Krapulbacksvägen – ett radhusområde som sprängdes ur jorden i Liljendal
Krapulbacksvägen i Liljendal har troligen fått sitt namn för att området varit ohyggligt stenigt. Baksmällor kan varken kopplas ihop med områdets historia eller de nuvarande invånarna.
Krapulbacksvägen är en av de första adresser du möter när du viker av från riksväg 6 och kör in mot Sävträsk.
Det är ett lugnt villaområde, men var förr ett stenigt och svåråtkomligt område där ingen ville bo.
- Vid backen fanns det i tiderna en ensam timmerstuga som nu är riven. Backen var stenig och skulle man ta sig fram med häst och kärra fick man köra mellan stenarna, säger Kaj-Åke Eriksson som bor på Krapulbacksvägen.
Eriksson har hört att den östnyländske historikern och författaren Olle Sirén ska ha beskrivit området som en stenbacke med oländig terräng.
Krapulbacksvägen är en cirka 100 meter lång uppförsbacke som leder till en platå med tre radhus, Stenbacka och Krapulåsen samt ett hus med stadens hyreslägenheter.
Radhusen byggdes mellan 1974 och 1977. Byggnadsinspektör Rolf Weckman vid Lovisa stad tror att vägen fick sitt namn i samband med att fastigheterna byggdes.
Stämningen här är väldigt god. Här är lugnt och vi hjälps åt. Jag måste säga att jag trivs med att bo här
Yvette Lindroos
- Stämningen här är väldigt god. Här är lugnt och vi hjälps åt. Det finns en traktor som tar bort snön från vägen, men många pensionärer plogar också vid postlådorna. Jag måste säga att jag trivs med att bo här, säger Yvette Lindroos, som är styrelseordförande för fastighetsbolaget Stenbacka.
Krapulbacksvägen är dessutom en gårdsgata.
- Här bor mycket pensionärer men också barnfamiljer. Just för den skull finns fartbegränsningar och man ska vara försiktig när man kommer upp för backen. Det kan vara någon med kälke här på parkeringsplatsen, säger Lindroos.
Hål i marken vid regn
När den steniga backen blev ett bostadsområde fick man spränga bort enorma mängder stenig jord. Marken sänktes med 2 - 3 meter för att skapa platån, menar Eriksson.
Marken där radhusen står och bilar parkeras är täckt med fyllningsjord som dessvärre sjunker vid kraftiga regn och skapar hål i marken.
- I sommar har de asfalterat parkeringsplatsen. Det var också problematiskt för just vid parkeringen sjunker jorden när det regnar duktigt. Där finns fyllningsjord med stenar och sanden sjunker ner dit, säger Lindroos.
Efter sommarens beläggningsarbete försågs parkeringen dessutom med kanter så att regnvatten inte ska kunna sippra in under asfalten. Lutningen har också korrigerats så att regnvattnet bättre rinner ner i brunnarna.
Krapul eller knapul?
Så till frågan om vägnamnets ursprung. Vi har redan konstaterat att terrängen varit mycket stenig och svår att bemästra.
- Somliga säger att det har nånting med dialekten att göra och med stenar, säger Yvette Lindroos.
Adressen hänvisar sannolikt till orden knaper, knapper och knapul som i Svenska Akademiens ordbok (SAOB) avser små runda stenar, kullersten, naturlig rundsten eller jordmån som väsentligen består av runda stenar.
Det är oklart om ordet krapul är ett dialektalt uttryck för knapul. I regionen finns åtminstone en adress med ett liknande namn, Knapultået i Lappträsk.
Förutom de tre nämnda orden förekommer också knapär- och kräppelsten.
Däremot är knapul också en benämning för ett röse av små runda stenar på bastu- eller riugn eller själva bastuugnen i sig.
Krapulan lever dessvärre kvar
Det är trots allt litet lustigt att tänka sig att prefixet krapul skulle avse en tidigare krog eller en ortsbo som ofta lidit av kopparslagare, kanske en smed.
Men de som idag har adressen Krapulbacksvägen får ofta höra kommentarer och kanske vore det lättare om adressen ändrades till Knapulbacksvägen.
- Det skulle vara fint för att varje gång man beställer nånting eller säger namnet så småler människor, men jag har försökt förklara att det inte har med baksmälla att göra, säger Lindroos.
Om du har förslag på väg- och gatunamn i din hemkommun så du vill att vi tittar närmare på får du gärna skriva dem i kommentarsfältet här nedan.
' /%3E%3C/svg%3E)
