NHL-kolumnen: Dags för tomten att mata Rudolf och fylla släden – här är julklappar till Kotkaniemi, Heiskanen, Puljujärvi och de övriga ”småttingarna”

Efter alla tiders finländska NHL-höst känns det som om julen pågått redan i två månader. Nu berättar ändå kalendern att det börjar vara dags på riktigt. Då är det också tid att dela ut presenter till den unga generationen finländska spelare i världens bästa hockeyliga. Presentgränsen går vid årskullen som vann JVM 2014 och startade en ny era.

När söndagens omgång är spelad drar sig NHL tillbaka fram till torsdag. För de nordamerikanska spelarna är den lokala julen hemtrevlig, trygg och bekant.

Om man är en ung kille från Finland som vuxit upp med skomakarlax, sillsallad, kålrotslåda, ungsbakad julskinka, mammas pepparkakor och en jultomte som inte dubblerar som sotarmurre kan julhelgerna i fjärran land framkalla våldsam hemlängtan.

Ingenting stabiliserar en darrande underläpp såsom kanonfina julklappar. Här några plock från önskelistan som NHL-kolumnens ständiga sekreterare skickade till härskaren av Korvatunturi.

Småttingarna först

Jesperi Kotkaniemi, Montreal Canadiens, är den yngsta medlemmen av den blåvita proffslegionen och skall skämmas bort med mängder av klappar. I de mindre paketen finns bland annat Montrealbördige bodybuildinglegendaren Joe Weiders styrketräningsprogram och en rakapparat med fjunkänslig mustaschtrimmer.

Viktigaste paketet är ändå stort och rör på sig. Där gömmer sig en frisk och kry Joel Armia. Därmed kan den ytterst fint fungerande ”trio Finlandais” med Armia, Kotkaniemi och Lehkonen sättas samman igen efter en nästan två månaders paus orsakad av Armias knäskada.

Chicagos backtalang Henri Jokiharju fick sin första julklapp redan i god tid då Blackhawks gav grönt ljus för regerande U18-världsmästaren att jaga guld också i JVM.

NHL-kolumnens julklapp till 19-åringen är därför ett paket som Jokiharju får öppna på annandag jul. Finland möter Sverige i JVM-premiären på ”Boxing day” i Vancouver. Ett Sverige som inte förlorat en gruppspelsmatch i JVM sedan nyårsafton 2006 mot USA.

12 år senare blir det Finland som slår Sverige. Och efter den inledningen gör Juniorlejonen sin bästa turnering någonsin i Nordamerika (brons är främsta framgången hittills).

Jokiharjus andra julklapp ”detonerar” först vid midsommarens NHL-draft. Då kan Chicago som ligans bottenlag lägga vantarna på antingen första valet Jack Hughes eller rankingtvåan Kaapo Kakko. Det blir officiella startskottet på väg mot en ny storhetstid.

Den sista tonåringen som blir bortskämd är Dallas kronjuvel Miro Heiskanen. Här är problemet: Vad ge till en kille som har allt – begåvning inom alla hockeyns delområden och en organisation omkring sig som älskar honom?

Presenten till Miro är därför ganska vardaglig, men nog så värdefull: en stabil permanent backpartner och en roll i Stars andra par för resten av säsongen.

Det skulle vara en välkommen förändring till hur det varit under stjärnbacken John Klingbergs strax avslutade skadeavbrott. Speltiden och ansvaret har vuxit så mycket att det inte mera gynnar 19-åringens utveckling på bästa möjliga sätt.

Juniorvärldsmästarna från 2016 – tomtens följande haltpunkt

Jesse Puljujärvi får den viktigaste julklappen av alla blåvita NHL-spelare.

Den är att bli Edmonton Oilers-coachen Ken Hitchcocks främsta utvecklingsprojekt och kommer definitivt inte att kännas som en present – i början.

Men när Hitchcocks skoningslösa malande av bland annat ”stop and go”-spelets detaljer och snävare svängar på isen sjunkit in så börjar och resultaten synas.

Då får vi också njuta av det revolutionerande breda ”Pulju”-smilet igen.

Både Sebastian Ahos och Patrik Laines paket innehåller en ny lag- och kedjekompis.

Ahos önskepresent är en ytterforward med en grym aptit på att skjuta välserverade puckar i mål. Laine å sin sida längtar efter en center med kunnandet att servera puckar som Laine kan smälla i mål snabbare än sin skugga.

Ahos present är närmare att bli verklighet. Ryktena går heta gällande att Kasperi Kapanen – en till hjälte från JVM 2016 – skulle kunna vara klappen som får Carolinas förste center att dansa vilt runt julgranen.

Det skulle därmed också vara Kapanens julgåva. För trots att Toronto är ett bättre lag än Carolina, så verkar Kasperi inte bli en spelare som coachen Mike Babcock ser som en av lagets nyckelspelare.

I Carolina skulle det bjudas ut en riktigt stor roll. Och en fantastisk kedja att spela i.

Laines present kanske inte når fram före trade-deadline närmar sig i början av mars. Men med Bryan Little som andra center kommer inte Jets att vinna Stanley Cup, så paketet landar nog i Winnipeg för eller senare.

I brevet som NHL-kolumnens ansvarige skickade till Korvatunturi fanns det några alternativ för vem som skall hoppa ut ur lådan, men ett är understreckat: Matt Duchene. Ottawa Senators missnöjda stjärncenter som vunnit både World Cup och OS med Team Canada men aldrig fått spela i en framgångsrik klubb.

Manitoba och Laine borde låta vackert som Ave Maria i Matt Duchenes öron. Och eftersom Duchene är fri att gå vart han vill efter säsongen, så lär Ottawas GM Pierre Dorion lyssna noga på alla förslag.

Världsmästarlagets kapten Mikko Rantanen behöver just nu egentligen ingenting, så han får champagnevispen som blev över från 1990-talet.

Tankearbete för JVM-hjältarna från 2014

Världsmästarna från Malmö: Rasmus Ristolainen, Teuvo Teräväinen, Esa Lindell, Artturi Lehkonen och Juuse Saros har alla en fin säsong på gång. Samtidigt är hela bunten redan så fullvuxna att de just nu håller på att få sin slutliga definiering som NHL-spelare.

Alla har någon bit i sitt spel som inte riktigt fallit på plats. Därför hittar den här kvintetten under sina julgranar var sitt "säsongkort" till en mental coach som kan hjälpa dem att komma ifrån vissa svaga punkter i hur de agerar på isen. Bromsklossar som inte nödvändigtvis går att nöta bort under träningar på isen eller pass på gymet.

Ristolainen behöver öppna någon mental spärr för att sluta slarva i försvarsspelet, Teräväinen för att ta skäret in i slottet istället för bort ur ”zonen”, Lehkonen för att vara lite kyligare i avsluten, Lindell för att ta ännu mera för sig som John Klingbergs backpar och Saros för att hålla sin enorma högsta nivå när han skall spela många matcher i sträck.

Ännu några julkappar: Det blir lätt glömt att både Aleksander Barkov och Olli Määttä skulle ha firat VM-guld i Malmö om inte de redan då varit så bra att Florida respektive Pittsburgh ville se dem i NHL under JVM.

Båda 23-åringarna har redan varit med om det mesta under sina år i NHL, vilket också pågående säsong understryker: Olli Määttä är den mest tacklade spelaren av alla i NHL. Aleksander Barkov i sin tur har spelat mest av alla forwards.

Därför får de redan ganska sargade unga veteranerna en mycket traditionell gåva: En fridsam och fröjdefull jul

Samma önskas härmed också samtliga NHL-kolumnens läsare.