I väntan på flygande bilar - framtidsforskaren Karim Jebari berättar hur din framtid kommer att se ut

Mänsklighetens undergång kan undvikas. Framtidsforskaren Karim Jebari efterlyser mera måttlighet och mindre tekniktro.

Från min egen skolgång minns jag bilder på flygande bilar. Så fort framtiden kom på tal var det rymdkolonier och flygande åkdon som avbildades på skolböckernas sidor. Med facit på hand kan man lugnt konstatera att skolboksförfattarna liksom alla andra hade fel i sina profetior. Det var datorerna och mobiltelefonin som var framtidens melodi, inte den avlägsna rymden eller de flygande bilar som inom några årtionden förväntades revolutionera trafiken.

Exemplet med de flygande bilarna visar endast hur svårt det är att spå framtiden. Framtidsforskarna författar rapporter, politikerna dryftar framtidsfrågor i sina utskott och konstnärer avbildar tänkta framtidsscenarion i böcker och på film, men trots den snabba teknologiutvecklingen är det fortfarande svårt att sia om morgondagen. Att sortera det samtida bruset och ur det försöka urskilja trender och tendenser är en svår men inspirerande uppgift.

- Framtiden är oviss, men knappast så mycket annorlunda än den vardag vi lever i nu, säger framtidsforskaren Karim Jebari på Institutet för framtidsstudier. Förutsatt att vi lyckas lösa klimat- och demokratifrågan och vi inte bombat oss till stenåldern, så kan vi förmodligen se fram emot en dräglig framtid, förutspår Jebari.

Klimatfrågan och demokratiernas sönderfall är ändå inga obetydliga problem som världen tvingas ta ställning till, fast man kan ju alltid ställa sitt hopp till teknologin och inbilla sig att koldioxidutsläppen reduceras och naturen återgår till sin förindustriella glans med hjälp av någon smart teknisk lösning.

I väntan på den revolutionerande apparaten får vi försöka anpassa oss till rådande läge, fånga upp de svaga signalerna som vittnar om framtiden och kanske också lyssna på erkänt sensibla konstnärer som i sina verk visionerar om framtida liv, statsskick och boendeformer.

En framtid i svart

I författaren Hannele Mikaela Taivassalos serieroman Scandorama möter vi ett framtida Norden som tecknas i svart. Samhället är delat i vällyckade och utslagna. Endast den som gör rätt för sig förtjänar en plats i solen. Alla andra är hänvisade ett otryggt liv i samhällets utkant.

Scandorama är en dystopisk skildring av ett framtida Norden där vinstmaximering, säkerhet och perfektion gjorts till honnörsord. De rika och vällyckade bor i Stohome medan de missanpassade får hålla till i Helsingy City. Serieromanen synliggör en framtida samhällsklyfta samtidigt som den antyder att vi borde bli bättre på att värdesätta immateriella ting så som vänskap, hälsa och lycka.

Scandorma kritiserar inte endast en modern livsföring, den höjer också ett varnande finger för vår blinda tilltron till teknologin. Framtidsforskningen har länge präglats av en enögd fokusering på teknologi, säger också framtidsforskaren Karim Jebari.

- Man måste fråga sig vad som samhällsmässigt är genomförbart. Då handlar det också om ekonomi, politik, sociologi och psykologi.

Tekniken måste underordna sig den mänskliga psykologin, menar Karim Jebari, annars tvingas vi leva i ett samhälle som väldigt långt påminner om Scandorama - ett dystert tillhåll där de driftiga och flexibla kommer åt att styra på de svagares bekostnad och där maskinliknande superindivider till slut tar makten.

Farhågan att maskinen får makt över människan, delas av så väl framtidsforskaren Jebari som författaren Taivassalo. Deras lösningar på problemet är också snarlika. Scandorama kritiserar de privilegierades tyranni och förespråkar mjukare värderingar som långt påminner om den psykologiska lyhördheten som Karim Jebari efterlyser. Vinstmaximering, effektivitet och flexibilitet borde balanseras mot frågan vad som är rätt och rimligt, anser han.

En hållbar framtid som vilar på marknadsekonomiska premisser är inte möjlig, menar Jebari. Förutom pengar och företagsamhet behövs också en moralisk värdegrund som tar hänsyn till alla människors specifika behov.

I historiens backspegel

Karim Jebaris recept på en ljusare framtid stavas lyhördhet, medmänsklighet och måttlighet. Dessutom kan vi lära oss en hel del av våra misstag, påpekar han. Genom att analysera historiska omvälvningar så som elektriciteten eller boktryckarkonsten, kan vi också skapa plattformer för framtida innovationer.

Vilka de revolutionerande uppfinningarna kommer att vara, är inte helt lätt att veta. Med historiens lärdomar i bakfickan kan vi ändå förstå och tillämpa dem på ett fullödigare sätt, om det så handlar om artificiell intelligens eller någon annan innovation som väntar på oss bakom hörnet.

En solig dag om 50 år kan enligt den klassiska faktabibeln Så funkar det! (Bonnier Carlsen, 2015) se ut på följande sätt:
Husen är byggda av aktiva material som automatiskt reglerar värmen. Fasaderna är beklädda med solceller och vattnet som strömmar till husen ingår i ett slutet system där själva rören sköter reningen. Avfallen har förpassats till historien eftersom allt material återvinns i den framtida staden.

Haven ger oss vågkraft till våra elmotorer och föda iform av alger. Kommunikationsapparaterna har ersatts av chip som opererats in under huden och skärmarna har blivit överflödiga eftersom informationen enkelt blinkas fram direkt på näthinnan.

Den skenande framtiden

Spekulationerna i Så funkar det! har endast några år på nacken, men redan nu känns det som om den teknologiska utvecklingen är betydligt snabbare än barnboksförfattaren Mats Wänblads föreställningsförmåga. Självreglerande byggnadsmaterial, elbilar, slutna kretslopp och penninglösa transaktioner är redan vardag, även om deras fulla potential inte ännu uppnåtts.

Uppslaget om framtidens system slutar därför också i en brasklapp där Mats Wänblad en smula skamset konstaterar att det enda man med säkerhet kan säga om framtiden är att vi inget kan veta om den.

“Många av framtidens prylar, material och idéer kan vi inte ens föreställa oss”, tillägger Wänblad.

Världen förändras fortare än vi anar, men människan har ibland svårt att hänga med i den snabba utvecklingen. Därför måste vi vid sidan av en teknologidiskussion föra en moralfilosofisk debatt, sammanfattar Karim Jebari.

- Vi måste vara överens om vad som är bra, vad som gagnar mänskligheten i framtiden.

Karim Jebari håller med Wänblad om att framtiden är oviss, men vi har indikationer som vi bör kunna avläsa och prognoser som säger att en temperaturhöjning på 6 grader kommer att medföra katastrofala följder.

Teknologin kommer förmodligen att komma till vår undsättning, men samtidigt poängterar Karim Jebari att vi fortfarande vill känna oss nyttiga, hur mycket tekniken än befriar oss från vardagliga uppgifter. Alla måste få känna att de bidrar till samhällsbygget.

- Så fort någon får för sig att hela människogrupper är obehövliga, då har vi en revolution på halsen.

Och förmodligen också ett ickeönskvärt framtidsscenario som i sin uppdelning i nyttiga och obehövliga liknar Hannele Mikaela Taivassalos krassa framtidsskildring Scandorama.