Språkkolumnen: Skuggor som ruvar och under som sias
Jag har aldrig varit lucia. Men jag sjöng tillräckligt bra för att någon gång få plats som tärna i luciatåget under skoltiden. En gång fick jag snabbt rycka in för någon tärna som hade blivit sjuk.
Luciaklänningen jag fick räckte mig knappt till knäna. Den morgonen hade jag klätt mig i mina favoritlångkalsonger, de knallgula. Strumporna var röda med vita hjärtan.
Känslan av pinsamhet var kvävande, men jag sjöng och kunde naturligtvis luciasångerna utantill. För det var viktigt att kunna texterna utantill. Att förstå texten var sekundärt. Med knallgula långkalsonger, med blossande röda kinder och strumpor och med pipig stämma sjöng jag “Natten går tunga fjät, runt gård och stuva. Kring jord som sol’n förlät, skuggorna ruva”. Inlevelsen var antagligen obefintlig. Något annat hade varit konstigt, för jag hade ingen aning om vad orden betydde och vad sången handlade om. Jag kunde ju sången utantill, det räckte.
Luciatraditionerna består, likaså de knepiga sångtexterna. “Vet du vad orden betyder?“ frågade jag nyligen yngre sonen när jag hittade ett papper med noterna och texten till just denna sång i hans skolväska. “Nä“, svarade han snabbt och försökte undvika min förklaring som han visste skulle komma.
Redan i den första meningen finns de svåra orden fjät och stuva, åtminstone för en 10-åring. Fjät betyder spår eller steg. Stuva betyder stuga. Natten går alltså med tunga steg runt gård och stuga. Och skuggorna som ruvar runt jorden som solen förlät - vad betyder det? I Svenska Akademiens ordbok, SAOB, ges ordet förlåta betydelsen överge eller lämna. Skuggorna ruvar alltså, eftersom solen lämnade och övergav jorden. Precis lagom i detta mörker dyker lucia upp och sprider ljus;
Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Där i mina knallgula långkalsonger och kvävande pinsamhet sjöng jag också “Sankta Lucia, ljusklara hägring, sprid i vår vinternatt glans av din fägring. Drömmar med vingesus under oss sia, tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.” Vad jag inte visste då var att ordet under i det vackra partiet “drömmar med vingesus under oss sia” inte är en preposition, utan ett substantiv. Hade jag förstått att partiet betyder att någon spår ljusa mirakel hade jag antagligen fått en djupare förståelse för luciasången och möjligen sjungit med aningen mera inlevelse.
Ord är fantastiska. Men de förutsätter att man begriper dem. Med begripligheten följer förståelsen, lärdomen, kunskapen och upplevelsen. Det här gäller naturligtvis inte enbart sångtexter. Det gäller alla texttyper: journalistiska texter, myndighetstexter och informationstexter av olika slag. Som avsändare har man självfallet ett ansvar i att formulera sig begripligt och tydligt. Men som mottagare behöver man också ha ett språkligt intresse och ta reda på vad obekanta ord betyder. Det blir roligare och mera meningsfullt så.
Jag önskar att någon hade tipsat mig om det den tidiga och kalla decembermorgonen i de gula långkalsongerna. Hade jag vetat att någon förutspår magiska under hade känslan antagligen varit aningen ljusare. Ljus luciadag!
Charlotta Svenskberg
Språkkolumnen skrivs av mediespråkvårdarna Minna Levälahti och Charlotta Svenskberg vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
