Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

"I fullmäktige kunde man gräla tryggt" - Helsingfors första demokratiskt valda stadsfullmäktige samlade upp spillrorna efter inbördeskriget

Från 2019
Helsingfors stadsfullmäktige samlat i Börshuset år 1929.
Bildtext Helsingfors stadsfullmäktige i Börshuset. Bilden är från 1929.
Bild: Helsingin kaupunginmuseo/Olof Sundström

Den 16 januari 1919 samlades för första gången ett demokratiskt valt stadsfullmäktige i Börshuset i Helsingfors. På agendan stod återuppbyggnaden av en stad ärrad av krig.

Finland införde allmän och lika rösträtt på riksnivå redan 1906, men det skulle dröja ända till 1918 innan de reformer som möjliggjorde samma på kommunal nivå kunde genomföras.

- Man försökte genomföra reformerna också på kommunal nivå, men det var svårt att nå konsensus kring hur lagarna skulle utformas. Finland var också i en situation där vi inte kunde fatta egna beslut om lagarna, utan det var den ryska kejsaren som hade den makten, berättar historieforskare Kati Katajisto vid Helsingfors universitet.

Kati Katajisto.
Bildtext Kati Katajisto.
Bild: Yle/Christoffer Kaski

Redan 1908 fanns det ett förslag till ändringar i kommunallagarna, men tsar Nikolaj II godkände inte reformen.

- Efter februarirevolutionen i Ryssland öppnades möjligheten igen för att genomföra en reform och i november 1917 godkände lantdagen nya demokratiska kommunallagar. Sedan bröt tyvärr inbördeskriget ut, men efter det var det äntligen demokratiska val också på kommunal nivå, säger Katajisto.

Börshusets innergård, år 1914.
Bildtext Börshusets gård 1919.
Bild: Helsingin kaupunginmuseo/Eric Sundström

Sammansättningen förändras - arbetarklassen får egna representanter

Att alla myndiga personer fick rösträtt innebar att strukturen i fullmäktige förändrades. För första gången satt representanter för Socialdemokraterna med. Nytt var också att kvinnor valdes in i fullmäktige.

För första gången hade alltså arbetarklassen representanter i stadsfullmäktige, och med inbördeskriget färskt i minnet kom arbetet för fullmäktige år 1919 långt att handla om försoning.

- Läget var svårt i staden. Matbrist, arbetslöshet och ett dåligt ekonomiskt läge för staden. Frågorna som behandlades var de svåra men vardagliga problemen, som till exempel bostadsbrist. Alltså frågor som var viktiga framför allt för arbetarklassen, säger Katajisto.

Barn tvättar händerna på hemmet Fylgia i Helsingfors  cirka 1919.
Bildtext Dagisbarn på Hemmet Fylgia i Helsingfors tvättar händerna innan lunch. 1919.
Bild: Helsingin kaupunginmuseo

I och med det demokratiska valet hade den borgerliga sidan inte längre kvalificerad majoritet, utan SDP fick ett stort inflytande i beslutsfattandet.

Det var inte heller längre bara eliten som fattade beslut för staden i och med att arbetarklassen tog sig in i fullmäktigesalen.

- Innan demokratiska val infördes hade en svenskspråkig pengaelit mycket makt i Helsingfors. Det förändrades. Det förenade också den borgerliga sidan, som tidigare varit mer splittrad.

Fullmäktige viktig spelpjäs i försoningen efter inbördeskriget

Kati Katajistos bok Sodasta sovintoon (Otava) om den snabba försoningen efter inbördeskriget kom ut ifjol. I den har Katajisto genom dokumentation från just Helsingfors fullmäktige försökt utröna hur en så snabb försoning och bygget av en välfärdsstat kunde komma igång.

- Fullmäktige spelade en stor roll i den processen. Finland var ingen välfärdsstat på den tiden, men alla viktiga frågor som arbetslöshet, matbrist och bostadsbrist kunde man fatta beslut om på lokal nivå, säger Katajisto.

Havis Amanda i Helsingfors, 1914-1919.
Bildtext Havis Amanda 1919.
Bild: Helsingin kaupunginmuseo/Eric Sundström

Stadsfullmäktige innebar också en arena för trygga gräl, menar Katajisto.

- Det var en institution baserad på lagen, det var reglerat och man kunde strida där. Det var inte farligt att bråka där, man visste var gränserna gick.