslutet på Yles webbsidor för att berätta att de får en ny inneboende, säger hon och skrattar.

– Jag menar, jag har inga som helst inkomster. Jag kan inte betala någon hyra. De berättade att de inte skulle ha något problem med att jag flyttar hem, men de var av den åsikten att jag inte ska göra det. De understöder min satsning så länge jag själv vill satsa. Mamma och pappa kommer att vara mina nya huvudsponsorer, fortsätter Richardsson.

Inte alls optimalt, tillägger hon.

– Det känns ganska hårt att vara 25 år gammal och inte ha råd med det man sysslar med. Man frågar ju sig hur hållbart det är. Å andra sidan har jag satsat så hårt hittills så att man inte har något annat väl än att fortsätta och hoppas på att nästa år går tillräckligt bra för att få komma med i stödsystemet igen.

"Skickade iväg 20 ansökningar"

Sponsorpengar då? Finns det möjligheter att hitta en sponsor som skulle kunna understöda elitverksamheten på en hållbar basis i dagens läge?

– I går kväll när såg beslutet så tror jag att jag skickade iväg 20 sponsoransökningar, säger hon och skrattar uppgivet igen.

– Jag måste försöka hitta en ny huvudsponsor. Annars blir det nog hårt. Jag jobbar på det för tillfället.

Du nämnde att du läste om beslutet i går, det har alltså inte pågått någon längre diskussion om stöden med OK?

– Vi hade en träff med olympiska kommittén här i höstas och då sade de att beslutet kommer då när det kommer. Sedan så läser jag om beslutet på Yles sidor i går.

Jag vet att det inte är någon rättighet att få stödet. Det är ett privilegium.

Tycker du att kommittén kunde ha skött det här bättre?

– De sköter det som de ser det bäst. Nog skulle det ha varit trevligt med något meddelande. Grejen med stödet är att det inte bara handlar om pengarna. Förstås är pengarna jätteviktiga, men stödet har också ett symboliskt värde. Det visar ju hur mycket de tror på dig, hur mycket de tror på dina chanser att faktiskt ta dig någonstans. Så samtidigt är man kanske besviken på att det känns som att de inte tror på dig och det du gör, säger Richardsson och suckar.

– De kunde ens ha skickat något kort ”tyvärr rymdes du inte med i år”, för det är klart att jag accepterar att jag inte ryms med i stödtruppen. De har ju sina riktlinjer. Nu kändes det bara lite som att få sparken utan förvarning. Lite som lågstadiestilen när man skickade kompisen för att göra slut med sin pojkvän.

Du är ju nu en idrottare som i sommar klarade EM-gränsen inte bara i paradgrenen 3000 m hinder utan också på 10 000 meter. Vad tycker du det här sänder för signaler om vad det egentligen krävs för att få höra till stödgruppen?

– Kanske en EM-finalplats. Jag vet inte. Jag hade ju inte ett dåligt år, det bara slutade i mitten på grund av att jag bröt foten. Så det kändes lite orättvist på ett visst sätt. Jag har ändå gått framåt jättemycket. Jag hade haft bra chanser i EM. Det gör det svårare att acceptera. Skulle jag ha haft ett dåligare år skulle det ha varit lättare att vara okej med.

– Men de har sina bestämmelser och riktlinjer. Samtidigt vet jag att det inte är någon rättighet att få stödet. Det är ett privilegium. Hårt är det ändå. Det lägger en hård press på idrottarna, avslutar hon.

Olympiska kommittén delade ut pengar åt friidrottarna – inget stöd åt Richardsson eller Sandblom

Mängden friidrottare som får stöd är färre än året innan.