Julen var en tid för vila och umgänge i 1800- talets Åbo – då kom också de avlidna på besök

Några lugnare dagar tillsammans med nära och kära. Det var viktigt för invånarna i 1800- talets Åbo.

Det är något som många av oss strävar efter även i dag och som vi har gemensamt än i dag.

I övrigt såg julfirandet annorlunda ut på många sätt, berättar Jonne Hurme, som jobbar på Klosterbackens hantverksmuseum i Åbo.

Under jultiden kan besökarna lära sig mer om hur man firade jul i 1800-talets Åbo på Klosterbacken.

Tomaskorset höll ovälkomna vålnader på avstånd

I flera stugor har julbordet dukats fram.

I brädbärarens stuga sover paret på golvet ovanpå ny halm. På bordet står julgäddan, rovor och en bit bröd framdukat för avlidna släktingar.

På den tiden trodde man att de avlidna kom på besök under julen.

Man trodde att avlidna personer gick igen under den mörkaste tiden på året, säger Hurme.

- Man väntade på besök av döda släktingar under julnatten. Då ville man också lämna sängarna lediga för dem och lade sig på golvet för att sova, säger Hurme.

Enligt Hurme kan det här låta skrämmande för oss i dag. Men på den tiden var det inte det.

- Förhållandena var annorlunda då. Man föddes, levde och dog i hemmet så man hade kanske ett annat förhållningssätt till det.

Men alla avlidna gäster var inte välkomna. Därför hängde man ett träkors, ett Tomaskors, utanför dörren. En del dukade träkorset på bordet.

På det sättet såg man till att endast välkomna nära och kära kom på besök på julnatten, förklarar Hurme.

Brädbärarens stuga är anspråkslös - men det var vanligt i början av 1800-talet

Julmaten som paret har dukat fram ser väldigt anspråkslöst ut.

Men på den tiden var mycket av den julmat vi äter i dag okänd, åtminstone bland de fattigare invånarna, förklarar Hurme.

Och även om maten ser anspråkslös ut, så var den inte det för de som hade dukat fram den. För alla ville äta lite bättre på julen.

Några julpynt fanns inte framme i de anspråkslösa hemmen i början av 1800-talet, det hade man varken tid eller råd med, säger Hurme.

Därför ser man ingen julgran i rummet. Den introducerades i Finland i slutet på 1800-talet och fanns då främst i de borgerliga hemmen.

Maten var det viktigaste för alla. En bit russinkorv eller några grisfötter var en lyxvara för många.

- Man ville bjuda på något extra gott och äta mycket. Det här kan se anspråkslöst ut för oss, men det var det inte då.

Många skrönor kring brödet

Traditionellt slaktades grisen inför jul. Men ofta var man tvungen att sälja största delen av grisen, berättar Hurme.

- Man hade inte råd att låta bli. Men man behöll grisfötterna som man åt på julen, säger Hurme.

I de mer förmögna hemmen festade man till med exempelvis öl, brännvin och rosoll. Det fanns många traditioner kring julmaten.

- Brödet var kanske det viktigaste och det fanns många skrönor kring det. Man byggde en brödstapel och lade olika sorters bröd på varandra.

Det var ett sätt att försäkra sig om skördelycka för det kommande året.

Man sparade ett av bröden och blandade det i åkerjorden på våren, berättar Jonne Hurme.

Kika in hur björnen har det på julen

Nytt för i år i Klosterbacken är en utställning om djurens jul.

Den här utställningen är främst menad för familjens minsta och har också besökts av flera dagisgrupper, berättar Jonne Hurme.

Utställningen har gjorts i samarbete med Biologiska museet, som renoveras som bäst.

I ena hörnet står två små kalvar, i andra sidan av rummet ligger björnen i ide.

Det är främst björnen som väcker stort intresse bland barnen, berättar Hurme.

Meningen med utställningen är att visa vilka djur som var vanliga på den tiden på området, såsom haren, småfåglarna och alla de boskapsdjur man hade på gårdarna.

Alla fick vila med gott samvete

Julen var också en tid för vila.

- Då fick man lägga sig med gott samvete och umgås. Julen inleddes på Tomasdagen den 21:a december och då skulle alla julbestyr vara undanstökade, berättar Hurme.

Gemenskapen och tiden för varandra under julen var viktig även på 1800-talet.

- Eftersom man jobbade från morgonen tills man lade sig, så var det en tid på året då man hade en möjlighet att vila och umgås med släktingar. Jag tror att det var det som var det viktigaste, att man inte kände tvånget av att arbeta, säger Hurme.