Ann-Mari Audas-Willman lämnar Solf församling - "Jag har inte blivit präst i vuxen ålder för att bråka med byråkrater"

Kyrkoherde Ann-Mari Audas-Willman uppger att det är tungrodd byråkrati och seglivade konflikter som får henne att lämna Solf församling. Prästyrket älskar hon fortfarande.

Det är snart åtta år sedan Ann-Mari Audas-Willman klev in på posten som kyrkoherde i Solf församling.

Församlingen hade då varit utan kyrkoherde i flera år och först var det tänkt att Audas-Willman bara skulle stanna ett år.

- Jag kom till en arbetsgemenskap där man hade tagit väldigt mycket ansvar och var väldigt självgående. Man gav uttryck för att det var fint att få en chef, men jag upplevde ju många gånger att man inte behövde det eftersom man var van vid att ta det ansvaret.

Audas-Willman berättar att mötet med församlingen först kändes som rena rama smekmånaden. Ett år blev två och tre, och efter det fick hon tjänsten som ordinarie.

Solfborna var glada över att ha fått en egen präst och visade Audas-Willman den glädjen. Och glädjen var och är fortfarande ömsesidig, intygar hon. Kärleken till prästyrket har hon kvar.

Svår position som förman

Audas-Willman menar samtidigt att det kanske inte var det lättaste att positionera sig som förman i det redan existerande arbetslaget. Konflikter uppstod.

Och det är delvis de konflikterna som nu får henne att söka sig vidare. För de har varit seglivade.

- Jag insåg ganska tidigt att det måste vara väldigt provocerande för någon som står bredvid, som upplever att man framför kritik och ifrågasätter hur man sköter sitt jobb till vissa delar.

Hon uppger att det under årens lopp varit problem med ett par, tre personer, på sin höjd. Men hon påpekar att hon ändå trodde att man löst konflikterna och lämnat missnöjet bakom sig.

Med det arbetslag på sex personer som hon leder idag fungerar allt som det ska.

- Vi har inga problem i medarbetarlaget idag. Tvärtom så har vi en väldigt fin arbetsgemenskap och respekt för varandra.

Därför blev Audas-Willman bestört när hon tidigare i höstas blev underrättad om att missnöjet fortfarande levde kvar hos andra parter.

- Som ledare får man vara beredd på att ta en del skit. Men visst blir man upprörd och ledsen av sånt här. Jag trodde att allt var över sedan vi bad varandra om ursäkt på arbetshälsovården för två år sedan.

Tungrodd byråkrati

Under de gångna åtta åren har mycket också hänt vad gäller byråkratin i kyrkoarbetet och ansvarsfördelningen mellan Korsholms kyrkliga samfällighet och de enskilda församlingarna.

Kyrkoherden var tidigare fastighetspersonalens förman och även ansvarig för fastigheterna.

Det normala är att den biten sköts av samfälligheten och så blev det också i Korsholm efter en organisationsreform som trädde i kraft vid senaste årsskifte.

Reformarbetet har varit slitsamt, uppger Audas-Willman.

- Implementeringen i organisationen och utvecklandet av administrativa rutiner som skulle göra att man behandlar saker korrekt och informerar alla berörda parter har inte hunnit utvecklas ännu.

Hon är oroad över hur organisationen ska hitta sin väg framåt.

- Här finns alla risker att man bygger in en konflikt mellan samfällighet och församling.

Söker ny tjänst i Närpes

Samtidigt är hon lättad över att nu få lämna den biten bakom sig.

- Det är ju det här som jag har tröttnat på. Jag har inte blivit präst i vuxen ålder för att bråka med byråkrater. Utan jag har blivit präst för att hålla gudstjänster och förrättningar och för att sköta själavård.

Beslutet att säga upp sig har därför vuxit fram under hösten.

Audas-Willman slutar som kyrkoherde i Solf församling den sista februari.

Hon har sökt en tjänst som kaplan i Närpes församling. Vem som får den tjänsten avgörs sannolikt redan före årsskiftet.