Är det här sommarfestivalernas framtid? På den här wellnessfestivalen blir man hög av kärlek och yoga

Se världen med klara ögon i fyra dagar

Skrattyoga, tantraworkshops, sång och vegansk mat: Natural High Healing Festival erbjuder sina besökare upplevelser i välmåendets tecken – helt utan rusmedel. "Att återvända hem med huvudvärk är so last season", säger festivalens ledare Henna Länsipää. Den digitala eran verkar inte ha minskat människors behov av att träffas fysiskt. Men kommer man i framtiden att dricka örtte istället för öl på festivalerna?

– Om du känner sorg – acceptera det. Hat? Acceptera det. Känner du dig frustrerad eller slö? Acceptera det.

Den skalliga läraren som leder yogatimmen står på scenen mitt inne i tältet och brister ut i ett strålande leende.

Det är dags för de avslutande stretcharna. Bland tiotals andra människor klädda i yogatrikåer sträcker jag mig mot mina tår. Min stela kropp kröker sig. Jag tränar mitt ego, vilket också är avsikten.

– Släpp allt onödigt. Att andas in och ut är att släppa loss.

Lärarens bruna ögon skiner.

– Tänk på stunden när vi lämnar livet i denna kropp. Tänk på din sista utandning i det här livet.

En vindpust får tältduken att fladdra till; genom tältöppningen ser jag gräsfält. Ett färgglatt hav av tält avslöjar lite mer om var vi befinner oss, vilket kanske inte skulle vara uppenbart om man bara lyssnar på läraren.

Dammet yr på sandvägen som leder till festivalområdet. Den rekordtorra försommaren har gjort sitt.

Den kruttorra skogen får festivalområdet att framstå som en formidabel oas. Här på markerna till godset Narvilinna utlovar arrangörerna en fyra dagars fest i kreativitetens, frihetens och kärlekens tecken.

Natural High Healing Festival – vi förkortar det till Natural High – är Finlands största festival som fokuserar på välmående. Sommaren 2018 ordnas festivalen för sjätte gången. Ända sedan 2015 har Natural High ägt rum här på landsbygden utanför Nystad.

Här går festivaldeltagaren inte på konserter av artister som toppar Spotifylistorna. Istället utövar man yoga, man dansar, mediterar, eller deltar i olika workshoppar.

Det är en lördag i juli. Festivalens tredje dag har kört igång redan klockan sju på morgonen. Så här mitt på dagen pågår det program simultant i åtta byggnader eller tält.

Jag deltar i Yogafunc som går av stapeln vid huvudscenen Magical Main Stage – yoga ackompanjerad av livemusik. Utanför pågår en annan yogatimme: Yoga Trance Dance.

Workshopparnas rubriker är på engelska: Empowered Partnership. Opening the Womb – energy, ecstasy (for women). Brothers! Warriors! (for men). Match Made in Natural High! Dating event for all sexes and genders. På menyn finns också en föreläsning om örter och eteriska oljor samt mantrasång.

Första gången jag var här, slog det mig: "Wow, tänk att det här existerar!" "

Helena von Schoulz

De här orden har lockat oss hit till Natural High:

Den här fantastiska festivalen handlar om kreativitet, frihet, vad det betyder att vara människa, kärlek, och mycket mera..

Jag är på plats i egenskap av redaktör för Yles kulturreseprogram, där resmålen väljs utgående ifrån tips som publiken skickat in.

Tipset fortsätter så här:

Här kan din själ dansa fritt med andra själar och varje år har jag lämnat festivalen med ett brus av livslust som fyllt varenda cell i min kropp. Naturligt hög på livet.

Brus av livslust? Naturligt hög på livet? Självklart blev vi intresserade. Och här är vi nu – ett sjupersoners team som ska ta reda på mera om ett evenemang som ingen av oss hört talas om.

Den största delen av tiden rör jag mig omkring på området tillsammans med teamet. (Vi kommer alltid på förhand överens om vad vi ska filma. Till slutna workshoppar går vi inte alls med kameran.) Men jag väljer att inte bära mediapasset runt halsen. Jag vill smälta in i mängden.

Helena von Schoulz, Jesper och Amos Fogelholm.

Helena von Schoulz, på Natural High för tredje gången:

Första gången jag var här, slog det mig: "Wow, tänk att det här existerar!" Jag fick en känsla av att det här är det som livet handlar om. Den där känslan att man blir på riktigt naturligt hög på livet och att världen kan vara så här.

Jag tror man tar med sig det här ljuset och kärleken. Jag minns att min sambo sade att han märkte att mitt beteende ändrades åtminstone en tid efter festivalen; jag kramar människor mycket längre än vad man kanske normalt gör.
På vintern har jag någon gång försökt komma ihåg allt som jag upplevt på de här festivalerna och då finns det ju där inne ändå.

Jag lägger snabbt märke till att många helt tydligt har satsat på sin festival-look. Kläderna representerar ofta en viss bohem stil, och möjliggör samtidigt yoga eller dans. I öronen hänger örhängen prydda med fjädrar. Jag är glad för att jag själv skaffade ett par nya fina yogatrikåer före vi kom hit – trots att det kanske låter lite ytligt.

Jag är inte överraskad av att också se rastaflätor och haremsbyxor i folkmängden.

Mina observationer:

• Samma som på övriga festivaler: ekologisk glittermejk. Rader av bajamajor.

• Mera än på övriga festivaler: människor som går omkring barfota. Barn.

• Mindre än på övriga festivaler: smink. Solglasögon.

• Inte alls: berusade människor.

(Många går omkring med bruna glasflaskor i händerna, och först tror jag att det är öl. Det visar sig snabbt att det rör sig om kombucha. Under Natural Highs sista dag är kombuchan slutsåld på hela festivalområdet.)

Orsaken till att jag inte kan se några berusade människor överhuvudtaget är enkel: på Natural High är alla rusmedel förbjudna.

Att återvända hem med krabbis är so last season.

Henna Länsipää

Vi ska göra en intervju på en turkos yogamatta som vi spridit ut, men före vi börjar vill vårt intervjuobjekt Henna Länsipää försäkra sig om en sak.

– Inte syns väl de där fula sladdarna i bilden?

Hon är noga med estetiken – och det förunnar vi henne. Henna Länsipää är festivalens grundare och ledare. På Natural Highs webbsidor är hennes titel "visionär".

Natural High är Länsipääs idé. Förutom att hon ansvarar för de stora dragen är hon också noggrann med detaljerna. Trots att tiden jämt är på kort så ser hon alltid till att räta ut mattor om de är på sned när hon går förbi dem, säger hon och skrattar.

Vi bedyrar att vi inte heller vill att sladdarna syns i bilden. Intervjun kan börja.

Allra först vill vi veta mera om festivalens engelskspråkiga namn. Vad betyder high, och healing?

– High innebär att man kommer lite ovan om vardagen, till lite högre sfärer, beskriver Henna.

– Och healing skulle jag kanske översätta till enande eller förenhetligande.

Festivalen är internationell. Såväl artisterna som gästerna och många av arbetarna kommer från flera olika länder, och därför används engelska mycket.

Med sin lediga klädsel smälter Länsipää in bland festivalbesökarna. När hon pratar ser hon mig rakt i ögonen och skrattar, mycket och ofta. Det är inte en slump att hon tidigare imorse ledde en timme med skrattyoga.

Länsipää är företagare inom välmåendebranschen, hon är både en ledare och instruktör för skrattyoga, och arbetar som ekofrisör. Men här är hon först och främst festivalens chef. (Hon kommenterar dock att det låter komiskt att bli kallad chef eftersom festivalorganisationen är synnerligen ohierarkisk.)

Chef har hon blivit efter att hon rest runt i världen och deltagit i olika slags evenemang. Av det föddes idén om en annorlunda typs festival där hon vill möjliggöra att "människor möter varandra i den finländska sommaren".

Hon berättar att det i Finland saknades en festival som är helt fri från rusmedel och där det väsentliga är kärlek, att bry sig om varandra och att möta varandra på en inre, hjärtlig nivå.

– Att komma tillbaka till sig själv, närmare sig själv, närmare kärnan av vad vi är, det klara ljuset och kärleken… Länsipää utbrister i skratt när hon märker hur ivrig hon blir, men rycker sedan på axlarna:

– På riktigt.

Därför har också det visuella en stor betydelse för Länsipää.

– När vi kommer till ett tillstånd där allting har sin plats, så blir en del av oss avslappnad. Vi är liksom 'aaah'. Därför är det viktigt att Natural High har olika slags utrymmen – skinande vita, ljusröda, bruna tipier...

Några evenemang som är bekanta för Länsipää är Bali Spirit Festival och svenska Ängsbacka. Men hon hade ingen specifik förebild för sin egen festival. Dessutom har hon stött på "en hel del" rusmedel på andra festivaler.

Den finländska berusningskulturen gör det enklare att arrangera en rusmedelsfri festival.

Altti Sairanen: Jag är förbryllad, på ett positivt sätt. Hur kan jag beskriva det här evenemanget? Öppet, hjälpsamt, solenergi!
Virpi Ropponen: Härligt! Människor går omkring och ler! Det här är som en enda stor tantra-meditation, om du är intresserad av sådant.

Länsipääs ansikte brister ut i ett leende. När jag frågar hur hennes idé om en rusmedelsfri festival togs emot, så berättar hon att många tyckte att förslaget var helt vansinnigt i ett land som Finland: lycka till bara!

Men något som hon säger överraskar mig: Den finländska berusningskulturen gör det enklare att arrangera en rusmedelsfri festival.

– Det är lätt att skruva fast korken och övergå till att inte behöva någonting. Men om man använt andra rusmedel, så kan det vara svårare att bli av med dem.

Länsipää hänvisar till faktumet att man i många andra länder har sökt efter en kick genom att till exempel röka gräs. Hon ville skapa ett evenemang där alla är high helt utan rusmedel.

På Natural High innebär det att här varken finns alkohol eller "andra ämnen som kan klassificeras som rusmedel". Kaffe och te är tillåtet, men tillochmed vitt socker försöker man undvika så gott det går.

Från festivalens sex år minns Länsipää en enda gång då hon varit med om att någon försökte bryta mot reglerna. Då hörde hon hur en ölburk pyste till då den öppnades.

Häll ut ölet eller så får du hitta en annan fest, hade Länsipää uppmanat. Drycken hade hällts ut i gott samförstånd. Senare fick Länsipää feedback för vad hon hade gjort: personen ifråga tackade henne.

Inte riktigt det som vi är vana med.

Människor har alltid haft ett behov av att uppleva stora känslor tillsammans och att söka efter unika erfarenheter.

Satu Silvanto

Festivaler i sin nuvarande form föddes på 1960-talet. I den lilla staden Monterey i Kalifornien var The Monterey International Pop Music Festival startskottet för "the summer of love" år 1967. Den banade vägen för den gigantiska Woodstock, som ordnades två år senare.

Flera av Finlands mest anrika festivaler grundades kring samma tid: Pori Jazz 1966, Ruisrock 1970, Ilosaari 1971.

De här moderna och uppsluppna festivalerna föddes som en motvikt till mer traditionella musikfester och marknader, men själva idén var urgammal: festivaler har ordnats i alla tider och i alla kulturer.

– Människor har alltid haft ett behov av att uppleva stora känslor tillsammans och att söka efter unika erfarenheter, säger Satu Silvanto. Hon har forskat i festivaler och har till exempel arbetat som expert för det kulturpolitiska forskningscentret Cupore. År 2016 var hon redaktör för publikationen Festivalernas Finland, som hon gjorde för Cupore.

Trots att det finns många branta kurvor på vägen från Dionysos fester till de moderna festivalerna, så kan man upptäcka liknande drag hos bägge.
– Ja, nog är ju alkohol en central grej för ganska många i dagens festivalkultur, konstaterar Silvanto.

När man undersöker festivaler ur ett kulturellt eller konstnärligt perspektiv, så brukar man ändå inte behandla användningen av alkohol, tillägger hon.

För mig personligen har festivaler blivit så pass ansträngande att de inte längre lockar mig – en trettioårig småbarnsmamma som har yoga som hobby. Och just människor som jag har varit en delorsak till en ny trend inom festivalernas värld.

"När vi kom på det här festivalkonceptet så fick vi höra att 'ingen vill yoga hela dagen och festa hela natten'. Men vi visste att det var exakt det som folk ville! Så sade Sean Hoess, som är en av grundarna till festivalen Wanderlust, i en intervju med The New York Times år 2015.

Erfarenheterna från yogareträtter fick två proffs från musikbranschen att slå ihop sig med en yogainstruktör och grunda en av de största välmåendefestivalerna i världen.

Den första Wanderlustfestivalen gick av stapeln år 2009 i Squaw Valley i Kalifornien. Sedan dess har "yogavärldens Coachella" vuxit så det knakar, och skapat större och mindre evenemang från Hawaii till Boston, från Sydney till Barcelona.

Under de senaste åren har mängden dylika evenemang ökat kraftigt: enbart i USA finns det idag över 1000 festivaler som fokuserar på välmående. Och antalet ökar hela tiden, enligt en artikel som behandlar förändringen inom festivalvärlden, publicerad av Fast Company år 2017.

I Finland ordnas det också andra likasinnade festivaler som Natural High – bland annat Magnesiafestivalen på ön Lonna i Helsingfors.

Företagen har också upptäckt businesspotentialet. Det kultförklarade yogatrikåmärket Lulu Lemons maratonevenemang Sea Wheeze säljs slut direkt, och Virginkoncernen ordnade en egen idrottsfestival år 2017.

Människor behöver andrum från skärmarna i "ensamhetens era".

Ila Lassfolk, på Natural High för tredje gången.

Man kan gå på workshops eller föreläsningar. Det finns yoga, tantra, meditation, soundhealing, dans... ett ganska varierat program. Och man behöver ju inte gå på workshops om man inte vill, man kan bara slå sig ner i gräset och njuta av allt härligt.
Jag tycker att det är härligt att även människor du aldrig sett förr, så möter du dem när du går längs med stigen, så ser man varann i ögonen och så ler man. Och det kanske man inte gör in i stan alla gånger. Det finns en connection till var och en som, som är väldigt naturlig och väldigt skön.

Är jag månne den enda som samtidigt upplever något både sprudlande roligt och mycket rörande?

Det här är den bruna tipin, en av de olika utrymmen som Länsipää nämnde.

Sångstundens ledare sitter mitt ibland oss och spelar gitarr. Vi sitter på trasmattor och upprepar lätta melodier efter honom, som folksånger.

En man i snaggat hår och joggingbyxor håller handen på bröstet, rynkar pannan och blundar. Även kvinnan bredvid i glasögon blundar och sträcker upp händerna.

Plötsligt är det fullständigt naturligt att sjunga befriat i sällskap av vilt främmande människor!

Allsångsstunden kunde också vara ett exempel på det som forskarna talar om. De menar att människor behöver andrum från skärmarna i "ensamhetens era". Det är samtidigt överraskande och egentligen helt logiskt att smarttelefoner och sociala medier inte har minskat behovet av att samlas.

18-34-åringarna – dvs. samma åldersgrupp som flitigt besöker festivaler – är den generation som nätverkar digitalt mer än någon annan grupp. Bland dem konstateras också starkare upplevelser av ensamhet och stress än någon annan åldersgrupp, berättar en artikel av Fast Company. En av de bästa botemedlen mot teknologirelaterad stress anses vara motion och andra aktiviteter i grupp.

Under sångstunden får jag också en chans att fundera på vad jag skulle svara på frågan om hurdan en typisk Natural High-besökare är.

Till exempel här i tipin sitter enligt mig överraskande många män. Jag lägger märke till en, klädd i svart pikéskjorta, som ger ett ingenjöraktigt intryck.

Han motsvarar inte min bild av en typisk yogande festivalhippie. Men vad berättar det egentligen om mig och mina allmänt godtagna uppfattningar?

Enligt Länsipää är mängden män som deltar i Natural High stor jämfört med andra välmåendeevenemang som ordnas i Finland.

Runtom i världen är största delen av deltagarna på välmåendefestivaler kvinnor, likaså av dem som utövar yoga. Överlag är kvinnor mer hälsomedvetna än män och de motionerar mer än männen.

Om detta alltså representerar festivalernas framtid, så är det damerna som står i spetsen. Det är talande att Natural High-festivalens ledare är en kvinna. Det är fortfarande ovanligt. Speciellt de större festivalerna leds generellt av män.

Män och kvinnor, ja. Under de senaste åren är det med stor känslighet som man skriver om kön. Men under festivalveckoslutet är manlighet och kvinnlighet odiskutabla, eftersom en del av workshopparna är direkt riktade enligt principen "for women, for men". Där finns ingen antydan om upplevd eller antagen könsidentitet.

Min kollega Nicke deltar i en Brotherhood-workshop som är endast för män.

Det är en kanadensisk instruktör som leder sessionen ute på en gräsplan i skuggan av några träd, och den är hela två timmar lång. Det låter intensivt.

Nicke verkar något fundersam efter sessionen. Han berättar förstås inte i detalj vad männen talade om, men kan slutligen inte låta bli att fnysa: vad är det för fel på män, när det är så svårt att tala om "dessa saker"?

– Jag talade ju om de här samma sakerna senast igår med min kompis!

Situationen erbjuder reportern en möjlighet att observera. Jag kommenterar: det verkar finnas behov av en pratstund.

Jag lyfter på hatten för Nicke, för jag vet inte om jag själv skulle ha mod att delta i en workshop som behandlar kvinnlighet. "Sacred woman. Meet your Lilith. Pussy talks."

Jag vet överlag inte vad jag ska tänka om könsindelningen på festivalen. Vissa av namnen på kvinnornas workshoppar syftar tydligt på kroppsdelar, såsom livmodern och vaginan. Det utesluter strikt andra former av kvinnlighet än den antagna biologiska kvinnligheten.

Jag frågar Henna Länsipää hur hon ser på indelningen av workshoppar enligt kön.

– Det där är intressant, säger hon, suckar och funderar en stund.

Indelningen i män och kvinnor är alltid riskabel, säger Länsipää, men det verkar verkligen finnas ett behov av workshoppar specifikt för män på festivalerna. De är ofta fullbokade.

– Nu har ju männen börjat visa sina känslor och många upplever att det till en början bara är möjligt i sällskap av andra män.

– Vi diskuterar mycket när vi planerar dessa evenemang. Vi har varit i kontakt med Seta också. Vi vill att alla ska få vara sig själv.

Endast en liten del av festivalens utbud är bundet till kön, påminner Länsipää. Lördagens dejtingevenemang är avsiktigt riktat till alla, "for all sexes and genders".

Teemu Syrjälä, artist, har tidigare deltagit i festivalen som gäst och erbjuder nu en föreläsning som är öppen för alla och en workshop endast riktad till män.

Där händer något som inte händer annanstans: männen är så öppna och ärliga på nyktert huvud. Det är magiskt. Min roll är slutligen rätt liten, jag skapar ramarna och kommer kanske med några övningar. Vårt samhälle erbjuder rätt få forum för män att bara samlas och prata. Vanligtvis ingår det alltid något annat, som alkohol eller sport – sport är förstås en bra sak i sig, men ändå.

Det är helt oundvikligt att det här kommer att växa, strunt i vad min åsikt är (skratt). Det är klart att festivalens natur förändras när det blir fler människor. Men det är roligt att märka att de här sakerna, till exempel meditation, börjar finnas alltmer i folks vardag.

– Jag tror inte att jag skulle trivas där… Jag är kanske inte så social, kommenterar en kollega på kontoret efter festivalen.

– Kommer någon främling hela tiden fram och kramas?

Den här fördomen känner jag igen: människor som menar väl och tränger sig inpå huden – finns det något värre?

På den här festivalen, om någonstans, var det möjligt att sitta ensam och känna sig tillfreds.

Å andra sidan kan man föreslå en kram till vem som helst man möter på Natural High, och förslaget besvaras oftast med ett ja. Det är ju rätt speciellt. Och om människornas blickar möts av misstag är reaktionen ett leende, inte en instinktivt undflyende blick.

Det som också lyser med sin frånvaro på festivalen är människor som vacklar omkring, tafsar eller annars gör intrång på ens fysiska integritet utan lov.

Enligt Länsipää har man inte här behövt oroa sig för trakasserifall, även om sådana raporterats från stora festivaler på senaste tiden.

Redan efter en dag på festivalen börjar jag känna att jag förflyttat mig till en speciell verklighet. En verklighet där alla som utgångspunkt godkänner varandra.

Speciellt lördagskvällen på festivalområdet liknar inget jag upplevt förut.

Vi befinner oss i samma stora vita tält där jag tidigare samma dag fick reflektera över min egen dödlighet. Nu upptas scenen av Nessi Gomez, en brittisk-portugisisk singer-songwriter som uppträder med sång och gitarrspel. Det är mycket folk i tältet, men stämningen är intim.

Jag följer med det som händer runt omkring mig. En kvinna med rastaflätor ligger på marken och en bebis kryper upp på henne. En flicka i röd klänning dansar, koncentrerat.

Jag observerar ett par som ser varandra intensivt i ögonen, många minuter, avskärmade från resten av världen.

Det är konstigt att känna sig så trygg i en så stor folkmassa.

Trygghet är också något som Henna Länsipää betonar. Utan rusmedel hålls alla medvetna om sin egen och andras närvaro, vilket garanterar en god stämning.

Igår på lördagen hade vi Ecstatic Dance på huvudscenen. Hela tältet var smockfullt av dansande människor, och de dansade faktiskt, istället för att bara gunga på armarna och benen som man gör när man är full. Och när musiken stängs av så är där knäpptyst. Försök göra om det på en fest där folk är fulla, det är fullständigt omöjligt.

Henna Länsipää

Även i idyllen i Narvilinna kan några missnöjda röster höras. Det är svårt att få plats på de mest populära workshopparna. Det finns också de som menar att festivalen redan har förlorat något av stämningen från de första gångerna som den arrangerades.

Å andra sidan förhåller sig de flesta ändå lugnt till det ökade antalet deltagare: man vill unna också andra den här upplevelsen.

Natural Highs tillväxt har varit kraftig ända sedan starten, då 500 personer deltog i festivalen. Sedan dess har antalet ökat stadigt till årets 4700 besökare.

Det är fortfarande småskaligt om man till exempel jämför med Ruisrock, som ordnas samma veckoslut. Med 105 000 sålda biljetter är Ruisrock Finlands största festival.

I världen kan välmåendefestivaler som Wanderlust locka tusentals besökare, men organisatörerna av Natural High har ingen målmedveten strävan till tillväxt.

"Organisk" tillväxt hindras dock inte, säger Länsipää. Enligt henne är festivalens stämning viktigare än dess storlek. Varför skulle evenemanget bli värre av att där finns mycket människor, tillägger hon.

– Det kan föra oss till en sann acceptans, där den inre kretsen är en del av den stora helheten, oberoende av när man upptäckt festivalen.

Målet är framför allt att skapa en hjärtlig stämning under festivalen. De som känner sig kallade får komma.

– Vi vill gärna ha hit dem som känner att 'hej, dit vill jag'. Har de inte den känslan är det bättre att de går någon annanstans.

I den här aspekten påminner Natural High om så kallade boutique-festivaler. Bättre Folk, som ordnas på Karlö eller Superwood som Paola Suhonen har ideat fram lockar inte stora massor utan är riktade till mindre mängder likasinnade människor. Festivalupplevelsen är skräddarsydd och intim.

Även Satu Silvanto som är insatt i festivaler ser det som sannolikt att festivaler som Natural High kommer att vinna mark även i Finland. Det finns ett ökat intresse för välmående och undersökningar visar att ungdomar dricker allt mindre.

Vi börjar tänka på vad det är som vi vill sprida omkring oss, om det är en bra känsla eller drama.

Henna Länsipää

Iakttagelser en söndag eftermiddag: inga bakfulla, rastlösa människor som tröttat ut sig själv.

Solen har skinit idylliskt under hela festivalen. Snart är det ändå dags för kärlekens och kreativitetens oas att stänga sina dörrar för den här sommaren.

Folk verkar påfallande glada och energiska. Inte ens det faktum att kombuchan är slut verkar väcka starka protester.

Jag tänker på orden från det tips vi fick in: varje år då jag lämnat festivalen har varje cell i min kropp fyllts av livsglädjens brus.

"Vår festival lämnar människorna i bättre skick än de var då de kom hit", övertygar den ena av grundarna till Wanderlust-festivalen, Jeff Krasno i en intervju för tidskriften The Atlantic år 2012. Han säger att meningen med evenemanget är att inspirera människor att leva ett mer hälsosamt liv.

Även Länsipää verkar välmående, trots allt vad det innebär i praktiken att hålla i trådarna för en festival under ett hett sommarveckoslut. Jag är nog trött, medger hon öppet, men nämner i samma veva att hon ännu också får ut jättemycket av att ordna Natural High. Hon tvekar inte ett dugg när hon försöker sammanfatta vad det riktigt är som de sysslar med.

– Vi förändrar kulturen. Att komma hem från en festival illamående och med huvudvärk – det är so last season!

En festival, som man lämnar i bättre skick än när man kom dit? Det låter ganska ovanligt.

Ett laboratorium för livet!

Minna Myllymäki

Erkki Makkonen: Sommarens mångsidigaste och varmaste alternativa evenemang som garanterat väcker en hel del känslor. Utmanande. Det öppnar din kropp och ditt sinne, och påverkar hela dig. Du får möta både dig själv och andra människor på ett helt annat sätt än vanligt. Glädje, men också utmaningar!
Minna Myllymäki: Det har blivit en rutin att komma hit, det är min femte gång här. Man för träffa människor och delta i workshops. Ett laboratorium för livet!

Det är av stor betydelse att man upplever saker på Natural High som man inte nödvändigtvis stöter på i sin vardag, säger Länsipää. Satu Silvanto, som forskat i festivaler, håller med: festivaler åskådliggör människors behov att samlas och träffa andra på ett sätt som avviker från vardagen.

Festivalers livskraft genom tiderna bygger på två saker. Dels upplevelsen av att vara en del av en tillfällig gemenskap; en klan som samlas under ett veckoslut. Och dels uppfattningen om en värld som kunde vara möjlig.

På 2000-talet kommer man till sin festivalklan för att fira, men också för att tala öppet om sina innersta känslor eller för att till exempel hitta en närmare koppling till sin sexualitet genom att delta i en tantraworkshop.

Men effekten som Natural Highs gemenskap medför – varar den längre än ett veckoslut?

Enligt Länsipää är det en mycket transformerande erfarenhet att samlas under ett veckoslut.

– Vi börjar tänka på vad det är som vi vill sprida omkring oss, om det är en bra känsla eller drama. Vi kommer närmare oss själva, och då kan vi också möta andra människor bättre. Det börjar förändra både människor och kulturen.

Därför vill Länsipää åtminstone inte ännu begränsa festivalens tillväxt. Och tydligen behöver man inte ens tänka på det här på Narvilinnas marker.

– Utrymmen kan alltid arrangeras, och åkrar finns det gott om!

Upplevelserna under det här veckoslutet får mig osökt att börja tänka på varför alkohol är så starkt förknippat till evenemang där en massa människor samlas. Uppriktigt sagt var jag också nyfiken på om man kunde få den rätta festivalstämningen utan rusmedel.

Efter att ha följt med dansande och sjungande människor, så börjar jag tänka på människors sociala karaktär. Man frigörs själv när man blir medryckt av andras beteende, vare sig du har promillen i dig eller inte.

Skulle jag återvända hit, som privatperson? Frestelsen att uppleva en unik erfarenhet på nytt och på ett djupare plan är onekligen stor. Också mina kolleger överväger samma sak. Regissören Tuula funderar på om hon skulle ta med sina barn hit.

Det känns som om man kan göra den här festivalen till det man vill att den ska vara; antingen riktigt alternativ, eller så helt "vanlig". Här trugas det ingenting på dig; ja, förutom vegansk mat då, eftersom det inte finns annat. Men som vegetarian så är jag glad för det.

En del inom mig är ännu lite upprorisk: på något sätt verkar den här festivalen vara så jätteschysst. Var är äventyret, den där känslan av fara?

Det är fullt möjligt att jag här på Natural High inte får uppleva något tassigt upptåg som en lätt berusning kunde hämta med sig. Här skadar man sannolikt varken sig själv eller någon annan, och man återvänder inte hem med morkkis – typiska festivalfenomen bägge två.

En fråga återstår: hur är det med telefoner och det rusfria?

Natural High utmanar besökarna att möta sig själva och varandra utan rusmedel. Men det får mig att fundera på människors förhållande till sina telefoner – ett förhållande som ofta präglas av ett starkt beroende. Kunde inte en rusfri festival vara rätt plats för en digital detox?

Länsipää nickar: det kunde faktiskt vara helt bra att lämna sin telefon hemma över veckoslutet. Å andra sidan ser hon snarare måttlig användning än missbruk av telefoner här på festivalen.

– Om man går genom området så ser man inte så många människor gå omkring så här med sina telefoner, säger hon och demonstrerar genom att låta blicken falla på sina händer.

– Så det finns kanske inte ett behov av att fly från den verklighet som man är i, utan telefonerna är snarare med i det som du gör. Så att du kan ta en bild av de situationerna som minne.

Översättning: John Stark

Källor:
Satu Silvanto (red.). Festivaalien Suomi. Cupore, 2016.
Fast Company: Namaste En Masse: Can Wellness Festivals Grow As Big As Coachella?
The New York Times: At Hawaii Resort, Yoga by Day, Party by Night
The Atlantic: The Strange Paradox of Rock Festivals for Yogis

9 min

Natural High Healing-festivalen - Spela upp på Arenan