Kvinnomarsch i Tallinn: När feministerna utsattes för hot tog de fram stickorna

På lördag ordnas Women´s March 2019 runt om i världen. Kvinnomarschen följer upp förra årets Women´s March och slagordet i år är "Kvinnovågen kommer". Men i Tallinn blir det knappast mer än krusningar på ytan.

- Den här marschen ordnar vi för att få lite mer uppmärksamhet på de jämställdhetsproblem vi fortfarande har i Estland, säger Kadi Viik, som har bjudit in mig på Feministiska stickningsklubbens möte.

Kadi Viik är redaktör på den feministiska webbtidningen Feministeerium och känner bra till den nordiska jämställdhetsdebatten.

Hon spenderade sin barndom i Sverige och studerade också ett halvår på Hanken i Helsingfors.

- Det känns som om det är en trosfråga i Estland. "Jag tror att det finns problem" eller "jag tror att det inte finns". Vi anser att jämställdheten är undersökt sönder och samman.

Enligt Viik ligger jämställdheten efter i Estland jämfört med i de nordiska länderna, men situationen är inte hopplös.

Beslutsfattarna erkänner problemen, diskrimineringslagarna är bra och staten har ett jämställdhetsprogram.

Hatare hotade feministmöte

Viik är en av grundarna av Feministiska stickningsklubben. Klubben grundades efter att ett feministiskt möte utsattes för konkreta hot.

- Det var ett tutvumismöte för feminister, det vill säga vi skulle träffas på en bar för att lära känna varandra. Vi blev tvungna att flytta mötet.

Då bestämde de sig för att välja ett ofarligare namn på sin nästa sammankomst, ett namn som skulle gå under hatarnas radar. Så det blev Feministiska stickningsklubben.

- Men det visade sig att intresset för handarbete på riktigt var stort. Så nu lär vi oss att sticka. Det ska bli mössor för marschen.

När den första kvinnomarschen ordnades runt om i världen förra året tänkte jag att herregud, varför ordnas det inte någon här i Tallinn. Estland har ju faktiskt det största lönegapet i EU.

Liisi Raidna, antropolog och feminist

Är det kontroversiellt att ni ordnar en marsch?

- Det känns som om det har blivit kontroversiellt under de senaste två åren, svarar Viik. Kanske sen USA fick en ny president, jag ser det som en skiljelinje.

I dagens syjunta deltar bara sex personer, varav nästan alla är rena rama nybörjarna med stickorna.

Men det gör ingenting - marschen blir av i Tallinn på lördagen med eller utan nystickade mössor.

- När den första kvinnomarschen ordnades runt om i världen förra året tänkte jag att herre gud, varför ordnas det inte någon här i Tallinn.

Det säger antropologen och feministen Liisi Raidna, den andra av arrangörerna på plats på stickningsklubbens kvällsmöte.

- Estland är ju faktiskt det land i EU som har det största lönegapet av alla och det borde vi tala mer om.

Det är parlamentsval i början av mars. Kan jämställdhet bli en valfråga?

- Det talas ännu mindre om jämställdhet just nu på grund av valet. Andra frågor uppfattas som viktigare.

Raidna hoppas att många kvinnor och män deltar i marschen på lördagen för att visa att feminism inte är något marginellt fenomen.

- Det finns en stereotyp i Estland att feminismen är en liten grupp kvinnors hobby, en hobby som finansieras av Norge, säger Liisi Raidna.

Ordet feminism har en negativ klang i Estland. Vad betyder ordet för dig?

- Feminism är en kamp för jämställdhet för alla. Oftast handlar det om kvinnors rättigheter, men det kan vara andra grupper också - som homosexuella eller män i vissa fall.

Enligt Raidna handlar det om att ge alla mänskor bättre möjligheter.

Så jag får fortsätta att vara manlig?

- Ja. Feminism är aldrig att ta bort något från någon.

Jag är säker på att ingen av de hundra mor- och farmödrarna jag har intervjuat kommer att delta i marschen.

Pamela Maran, författare

Jag tar mig till staden Rakvere hundra kilometer öster om Tallinn för att se hur bilden av feminismen ser ut här.

Där möter jag Pamela Maran, en ung kvinna som precis har givit ut en bok med titeln Eesti vanaemade lood ja salatarkused.

Fritt översatt blir det ungefär ”Estniska mor- och farmödrars berättelser och hemliga visheter”. Det är en bok med personporträtt av 100 äldre estniska damer.

"Ingen regering i historien har löst alla problem"

- Den äldre generationens kvinnor är så anspråkslösa att det var svårt att få dem att ställa upp på intervjuer för min bok, säger Maran. Jag är säker på att ingen av dem kommer att delta i marschen.

Hon tror inte heller att någon av de hundra damerna hon har intervjuat är intresserade av det som idag kallas jämställdhet mellan könen.

- Jag tror inte de tänker i sådana banor. De har varit med om så mycket, som kriget och deporteringarna.

Men det är möjligt att Marans eget ointresse för samhällsaktivism påverkar hennes tolkning av pensionärsdamernas intresse för jämställdhet och feminism.

Åtminstone hade hon inte själv tagit upp frågan om jämställdhet i någon av sina intervjuer.

Maran är själv mycket skeptisk mot Kvinnomarschen. Dels ifrågasätter hon demonstrationer som fenomen.

- Såna här marscher har en tendens att väcka mer agg än sympati. I synnerhet om allmänheten redan har en negativ bild av ämnet.

Och dels tror inte Maran på att jämställdhetsproblem kan lösas på samhällsnivå.

- Om du vill lösa ett problem så måste du börja ifrån dig själv, på individnivå. Eller så måste du åtminstone ha ett positivt budskap.

Hon lyfter fram sin egen bok som exempel. Hon valde att låta 100 äldre damer berätta om sina liv och erfarenheter - och, påpekar hon, helt utan politisk agenda.

- Jag ville bara höra de här berättelserna nu eftersom det är för sent om tjugo år.

För Maran har hon genom sin bok visat gott exempel för sin egen dotter.

- Borde jag ha ordnat en demonstration för att uppmana mänskor att lyssna på våra far- och morföräldrar i stället?, frågar hon retoriskt.

Marans syn på jämlikheten är mycket vanlig i dagens Estland. Vill du förbättra dina villkor måste du själv göra något. Det hjälper inte att skylla på samhället.

Nyckeln är att fostra sig själv och nästa generation så att kvinnorna lär sig att ta för sig lika bra som männen.

- Den äldre generationens kvinnor har varit väldigt dåliga på att stå upp för sina egna intressen, menar Maran.

Kvinnor har varit väldigt dåliga på att stå upp för sina egna intressen

Pamela Maran, författare och förläggare

Kadi Viik däremot är övertygad om att politiken har en avgörande betydelse i kampen för ökad jämlikhet mellan könen.

- Vi har hyfsat många kvinnor i regeringen nu, jämfört med något år tillbaka, säger hon, men i parlamentet har det inte rört på sig under de senaste 20 åren. Det är fortfarande lite över 20 procent kvinnor.

Inför marschen har Viik och de andra arrangörerna försökt nå kvinnor i de olika politiska partierna för att få dem att engagera sig.

- Vi vill få ut budskapet att vi behöver mer kvinnor. Vi vill att folk ska rösta på kvinnor, men jag tror inte att budskapet tilltalar alla partier.

Själv har jag satt mitt mål på tvåhundra, men jag hoppas att vi kommer att spräcka det

Kadi Viik om hur många personer hon tror att kommer delta i marschen.

Den stora frågan är då hur många personer som kommer att dyka upp på kvinnomarschen i Tallinn?

Esterna är av tradition skeptiska mot politiska demonstrationer och så här mitt i vintern låter en marsch genom Tallinns centrum nästan kontroversiell oberoende av tema.

En misslyckad demonstration knäcker inte feministerna

- Jag tror vi har 400 personer som har lovat att komma och över 1200 som är intresserade på Facebook, säger Viik och erkänner att hon inte vet hur hon ska tolka de siffrorna.

Hon har satt 200 personer som sitt mål.

- Men jag hoppas att vi spränger det.

Liisi Raidna är inte bekymrad över hur lördagen går.

- Jag har varit på demonstrationer då vi bara har varit en handfull personer, men jag ger inte upp. Jag tror på feminismen.

Stickning passar bra också för feminister. Jag tror inte att män och kvinnor i grunden är så olika, men vi växer upp med olika erfarenheter och det gör att vi kan få olika intressen

Kadi Viik