Malena Lindroos överlevde frontalkrock på motorvägen i Borgå: "Det första jag gjorde var att kolla att jag inte är förlamad"

I november var Lovisabon och Lurensproducenten Malena Lindroos med om en frontalkrock på motorvägen. Den andra bilisten omkom och Lindroos skadades allvarligt. Men nu är hon återhämtad och kan börja förbereda sommarens pjäs.

Malena Lindroos var på väg hem till Lovisa från Helsingfors när en bil plötsligt kom emot henne på motorvägen vid Östermalm i Borgå.

- Jag har inget minne av vad som hände, men jag har läst i polisrapporten att det var en äldre dam som av misstag irrade sig upp på fel ramp och började köra mot trafiken. Jag har då inte hunnit reagera, berättar Lindroos.

Hon minns ingenting av själva krocken. Förloppet gick dessutom så snabbt att ingendera föraren hann väja eller bromsa.

Båda bilarna hölls kvar på vägen men snurrade runt 180 grader åt varsitt håll. Bilister som körde i riktning österut stannade för att kontrollera skadorna och ringde nödcentralen.

Lindroos var vid medvetande, medan den äldre kvinnan omkom i samband med krocken.

- Jag minns ingenting fastän jag har varit vid medvetande och pratat med ambulanspersonalen på plats.

Det första jag gjorde var att vifta på fingrar och tår för att känna att jag har ben och armar och att jag inte var förlamad

Väcktes följande dag på sjukhuset

Malena Lindroos sövdes ner på olycksplatsen, fördes till Tölö sjukhus och väcktes ett halvt dygn senare och fick hon höra vad som hade hänt.

- Jag var ganska omtumlad när de väckte mig och hade alla former av smärtlindring: epidural och morfin, slangar och syrgas. Så jag var kanske inte helt medveten. Det första jag gjorde var att vifta på fingrar och tår för att känna att jag har ben och armar och att jag inte var förlamad.

Lindroos berättar att vårdpersonalen konstaterade att det hade gått rätt bra för henne: fyra revben och armbågen brutna, en försträckt halspulsåder och en allvarlig hjärnskakning.

Skadorna drabbade i första hand höger sida, möjligen för att handen hållit i ratten och ratten sedan slagit mot armbågen och revbenen.

Lindroos fick också kraftiga blåmärken av säkerhetsbältet som hade tryckts mot kroppen.

- Det första jag började tänka på var alla andra. Jag hade ingen aning om att alla redan hade ringt hela natten och visste om det. Jag blev i panik och tänkte att nu förstår de inte varför jag inte har kommit hem fastän det var redan följande dag. Jag hade också kaotiska drömmar precis innan jag blev uppväckt.

Föräldrarna och pojkvännen fick hälsa på nästa dag.

Lindroos undrade också om hon bar skulden till krocken, men kunde bli fri skuldkänslan när hon förstod att det inte var hennes fel.

- Jag är inte på något vis arg på kvinnan för att hon var ute och körde. Man vet inte om hon bara var förvirrad och det är synd att det gick som det gick med henne. Det hade kunnat gått värre om det till exempel hade varit en ung bilist eller barn med i bilen.

Hemma igen efter tio dagar

Malena Lindroos tillbringade tio dagar på sjukhuset. Hon hade velat komma hem redan efter en vecka men hölls kvar på grund av den försträckta halspulsådern.

- Den varken syns eller känns men är mest kritisk. Ett lager i ådran har gått sönder så den är tunnare medan det bildas ärrvävnad. Det betyder att jag måste äta blodförtunnande medicin; annars finns det risk för propp.

Trots att olyckan inträffade i november kunde Lindroos sluta med smärtstillande mediciner redan efter en månad. Revbenen har läkt snabbt och har inte förorsakat problem.

Axeln är fortfarande styv och armen kan inte sträckas ut helt rak men den ska återfå full rörlighet under våren med hjälp av regelbunden gymnastik.

Det är en långsam process, men jag låter det ta den tid det tar och jag ids inte tvinga fram något heller

Hon har varken drabbats av mardrömmar eller ångest efter olyckan.

- Ingenting ännu. Jag tror att det kommer, men det kan ta lång tid. Det kan hända om ett halvt år eller ett år. Det är en långsam process, men jag låter det ta den tid det tar och jag ids inte tvinga fram något heller. Mest har jag varit glad över att jag lever och att det inte hände någonting värre. Kommer det så kommer det och då får man ta itu med det sen.

Sjukledigheten har precis tagit slut och arbetet som producent vid Östra Nylands ungdomsförbund - Önuf börjar i sakta mak. Det innebär arbetsresor men Lindroos känner inget obehag för att köra bil.

- Det visste jag redan då, i och med att jag inte kommer ihåg någonting. Det enda jag minns är varifrån jag startade och sen att jag blev uppväckt på sjukhuset. Jag har testat köra så fort som min arm tillät att växla och jag kände mig säker.

Östra Nylands ungdomsförbund är takorganisationen för ungdomsföreningsverksamheten i östra Nyland.

Förbundet stöder sina medlemsföreningar och driver ett lokalhistoriskt arkiv men tyngdpunkten ligger på verksamheten kring Lurens sommarteater.

Olyckan inträffade under en period när en stor del av förbundets verksamhet vilar.

Nu inleds vårsäsongen med bland annat årets uppsättning på Lurens sommarteater och att planera en digital evenemangskalender för medlemsföreningarna.

Evenemangskalendern behövs för att medlemmarna ska hitta allt som ordnas i hela regionen.

Den ska sporra folk att delta i egna och andras evenemang, men också göra det lättare för arrangörer att undvika att ordna program på samma dag.

- Landsbygden lever. Önuf behöver inte hitta på ny verksamhet utan bara hjälpa medlemsföreningarna att göra den mer synlig, säger Lindroos.