Brexitföljderna kan bli katastrofala för Nordirland - konstprofessor visar det som inte syns på ytan

Den sköra vapenvilan, det så kallade Långfredagsavtalet mellan de katolska och de protestantiska krafterna som trädde i kraft 1998 efter det decennielånga inbördeskriget och som går under benämningen peace process, kan bryta samman med katastrofala följder.

Att allt hänger på en skör tråd visar en utställning av konstprofessor Ulrika Ferm i Helsingfors med all tydlighet.

I fotogalleriet Hippolyte snurrar olika videofilmer som visar ett Nordirland som känns overkligt och tillrättalagt. Och det är det också.

Ulrika Ferm vistades sommaren 2017 i Belfast. Där gick hon igenom materialet som fanns i Nordirlands officiella filmarkiv, Northern Ireland Screen’s Digital Archive. Ganska snart märkte hon att någonting saknades.

– Det fanns väldigt få dokument som behandlar eller handlar om den trettioåriga konflikten i Nordirland. Filmerna visade ett ruralt Nordirland med lantbruk och fiske. Ett Nordirland utan de stora städerna där inbördeskriget rasade.

Filmerna som ofta gjordes i reklamsyfte för turister eller investerare är tillrättalagda. Det som lyser med sin frånvaro blir iögonfallande på ett sätt som filmmakarna knappast hade önskat sig.

Vi låtsas som om det regnar

Det var för övrigt inte bara inbördeskriget som inte fanns.

– Filmerna om Nordirland kändes helt absurda eftersom det alltid är soligt i dem. Alla som har varit på Irland vet att ingenting kunde vara mindre sant än ett Nordirland där det aldrig regnar. Det regnar ju så gott som dagligen.

Utställningen heter därför Vi låtsas som om det regnar. En fin titel. (En kort check i den officiella statistiken visar till exempel att det regnar 213 dagar om året i Belfast.)

Att låtsas som det regnar betyder ju egentligen att man struntar i eller inte tar notis om någonting. Myndigheterna som gjorde de här filmerna låtsas som det regnar genom att låtsas som om det aldrig regnar.

The Troubles

Inbördeskriget, också känt som The Troubles, kan flamma upp på nytt med bombdåd, dödsskjutningar, hämndaktioner. En våldsspiral som kan vara svårt att bryta.

Problemet är den numera öppna gränsen mellan Nordirland och republiken Irland, som var en av förutsättningarna för fredsprocessen.

Tyvärr är det så att gränsen kommer att vara en stötesten hur det än blir med den.

Förblir gränsen öppen kommer de protestantiska nordirländarna som i stort sett röstade för brexit att vara besvikna.

Och om gränsen stängs med gräns- och tullkontroller som omedelbara följder kommer de nordirländska katolikerna att vara rosenrasande.

Den så kallade fredsmuren (peace wall) i Belfast som skiljer ett katolskt bostadsområde från ett protestantiskt. Muren är 13 meter hög.

Katolikerna röstade i stor utsträckning mot brexit eftersom de är rädda att de åter blir andra klassens medborgare i Nordirland, när banden med det katolska Irland klipps av.

Våra barns skratt kommer vara vår hämnd

― Bobby Sands, nordirländsk terrorist och politiker som dog i fängelset under en hungerstrejk 1981, blott 27 år gammal

Ulrika Ferm var i Belfast bara några månader efter folkomröstningen om brexit. Och hon lade märke till att folk var oroliga. I synnerhet de katolska nordirländarna.

– De åkte skytteltrafik till Dublin för att fixa irländska pass åt sig. Något som alla nordirländare har rätt till, ifall de är födda på Nordirland eller har irländska mor- eller farföräldrar.

Krogen The Rock har överlevt två världskrig och en mängd attacker genom åren, bland dem en raketattack under The Troubles 1994

Den här rätten gäller faktiskt inte bara för nordirländare utan för alla britter. Men det är nog mest de katolska nordirländarna som utnyttjar den här möjligheten.

Men det är ännu en annan sak Ulrika lade märke till: Att Nordirland är ett rätt så våldsamt samhälle.

– Nordirländare tycks vara ganska aggressiva, framför allt de unga. Det hände två gånger att det kastades flaskor mot gallerifönstret när jag jobbade i Belfast och hade glömt att dra ner järnridåerna som finns framför alla skyltfönster. Det dricks också väldigt mycket alkohol.

Hon berättar också att konflikterna mellan katolikerna och protestanterna finns kvar under ytan. Att det är sant att samhället genomgår en fredsprocess och att riktig fred inte ännu har uppnåtts.

– Folk pratar inte heller så mycket om konflikterna folkgrupperna emellan. Antagligen har de blivit trötta på problemen. Och har inte längre lust att älta dem. Eller så blundar man bara.

Vad man inte kan tala om, därom måste man tiga

― Ludwig Wittgenstein, filosof

Problemen är med andra ord kvar och det behövs inte mycket för att situationen ska eskalera på nytt. Det räcker med att gränsen mellan Irland och Nordirland ska stängas på nytt. Och då vet ingen hur det kommer att gå.

Folket gjorde uppror 1969. De kan göra det igen när som helst.

Utställningen Vi låtsas som om det regnar på fotogalleriet Hippolyte i Helsingfors är öppen fram till den 27 januari 2019.