Kim Kardashian, Jimmy Fallon och Handmaid’s Tale - kändisar och fiktiva film- och tevekaraktärer förvrider bilden av surrogatmödraskap

Det är vanligt att kändisar använder sig av surrogatmammor för att bilda familj, särskilt i USA då det i flera delstater är tillåtet med surrogatarrangemang. Men sättet som surrogatmödraskap skildras inom populärkulturen saknar nyanser.

För några veckor sedan rapporterade flera nöjesmagasin att kändisparet Kim Kardashian och Kanye West ska bli föräldrar via surrogat.

Paret har sedan tidigare tre barn och väntar nu sitt fjärde. I fjol blev Kardashian och West föräldrar till sitt tredje barn, dottern Chicago, som också fötts via en surrogatmamma.

Många kändisar använder surrogat

Listan på kändisar som använt sig av en surrogat för att bli föräldrar är lång.

Bland namnen finns skådespelaren Sarah Jessica Parker och hennes man Matthew Broderick, svenska stjärnmäklaren Fredrik Eklund, komikern och programledaren Jimmy Fallon och skådespelaren Neil Patrick Harris.

En del av kändisarna har öppet pratat om anledningarna till att de använder surrogat. Kim Kardashian har berättat i realityprogrammet Keeping up with the Kardashians att läkare sagt att hon inte kan föda fler barn eftersom hon haft komplikationer under sina tidigare graviditeter.

För andra kändisar, så som homosexuella par, är surrogat ofta enda alternativet till föräldraskap utöver adoption.

Medan en del offentliga personer, till exempel skådespelaren Lucy Liu, har valt att inte förklara desto mera varför hon valt att få barn via surrogat.

Kändisar ger en skev bild av surrogatprocessen

Att få barn genom surrogatarrangemang utomlands blir ett allt vanligare alternativ för många barnlösa och den transnationella surrogatindustrin växer. Det har blivit ett vanligare alternativ också för nordiska par som har svårigheter att bilda familj.

Ändå är det en utväg som inte är direkt tillåten i Norden och som många har delade åsikter om. Kändisarnas och populärkulturens sätt att hantera surrogatfrågan vittnar också om en splittrad syn på surrogatarrangemang och vad det innebär.

Kändisarnas och populärkulturens sätt att hantera surrogatfrågan vittnar också om en splittrad syn på surrogatarrangemang och vad det innebär

Majoriteten av kändisar som använt sig av surrogat har hemlighållit identiteten på surrogatmammorna. Kardashians och Wests surrogatmamma till dottern Chicago, Loreena, var med i ett avsnitt av realityserien om familjen, men hennes ansikte syntes inte för att skydda hennes privatliv.

Vissa kändisar som Jimmy Fallon har valt att inte berätta om att de ska få tillökning genom surrogat förrän barnet är fött. En del har också fått utstå kritik för sina beslut att använda sig av surrogat.

Behövs ekonomiska resurser

Kändisarnas beslut att använda sig av surrogat kan också öppna upp för en diskussion om en annan aspekt av surrogatproblematiken, nämligen att det behövs ekonomiska resurser för att anlita en surrogat.

För de flesta kändisar är detta inget problem. Kändisar har inte bara råd att anlita en surrogat - de har råd att anlita en surrogat som möter deras specifika behov och krav.

Kändisar har inte bara råd att anlita en surrogat - de har råd att anlita en surrogat som möter deras specifika behov och krav

Jimmy Fallon har öppet pratat om svårigheterna han och hans fru haft med att bilda familj. Efter att de fick dottern Winnie genom surrogat uppmanade han andra par i samma situation att inte ge upp:

– Fortsätt kämpa. Testa alla vägar, försök med allt du kan, för du kommer att komma dit du vill. Du kommer att få en familj, och det är så värt det. Det är det som är värt mest av allt, sade Fallon i en intervju.

Problemet med Fallons utlåtande blir att många par inte har samma möjligheter som han och hans fru att bilda familj via surrogat, endera för att det inte är tillåtet där de bor eller för att de saknar resurserna.

Fallon undviker också att diskutera den större frågan som många ställer angående surrogatarrangemang, det vill säga om fertilitet ska vara en produkt som kan säljas till ett pris.

Svårt att skildra “fertilitetsfrågan” i fiktion

Inom populärkulturen, det vill säga i film och tv-serier, förekommer surrogatmödraskap inte särskilt mycket trots att det blir mer vanligt.

Kontrasterna mellan hur surrogatmödraskap skildras är också extrema: från humoristiska framställningar med exempelvis karaktären Phoebe i tv-serien Vänner som bär sin brors trillingar och Amy Poehler som är Tina Feys babymama i filmen med samma namn från 2008, till mer dystopiska berättelser som Handmaid’s Tale.

Kontrasterna mellan hur surrogatmödraskap skildras är också extrema: från humoristiska framställningar till mer dystopiska berättelser som Handmaid’s Tale

Den sistnämnda är baserad på romanen skriven av Margaret Atwood, där fertila kvinnor tvingas till att bli surrogatmödrar till rika infertila par som också tagit över makten i USA.

Parallaller mellan den fiktiva och verkliga världen

Samtidigt har den hyllade serien om tjänarinnorna i Gilead ändå aktualiserat frågan om surrogatmödraskap och vissa menar även att det finns paralleller mellan tjänarinnornas öde och hur delar av den transnationella surrogatindustrin fungerar.

I en annan serie Top of the Lake: China Girl från 2017 dras paralleller mellan den ofta oreglerade samtida surrogatindustrin och människohandel då serien skildrar en illegal surrogatring bestående av thailändska prostituerade som är surrogater åt rika australiensiska par.

TV-serier och filmer har alltså ofta valt att endera inte skildra surrogatmödraskap alls, utan i stället framställa adoption som ett vanligare alternativ för fiktiva par som har svårigheter att bli gravida.

Eller så har de valt att visa ytterligheterna av surrogatarrangemang, där surrogatmamman antingen är något av en excentriker som bär någon annans barn utan att reflektera över konsekvenserna, eller så en kvinna som blir grovt utnyttjad för sin fertilitet.

Vem blir surrogatmamma

Trots att publiken får följa surrogatmamman får man sällan en större inblick i dynamiken mellan surrogaten och det beställande paret. Serierna går än mindre in på de svårigheter som surrogatarrangemang kan innebära, till exempel att graviditeten slutar i missfall eller att det blir komplikationer för surrogaten.

Eller hur det känns för surrogatmamman att föda någon annans barn. Vi har inte heller fått höra berättelser som skildrar vilka kvinnorna är som blir surrogater, samtidigt som vi vet att en del av dessa kvinnor i verkliga livet är ekonomiskt utsatta.

Ett annat problem tycks vara samhällets och populärkulturens svårigheter med att erkänna och visa det primala, och till viss nivå egoistiska, i att vilja ha en egen biologisk familj.

Det är antagligen lättare för publiken att vittna det osjälviska i att en överklasskaraktär som Charlotte i Sex and the City väljer att adoptera ett barn, än att följa en historia där hon betalar för att någon mindre bemedlad bär och föder Charlottes barn åt henne (samtidigt som transnationell adoption inte är utan sin egen problematik).

Det är antagligen för mycket begärt att kändisarna själva genom sitt familjebildande ska nyansera bilden av surrogatmödraskap. Men i populärkulturen finns det ändå utrymme att ta upp de olika perspektiven av surrogatmödraskap som är en del av vår samtid.

Det är antagligen för mycket begärt att kändisarna själva genom sitt familjebildande ska nyansera bilden av surrogatmödraskap. Men i populärkulturen finns det ändå utrymme att ta upp de olika perspektiven av surrogatmödraskap som är en del av vår samtid

Manusförfattare, regissörer, journalister och dokumentärfilmare har ett ansvar att göra gedigen research och våga ställa också de svåra frågorna för att på ett verklighetstroget och nyanserat sätt kunna skildra vem som påverkas av surrogatmödraskap och på vilka sätt.