18-åriga Aino trivs med att bo på Äppelbackens servicecenter: "Alla kan vara sig själva här"

Det är nu ett halvår sedan 18-åriga Aino Kiuru flyttade in på Äppelbackens servicecenter i Borgå.

- Det har gått väldigt bra. Vi gör mycket tillsammans; vi lagar mat, går till butiken eller bara pratar. Alla kan vara sig själva här, säger Aino Kiuru.

Hennes lägenhet är vackert inredd och på diskbänken står ett fat med några pepparkakor.

Dem bakade hon före jul tillsammans med en del av sina grannar, de äldre som bor på servicehuset.

Kiuru betalar samma hyra som sina grannar och har dessutom förbundit sig till minst tre timmar frivilligarbete i veckan.

- Jag frågar alltid vad de äldre vill göra. Vi gör vanliga saker tillsammans. Det viktigaste är att bara vara och prata.

Umgänget behöver inte alltid vara planerat i förväg.

Aino Kiuru och hennes grannar har bytt telefonnummer, så det kan hända att hon ringer och bjuder hem någon på kaffe, eller att en granne som haft en dålig dag ringer Kiuru för att få lite sällskap.

Tanken med konceptet är att erbjuda mångsidigare verksamhet i servicehuset och föra samman personer ur olika generationer.

Kiuru har fått många nya vänner efter att hon flyttade in på Äppelbacken.

- Jag är bästis med min granne Erja Karhu; hon är så härlig.

Djurvänner

Hemma hos Kiuru bor också hamstern Nöpö och de färggranna undulaterna Arnold och Iines.

Undulaterna flyger fritt i rummet men Nöpö som är ett nattdjur sover i sin koja tills Kiuru lockar fram honom.

Djuren har väckt glädje också hos de äldre på servicehuset.

- Erja har fått hålla i Nöpö. Han trivs i famnen. Alla vågar inte ta upp honom eftersom de är rädda för att göra honom illa. Att pyssla om djuren tillsammans är ett bra sätt att komma varandra närmare, säger Kiuru.

Undulaterna är inte lika tama, men det är intressant att titta på vad de sysslar med där de flaxar omkring.

När Kiuru flyttade in hade hon också en kanin med sig, men den har flyttat till hennes föräldrar.

Vanligt liv

Aino Kiuru upplever att hon kan leva som en vanlig ungdom trots att hon bor på ett servicehem.

- Jag lever ett normalt liv, men jag måste ta mer ansvar här, säger Kiuru.

Hon har inte upplevt det som svårt att hinna tillbringa tid med de äldre, trots att hon går i gymnasiet och dessutom jobbar deltid.

- Det är bara att hitta tid för det. Oftast gör jag mer än tre timmar i veckan, kanske fem till sex timmar. Därför är det inte så farligt om det någon vecka blir bara två timmar.

Kiuru ser inga dåliga sidor i att bo på ett servicehus, men en tråkig sak finns det:

- Det kommer att bli svårt att flytta härifrån, för jag kommer att sakna mina grannar!

Kiuru ska bo på Äppelbacken åtminstone till augusti 2019, men sedan vet hon inte var studierna för henne.

På Äppelbacken bor både svensk- och finskspråkiga äldre, och finskspråkiga Kiuru får ofta träna sin svenska med grannarna.

- Jag har lärt mig så mycket här. Jag pratar mycket bättre svenska nu än tidigare.