I Tenala möts mopedpojkar i alla åldrar – de äldre lär de yngre och tvärtom

I ett gammalt stall i Gennarby i Tenala samlas 10-15-åriga pojkar varje tisdagskväll för att skruva, smörja, blästra, måla och fixa på gamla mopeder. Kvällarna är mycket populära.

Mopoklubben Racerborg som består av pojkar modell äldre beslöt i början av hösten att ordna ungdomskvällar för motor- och mopedintresserade barn och ungdomar.

- Det var egentligen Veera Holmström i Tenala som ringde mig. Hon har en tioårig pojke och frågade om mopoklubben kunde ordna program för de riktigt unga som ännu inte har mopedkörkort, berättar Börje Skogberg, en av klubbens grundande medlemmar.

Efter en del dividerande med styrelsen beslöt mopoklubben Racerborg att man gör ett försök och det visade sig vara väldigt lyckat.

Under höstens lopp har det varje tisdag samlats omkring femton pojkar som tillsammans med klubbens medlemmar mekat på sina eller klubbens mopeder.

- Hittills har inga flickor dykt upp, men de är också välkomna hälsar klubbens ordförande, Kenneth Grahn.

Ungdomarna var som termiter

Trots att ingen av de unga pojkarna ännu får köra moped har nästan alla en moped hemma eller i mopoklubbens verkstad. I väntan på körkort skruvar de på sina mopeder.

Emil Uggeldahl fixar på kompisens Honda Monkey årsmodell 1991. Hemma har han en Tunturi City som också är från 1990-talet.

- På den har jag bytt kolv, förgasare och gasvajer, räknar Emil Uggeldahl upp.

På frågan om han är bra på att meka, svarar Emil anspråkslöst att han är ”helt okej”.

Emil Uggeldahl har deltagit i mopoklubben Racerborgs ungdomskvällar från starten.

Har du hört att gubbarna skämtsamt har kallat er för termiter eftersom ni den första kvällen var supersnabba på att skruva isär en moped? Är det så?

- Nå jo, vi var många. Vi skruvade bort allt som går att få bort; tanken, motorn, hjulen, stötdämparen och allt sånt, förklarar Emil Uggeldahl.

Är ni lika bra på att plocka ihop en moped?

- Det är lite annorlunda, man ska vara noggrann när man lägger ihop mopon igen, svarar Emil Uggeldahl och fortsätter jobba med kompisen Evert Lindbergs Honda Monkey.

En givande hobby som lätt blir ganska dyr

Evert Lindberg har just skruvat loss pakethållaren från sin moped. Rosten lyser genom kromet.

- Först ska jag blästra och sedan ska jag måla den svart, förklarar Evert Lindberg.

Det är inte bara pakethållaren som behöver kärlek och omsorg. Mopeden fungerar visserligen, men motorn ligger för tillfället på ett bord.

- Kopplingslamellen är dålig och motorblocket är sönder, konstaterar Evert Lindberg.

Den tekniskt okunniga redaktören ser framför sig hur sedlarna flyger iväg och Evert Lindberg nickar och håller med.

- Mopeden är ganska gammal och värdefull så nog blir det ganska dyrt, konstaterar Evert och tillägger att han får en viss sponsring hemifrån, men måste också lägga ut egna pengar.

Gamla mopeder vårdas lika ömt som spädbarn

Just gamla mopeder är kännetecknande för mopoklubben Racerborg. Här finns en hel del rariteter och många så kallade pappatunturin.

I ungdomarnas fall är deras mopeder äldre än vad pojkarna själva är, men de ordinarie klubbmedlemmarna är nog i flesta fall äldre än sina klenoder.

Pojobon Erkki Nevala är 79 år gammal och en av klubbens äldsta medlemmar. Hans Tunturi är från 1974 och faktiskt bara den tredje mopeden Nevala äger.

- Som ung hade jag ingen moped. Den första mopeden skaffade jag när jag var närmare 30, säger Erkki Nevala där han står böjd över och skruvar på sin beigefärgade Tunturi.

Hemma har Erkki också en Crescent från 1958.

Klubbens ordförande Kenneth Grahn äger däremot cirka 15 mopeder. Så säger han, men Guy Johansson, också han medlem i Racerborg viskar snabbt att det inte stämmer.

- Han har nog flera, minst 25, avslöjar Guy Johansson.

Racerborg är en aktiv och populär mopedklubb

Mopoklubben Racerborg har drygt 300 medlemmar. Vintertid mekar medlemmarna på sina mopeder och sommartid åker de på utfärder, bland annat till Åboland och Sverige.

I det före detta stallet förvaras många vackra, blanka och gamla mopeder. Liksom stallets forna invånarna, svinen och hönsen, väntar också mopederna på våren och grönbetet.

Men tillbaka till själva verkstaden. Några av pojkarna är så unga att de är tvungna att stå på plastpallar för att nå upp till arbetsborden och verktygen.

Bredvid dem står de fullvuxna och ger goda råd eller en hjälpande hand.

- Vi hjälper till med det lilla vi kan, säger Börje Skogberg om de vuxnas assistens.

Kan ni mer än pojkarna eller är det ungdomarna som berättar för er hur man ska göra?

- Nog är det väl så att vi tillsvidare kan lite mera, men de kommer efter, säger Börje Skogberg och skrattar.

Mycket oljud men ändå roligt

Tisdagskvällarna är ganska intensiva och det skramlar och smäller en hel del när Finlands framtid hamrar, knackar och slår.

Ungdomarna kommer klockan 17 och jobbar tajt tillsammans med de äldre i cirka två timmar. Efter det får ”gubbarna” pusta ut och de träffas ytterligare två till tre gånger under samma vecka.

Alla verkar nöjda med ungdomskvällarna.

De äldre hoppas värva nya medlemmar när ungdomarna småningom tar körkort och de yngre följer noga med när de äldre visar hur man tar loss, skruvar fast och fixar söndriga moped- och motordelar.

Under jullovet är det paus med ungdomskvällarna, men i mitten av januari sjunker medelåldern drastiskt igen i mopoklubben Racerborgs verkstad och klubbutrymmen.