Obekvämt att lussa på herrklubb - Finlands lucior berättar
Anna-Kajsa Edström beskriver tiden som Finlands lucia 2017 som magisk. Tyvärr fanns också vissa tillfällen när det var rentav obehagligt. Och hon är inte ensam om att tycka så.
Klockan är 16.40 den 13 december 2017 och luciakröningen i Domkyrkan ska precis börja. I ett omklädningsrum sitter Anna-Kajsa Edström som är Finlands lucia det året och kan inte sluta gråta.
Egentligen vet hon inte varför, kanske är det stressen och nervositeten inför den stora dagen som tar ut sin rätt.
En av tärnorna springer efter Anna-Kajsas mamma som sitter längst fram i kyrkan och väntar på att allt ska börja. Med målmedvetna steg följer hon med till omklädningsrummet.
Tio minuter senare skrider hon ner för altargången tillsammans med tärnorna.
Jag har aldrig sett en lucia som ser ut som jag och då är det svårt att tro att det kommer gå
Anna-Kajsa, Finlands lucia 2017
Men egentligen var det aldrig självklart att Anna-Kajsa skulle vara där. Att hon, som är adopterad och har mörkt hår och mörka ögon ens skulle kunna bli lucia trodde Anna-Kajsa var en omöjlighet.
- Jag har sedan jag var liten vetat att jag inte kommer bli vald. De kommer alltid välja den lucian med längst och blondast hår. Det handlar väl om representation. Jag har aldrig sett en lucia som ser ut som jag och då är det svårt att tro att det kommer gå.
Det var också en av de största orsakerna till att Anna-Kajsa ställde upp. Hon ville vara en symbol för mångfald.
- Jag minns att jag skrev till min mamma när jag hade bestämt mig för att ställa upp: ”Okej, vi gör det rent politiskt.” Jag tycker om vad lucia står för, men jag ville vara något annat än den där flickan som säger att hon tycker om att göra människor glada. Det är inget fel med det, men jag ville använda min möjlighet och röst att stå för lite mer än så.
Jag tycker om vad lucia står för men jag ville vara något annat än den där flickan som säger att hon tycker om att göra människor glada
Anna-Kajsa, Finlands lucia 2017
"Mamma, hon ser ut som jag"
Under den intensiva lusse-tiden fick Anna-Kajsa flera gånger ett kvitto på att representationen var viktigt för fler än henne. På luciamarknaden den nionde december kom en liten flicka fram till henne.
- Hennes mamma var från Finland och hennes pappa från Latinamerika. När hon hade sett min bild i tidningen hade hon sagt: ”Mamma, hon ser ut som jag. Kan jag också bli lucia?” I den stunden kände jag med hela mitt väsen att det jag ville skulle hända hade hänt.
En annan gång var det en man på ett äldreboende som stannade henne.
- Han berättade att han är adopterad inom landet och att jag är den första som han har hört tala öppet om adoption.
Nu är det min rätt att ge lucia en kyss
När Anna-Kajsa tänker tillbaka på sin tid som lucia är det främst de positiva stunderna hon minns. Hon fick ta del av många fina möten, men det fanns också tillfällen som hon beskriver som obehagliga.
- Om man kom till en tillställningar där merparten av publiken var män så kunde man ibland höra skämt i stil med: ”Jaha, ska vi våga kramas nu när det är metoo?”
Anna-Kajsa minns speciellt när de lussade på Svenska Klubben, en herrklubb i Helsingfors.
- I ett av rummen var det en man som ville hålla tal till lucias ära och när talet tog slut sa han: ”Nu är det min rätt att ge lucia en kyss”.
I den stunden kände Anna-Kajsa väldigt starkt att här ska inte ges någon kyss utan lov.
- Jag tittade honom rakt i ögonen och sa: ”Jo, varsågod, du får.” När han kysste mig på kinden viskade han i mitt öra: ”Var inte rädd, jag har gjort det förr”. Det gjorde inte saken bättre, bara obehagligare.
När han kysste mig på kinden viskade han i mitt öra: ”Var inte rädd, jag har gjort det förr”
Anna-Kajsa, Finlands lucia 2017
Sedan tackade männen henne för att hon sjungit för dem och Anna-Kajsa önskade dem en fridfull jul.
- Det var helt sant, jag ville att de skulle få en bra och välsignad jul, men något annat ville jag inte ge dem för det har inte med lucia att göra.
Anna-Kajsa berättar också om tärnor som fått ta emot högst olämpliga förslag från klubbens besökare och champagneglas som lucia druckit ur som auktionerats ut till högstbjudande.
Även om pengarna går till ett gott ändamål ifrågasätter hon att insamlingen ska göras på bekostnad av lucias och tärnornas integritet.
Anna-Kajsa är långt ifrån ensam om att tänka i de banorna. Flera tidigare lucior och tärnor bekräftar för Yle X3M att liknande incidenter inträffat när de lussat på Svenska Klubben.
En av dem är Mirella Uddström som var Finland lucia 2010. Hon beskriver lussandet på Svenska Klubben så här:
- Våra luciamammor och luciapappor briefade oss väldigt väl om vad det gick ut på, att herrarna kanske ville skänka lite större summor och att det kunde vara en lite underlig stämning där. Vi hade fått stränga order om att vi inte skulle göra något vi inte var bekväma med.
Vi hade fått stränga order om att vi inte skulle göra något vi inte var bekväma med
Mirella, Finlands lucia 2010
Mirella nämner också händelsen med champagneglaset.
- Om jag kommer ihåg rätt så handlade det om 400 euro för ett glas som jag hållit i. Det var en konstig upplevelse och det kändes inte bekvämt. Så här i efterhand kan jag inte förstå att pengarna vi fick är så viktiga att flickor ska behöva utsättas för det som sker där.
Vid Svenska Klubben menar man att det inte finns någon tradition av att lucia ska få en kyss.
- Så har det kanske varit för länge sedan men inte nu för tiden. Det måste ha varit en enskild händelse. Det här är inte något som klubben har något med att göra, säger Henrik Hultin som är klubbhövding.
Det måste ha varit en enskild händelse
Henrik, klubbhövding.
Henrik menar att man efter en diskussion med Folkhälsan också bestämt att låta bli champagneglasauktionen.
Kunde man från Svenska Klubbens håll göra något ytterligare för att ändra på uppfattningarna som finns inom luciakretsar?
- Det är ju inte meningen att någon ska bete sig illa. Vad jag har förstått så har det inte varit några problem. Vi har diskuterat med Folkhälsan hur insamlingen går till och vi följer det. Inte vet jag vad man kunde ändra på desto mera.
Sedan liknande händelser kommit till känna har Folkhälsan bestämt att stryka vissa av programpunkterna, till exempel att skicka ut tärnorna med bössor bland herrarna för att samla in lite extra pengar.
Camilla Westerlund som är kommunikatör på Folkhälsan berättar varför man fattade det beslutet.
- Dels var det för att vi hört lite knorr om att det tog för lång tid och det fanns sådana som inte riktigt kunde bete sig och dels för att vi ville göra likadana besök på alla ställen.
I övrigt har det inte kommit till Camillas kännedom att lucia med tärnor skulle ha upplevt besöken på Svenska Klubben som obehagliga. I ett sms svarar hon:
"Folkhälsan utvärderar årligen alla sina hundra luciabesök och försöker göra dem så bra som möjligt. Mera kan vi inte.”
Anna-Kajsa tror och hoppas ändå att förändringens vind blåser.
- Jag tror att kvinnor fått mer mod att säga: ”Det här tycker jag inte om, det är inte okej, det här vill jag inte ska hända mig eller någon annan”. Men inte vill jag heller säga att vi inte alls ska åka till det här stället, för det blir också fel eftersom det finns så många där som vill väl.
Jag tror att kvinnor fått mer mod
Anna-Kajsa, Finlands lucia 2017
Däremot tror Anna-Kajsa starkt på att ifrågasätta invanda mossiga mönster och mentaliteten ”så här har vi alltid gjort”.
- Jag tror att vi kan göra andra saker för att få in pengar vilket vi också gjorde. Det året jag var lucia slog vi rekord för hela luciainsamlingen utan att auktionera ut champagneglas eller att skicka in tärnorna ett extra varv för att samla in mera pengar.
I avsnitt 13 får du höra Anna-Kajsa svara på fördomar och myter kring lucia: till exempel om Finlands lucia får betalt för att lussa.
13 Anna-Kajsa berättar allt om Luciaåret 2017
I avsnitt 14 får såväl Svenska Klubben som Folkhälsan komma till tals om hur de tänker kring lucias och tärnornas bemötande på herrklubben
' /%3E%3C/svg%3E)
