Arbetarna i 1800-talets Pojo höll fast vid manlighetskulturen - nykterhetsföreningarna fick dem inte att sluta supa
Januari brukar vara en vit månad för dem som har druckit friskt under julfesterna i december. Numera räknar man med att folk kan ta sig själva i kragen, men i slutet på 1800-talet var det nykterhetsföreningar som försökte få bukt med fulla män. I Pojo misslyckades det här arbetet.
På landsbygden och i industrisamhällena i Finland och Europa hörde det på 1800-talet till att männen söp, både hemma och på jobbet.
Pojo var inget undantag.
- Männen sågs som farliga då de fick brännvin i sig och gjorde sådant som var farligt för familjen och samhället, säger Jimmy Holmberg och påminner om att även kvinnor drack alkohol.
Filsosofie magister Jimmy Holmberg är historie- och modersmålslärare i Ekenäs högstadieskola. Han har skrivit en pro gradu-avhandling om nykterhetsföreningar i Pojo: Lokalt och lagom nyktert. Aktörer, popularitet och målsättning i nykterhetsföreningar i Pojo 1887-1919.
Nykterhetsföreningarna uppstod i Pojo efter att det blev möjligt att grunda föreningar igen i slutet av 1800-talet.
Föreningslivet dämpades redan åren före generalstrejken eftersom en av förryskningsåtgärderna i Finland var att uttryckligen inskränka föreningslivet.
Gunnar Mickwitz pris till Jimmy Holmberg
Då det var fritt fram att samlas i föreningar så uppstod på kort tid fyra nykterhetsföreningar i Pojo.
- Pojo absoluta nykterhetsförening (1887-1909)
- Pojo nykterhetsförening (grundad 1912-1967)
- Fiskars (absoluta) nykterhetsförening (1897-1915)
- Billnäs nykterhetsförening (1891-1896, återuppstod 1902-1972)
Föreningarna ville ha totalförbud mot alkohol
Initiativtagarna både i Pojo och i resten av landet ansåg att alkoholismen bredde ut sig i alla samhällsskikt, men i synnerhet hos arbetarklassen.
Det handlade också om filantropi: en del personer kände ett stort behov att ta hand om dem som far illa. Kvinnorörelserna var också måna om att få männen att sluta dricka alkohol vilket man menade ledde till bråk i familjerna.
Det primära målet för nykterhetsföreningarna var att få till stånd ett förbud mot alkohol.
Det lyckades de med då förbudslagen trädde i kraft 1919. Det betydde totalförbud av försäljning och nyttjande av rusdrycker.
Förbudslagen avskaffades den 5 april 1932. Därefter började alkohol säljas i Alko som då grundades.
Nyktra arbetare föredras så småningom på jobbet
Också industrins arbetsgivare började så småningom se fördelar med avhållsamma och ansvarsfulla arbetare på grund av arbetssäkerheten.
- Det blev lisvfarligt att vara onykter då industrin mekaniserades.
Att inte dricka var emot den manlighetskultur som rådde i bruken
Jimmy Holmberg
I slutet av 1800-talet hade också religiösa väckelserörelser en stark grund i Pojo vilket gav nykterhetsföreningarna ytterligare ett skäl att etableras på orten.
- Återhållsamhet hörde till kristen identitet. Radikala väckelserörelser växte fram på 1800-talet och absolutismen var stark då rörelserna kom till Finland. Man fick inte alls berusa sig.
Starkt fotfäste i Pojo
Jimmy Holmberg anser att väckelserörelserna fick ett stark fotfäste i Pojo på grund av de personligheter som ledde nykterhetsföreningarna. I början av 1900-talet minskade det religiösa inslaget i nykterhetsföreningarna i landet, men inte i Pojo.
- I Pojo var det få personer som ledde föreningarna och de hade stor makt att forma föreningarna som de ville.
Pojo absoluta nykterhetsförening grundades på initiativ av seminarieföreståndarinnan Hedvig Sohlberg år 1887.
- Hon var också prästdotter och hade den religiösa identiteten i sig.
Billnäs nykterhetsförening grundades av brukets ägare, friherre Fridolf Leopold Hisinger.
- Han var en stor vän av nykterhet och andlighet.
Här hittar man förklaringarna till att väckelserörelserna var starka inom nykterhetsföreningarna i Pojo.
Arbetarna inte intresserade av nykterhet
Industriarbetarna i Pojo var däremot inte särskilt intresserade av föreningarnas ideal om att inte dricka brännvin.
På andra håll i landet utgjorde arbetarklassen en viktig rekryteringsstomme för nykterhetsrörelsen, men det misslyckades föreningarna med i Pojo.
Man kom till träffarna för att umgås och inte för att bli nykterister
Jimmy Holmberg
Medlemsantalet var rätt högt då föreningarna grundades, men intresset för att vara medlem avtog snabbt i Pojo.
Det var mest män som skrev ut sig eftersom de inte kunde låta bli att dricka alkohol, men även kvinnor hade svårt att låta bli flaskan.
Många män som skrev ut sig ur föreningarna kom med smått komiska svepskäl. De sade till exempel att "man som musikant bara måste supa" eller "icke vetat hvad man förbundit sig till" vid inskrivningen.
Männen hamnade i kläm
Det fanns dessutom ett stort motstånd mot nykterhetsidealet på bruken i Pojo. Männen hamnade i kläm, säger Jimmy Holmberg.
- Att inte dricka var emot den manlighetskultur som rådde i bruken. De som inte drack blev utfrusna och trakasserade och då lämnade de föreningarna.
Brukena i Pojo var små samhällen i samhället och det var inte lätt att bryta sig ur den manlighetskultur som rådde.
- Man skulle vara berusad och slåss. Bruksägarna upprätthöll också det här genom att dela ut flitpeng i form av brännvin. Så även uppifrån kom signaler att det är okej att ta sig en sup, ni är ju män.
Flitpengen fungerade också andra vägen: Yngre smeder förväntades bjuda sina förmän eller mästare på en flaska brännvin.
Nya idéer införs
Medlemsantalet i föreningarna i Pojo minskade allt mera med åren.
Många sparkades ut eftersom de inte slutade dricka, andra slutade självmant. Det här ledde till att föreningarna försökte modernisera sig och bjöd på annat program än enbart föreläsningar om alkoholens skador.
Dans, sång och syjuntor räckte ändå inte till för att locka mera medlemmar.
- Man kom till träffarna för att umgås och inte för att bli nykterister, så hur man än försökte locka nya medlemmar så lyckades det inte.
De nya idéerna ledde dessutom till häftiga inbördes konfilkter. Dans kan ju leda till onykterhet.
Pojo nykterhetsförening försökte vara litet liberalare och ansåg att man måste ha överseende.
- I föreningen tyckte man att det skulle vara tillåtet med så kallad iskällaredricka, alltså svagdricka. Det var den starkaste föreningen då man ser till medlemsantalet.
Målet är nått - vad gör vi nu?
En annan orsak till att nykterhetsföreningarna inte var så livskraftiga i Pojo i början av 1900-talet berodde på att både Hedvig Sohlberg och Fridolf Leopold Hisinger slutade vara aktiva i föreningarna.
Storstrejken 1905 och inbördeskriget påverkade också föreningsaktiviteten. Dessutom uppnådde man sitt mål 1919: förbudslagen trädde i kraft.
Tidigare forskare anser att Hisinger skapade nykterhetsföreningen för att kontrollera arbetarna, men jag anser att nykterhetsidealet var viktigare
Jimmy Holmberg
Vad skulle föreningarna då göra? Jo, då inriktades arbetet på att förklara för barn och unga varför det är bra att inte använda alkohol.
- Då ansåg man att föreningarna måste vara kvar så att vi kan övervaka människorna på det lokala planet, ange dem som går emot förbudslagen.
- Man ansåg att man måste fostra barn och unga så att de skulle förstå att de måste vara nyktra. Man måste helt enkelt uppfinna nya målsättningar.
De flesta nykterhetsföreningar i Pojo avslutade sin verksamhet i början av 1900-talet, men Billnäs nykterhetsförening var verksam fram till år 1972 och Pojo nykterhetsförening till 1967.
"Hisinger kontrollerade inte arbetarna"
En av slutsaterna i pro gradu-avhandlingen är att manlighetskulturen hade stor effekt i de statiska samhällen som brukena utgjorde i Pojo.
Nykterhet var fullständigt emot hur männen skulle bete sig, därför var motståndet starkt i Pojo trots att nykterhetsföreningarna lyckades bättre med sina målsättningar på andra håll i landet.
Jimmy Holmberg säger att hans pro gradu-avhandling inte motsäger tidigare forskning, men han nyanserar vissa saker.
- Tidigare forskare anser att Hisinger skapade nykterhetsföreningen för att kontrollera arbetarna, men han var så pass engagerad i nykterhetsfrågor på 1880-talet att jag anser att nykterhetsidealet var viktigare än att kontrollera arbetarna. Men båda sakerna var bra för honom.
Skulle det vara bra med nykterhetsföreningar ännu i dag?
Nej, säger Jimmy Holmberg.
- Vi talar om nykterhet i samband med trafiken då unga tar körkort, vi talar om det i skolor, hemma och på jobbet. De nykterhetsföreningar som fanns passar inte in i tiden, det här arbetet är nu inbakat i samhället på lagstiftande nivå och på hemmaplan.
