Kakel görs med omsorg - leran minns alla dina fel
Leriga händer, lermangel, lerstans. Livet är lera för Billnäsbon Catharina Borg-Wilén sedan hösten 2017. Hon tillverkar eget kakel i sin verkstad i Billnäs bruk.
Kakel är numera Catharina Borg-Wiléns huvudsakliga produkt. Hon gör allting själv: kavlar leran, torkar den, bränner och glaserar samt hittar på mönstret på kaklet.
I verkstadens tak hänger bollar med ljushållare som påminner om ett tidigare hantverkarliv. De är hopsnodda av metalltrådar, metall var tidigare Borg-Wiléns viktigaste material.
Nu är det leran som fascinerar henne. Den har många egenskaper som ska tämjas innan den är en kakelbit som kan sättas fast på en vägg eller en kakelugn.
Kakel är bland det svåraste man kan göra av lera, säger Catharina Borg-Wilén.
- Leran krymper på olika sätt beroende på vilken sorts lera man använder. Alla leror fungerar på olika vis. Därför är det lättast att använda en och samma lera när man arbetar så att man vet hur den fungerar.
Catharina Borg-Wilén köper färdig jordlera från Spanien. Det är viktigt att veta att leran hela tiden beter sig på samma sätt när man jobbar.
- Man kan inte gräva upp blålera här hemma och bränna det. Den leran innehåller skräp och andra ämnen som gör att den inte krymper på samma sätt hela tiden.
Keramiker använder oftast lera från Spanien, Danmark eller Tyskland.
- Den spanska leran passar bra för mitt arbete. Man använder olika lerarter beroende på vad man gör; drejar, skulpterar eller gör statyer.
Det är egentligen klinker som Catharina Borg-Wilén gör, och inte kakel. Men det finns en enkel förklaring till att hon kallar det för kakel.
- Klinker bränns i hög temperatur och kakel i låg. Jag bränner i hög temperatur, så det är egentligen klinker, men det här känner folk inte till, så det är enklare att säga kakel.
Leran minns allt
Leran är ett finurligt material. Den har nämligen ett minne.
- Den minns allt man gjort då den torkar eller bränns. Om jag plattar till ett hörn som böjer sig, så böjs det upp på nytt då leran torkar.
Därför är det viktigt hur man hanterar leran då den manglas och då den trycks ut med lerstansen. Allt ska göras försiktigt och i rätt ordning.
Det finns mycket som är roligt med lera, säger Borg-Wilén. Till exempel att tänka ut nya mönster på kakelbitarna.
- Jag kan handmåla dem, eller skapa reliefmönster med hjälp av en bordsduk. Formen på kakelbitarna kan vara fyrkantig, eller ha sex eller åtta kanter. Kaklet kan vara runt. Man kan variera kaklena och därför är det så roligt.
Det finns ytterligare ett element i arbetet med lera som Catharina Borg-Wilén tycker om. Det blir väldigt litet spill.
Leran som blir över då kakelbitarna stansats ut knådas ihop och manglas ut igen och blir nya kakelbitar så länge leran räcker.
Glasyren som använts till kakelbitarna kan återanvändas. Då är det frågan om den del av glasyren som är överflödig och skrapas bort.
Glasyren ser bara ut som damm på ett bord, något man skulle kunna tro att slängs i soporna.
Men dammet samlas upp och används till glasyr på andra föremål. Men inte på kakel, små ojämnheter skulle synas allt för väl på de släta kaklena.
Renhet är en viktig del av arbetet med lera.
- Det får inte vara damm på golvet som virvlar upp när jag går, så jag är noga med städningen.
Från metall till lera
Resan till kakelmakare i Billnäs började med hortonom- och metallartesanutbildningar.
Catharina Borg-Wilén snusade litet på kakelmakarens jobb under studietiden då hon praktiserade hos smyckeskonstnären Ari Turunen i Fiskars.
Då träffade hon också keramikern Anneli Sainio som gav de första insikterna i hur lera fungerar.
Metallarbetena tog i alla fall över och arbetena hopade sig: en stor mängd återförsäljare hörde av sig och ville sälja produkterna, medverkan i livsstilsprogrammet Strömsö på Yle, en trädgårdsspalt i en finsk tidning och småbarnsliv.
Mitt i allt det här glömde Catharina Borg-Wilén att ta hand om sig själv. År 2012 drabbades hon av utmattning och det tog flera år innan gnistan tändes igen.
Det var när hon sålde kakel på arbetsplatsen i Helsingfors, på Byggnadsapoteket, som lusten till hantverket kom tillbaka.
- Det här kan jag ju göra själv, tänkte Catharina Borg-Wilén när kunderna inte hittade exakt det kakel de sökte.
Catharina Borg-Wilén jobbar nu några dagar i veckan med att tillverka kakel.
- Jag har konstaterat att det finns människor som har möjlighet att omge sig med föremål och göra inredningen i sina hem unik.
Hon har inga planer på att anställa någon, även om det finns utrymme att öka produktionen.
Hon kan i så fall öka på sin egen arbetstakt, men ser det inte som omöjligt att det en dag finns en person till i kakelverkstaden i Billnäs.
