Analys: Nu skyndar regeringen på samtyckeslag - först efter händelserna i Uleåborg tas kvinnornas initiativ på allvar

Många kvinnor har sagt det i åratal. En samtyckeslag behövs för att komma åt en del av våldtäktsproblemet. Men först efter de uppmärksammade sexualbrotten i Uleåborg skyndar regeringen på frågan, skriver Svenska Yles politiska kommentator Ingemo Lindroos.

Idag meddelar justitieminister Antti Häkkänen att han tillsätter en arbetsgrupp för att utarbeta en ny våldtäktslagstiftning. Arbetet har pågått redan en tid, men det är tydligt att nyheten om arbetsgruppen hänger starkt ihop med att regeringen måste visa att den agerar, efter de uppmärksammade sexualbrotten i Uleåborg.

Samtyckeslag har gett effekt i Sverige

En av arbetsgruppens uppgifter kommer att vara att skriva ett underlag för hur samtycke kan skrivas in i lagstiftningen om våldtäkter. Det vill säga att sex ska grunda sig på frivillighet och att parterna ska ha uttryckt sitt samtycke till sex.

Meningen är att komma från situationer där offret inte har gjort motstånd, för att hen har varit till exempel så rädd eller alkoholpåverkad, att hen inte har kunnat göra något fysiskt motstånd.

En motsvarande lag finns i ett tiotal länder, bland dem Tyskland och Sverige. I Sverige har samtyckeslagen lett till att fler har dömts för våldtäkt och strängare straff har dömts ut, enligt uppgfter till Sveriges Radio.

Risk för att bevisbördan sätts på den misstänkta?

Mycket kritik har förekommit mot att en del av bevisbördan skulle sättas på den misstänkta. Enligt intervjun för Sveriges Radio håller kammaråklagare Christina Voigt inte med om den risken, eftersom beviskraven fortfarande är de samma. Den här problematiken kommer juridiska experter i Finland att granska närmare när arbetet går vidare.

Därtill har regeringen gett ett lagförslag som behandlas i riksdagen, som ska göra det möjligt att döma sexuellt utnyttjande av barn som våldtäkt, vilket har varit en brist i lagstiftningen. En våldtäktsdom ger strängare straff och tanken är att skärpa straffskalan överlag.

Majoriteten av nuvarande riksdag ställde sig inte bakom motion om samtyckeslag

Efter händelserna i Uleåborg finns en allmän beställning på att regeringen ska visa att den agerar. Det är fint att Häkkänen idag tillsätter en arbetsgrupp, även om man redan har börjat utreda frågan.

Men långt tidigare har kvinnoorganisationer försökt arbeta för att uttryckligen samtycke skulle skrivas in i lagstiftningen.

Riksdagens kvinnonätverk samlade ihop namn för en lagmotion i våras. Den fick 79 underskrifter av 200, vilket inte räckte till för att den skulle gå direkt till behandling i lagutskottet.

Från Sannfinländarnas och Kristdemokraternas riksdagsgrupp skrev bara en riksdagsledamot från vardera gruppen under lagmotionen. Det är intressant med tanke på att framför allt Sannfinländarna har hållit hög profil efter Uleåborgshändelserna, i debatten om strängare straff för utländska förövare.

Därtill har ett medborgarinitiativ för en samtyckeslag i höstas samlat 50 000 namn och kommer att lämnas till nästa riksdag.

Initiativtagarna bedömer att stödet för lagändringen inte skulle ha varit tillräckligt stort i den här riksdagen. Därtill vill man inte riskera att medborgarinitiativet förfaller om den här riksdagen inte hinner behandla det. Uppenbarligen bedömer regeringen att en motsvarande lagändring har chanser att drivas igenom i nästa riksdag.

En mer modern lagstiftning kan ha en stor betydelse i framtiden

Vi vet inte ännu om uttryckligen samtyckeslagen skulle spela en roll för just offren i Uleåborg, eftersom fallen kanske ändå skulle uppfylla, alternativt inte uppfylla, kraven för våldtäkt.

Trots det kan en mer modern lagstiftning ha stor betydelse för många offer i framtiden. Om man ska arbeta mot våldtäkter så måste man arbeta på flera plan samtidigt.

Därför är det intressant att märka att en del av de politiker som visserligen uttrycker sitt deltagande med offren i Uleåborg och överlag vill se strängare straff, inte nödvändigtvis vill ha en samtyckeslag.

Eller är det lättare att uttala sig om strängare straff då det gäller utländska förövare, än då det gäller finländare överlag?