Lilla O och Molly skeptiska till BUU-klubbens nya audioinnehåll
Åttiotalets kära barnprogramsprofiler Lilla O och Molly är överens: "Allt var bättre förr".
Molly dukar fram saft och bulla medan Lilla O sitter i gungstolen och minns de galna åren på “Onsdagsmagasinet”.
- En gång åkte vi buss omkring i Helsingfors och tittade på saker. Jag skulle vilja se dagens programvärdar göra sådant! säger han.
Vad anser Lilla O och Molly om modernt barninnehåll?
Vi är här för att spela upp BUU-klubbens nya audioinnehåll för de pensionerade barnprogramsprofilerna.
BUU-klubben introducerar nämligen i år två nya barnpoddar på Barnens Arena och ett BUU-önskemusikprogram i Yle Vega. Vi ska se om de faller i god jord hos Lilla O och Molly.
Allt var bättre förr
Lilla O har färdigt ställt fram en magnetofon, men vi väljer att lyssna på de nya podcastarna från mobiltelefonen, från Barnens Arena.
Lilla O och Molly ställer sig genast skeptiska.
- Inte hade vi någon podcast på min tid. Vi lekte med kottar och tändstickor och på julen fick vi titta på Text-TV, minns Lilla O sin egen barndom med ett nostalgiskt leende.
- Då fanns det ingen BUU-klubb. Det hette “Onsdagsmagasinet” på den tiden, berättar Molly.
- Jag är med i en frimärksklubb. Jag var med i en kickboxingklubb också men jag måste sluta sen för jag glömde alltid min halsduk där, berättar Lilla O.
Barnen som såg på Lilla O och Molly är idag föräldrar till dem som ser på BUU-klubben.
Från Onsdagsmagasinet har det nu gått en generation till BUU-klubben.
Det nya 2019 är att audioinnehållet gör comeback på nätet. BUU-klubben hakar också på trenden med de nya programmen.
Barnen av idag är lika vana vid att svepa på mobilappar och att peka på pekplattor som deras föräldrar var att vrida på tevens antenner för att få in en så bra signal som möjligt.
- Jag tycker det låter obehagligt med sån där “skärmtid” som de alla pratar om nuförtiden. Det måste ju dra en himla massa elektricitet om man har den där e-posten igång hela dagen, säger Molly.
- Min svägerskas mamma hade fått en elstöt när hon skulle koppla en sån där ADB. Varför gå till en e-post när man kan gå ner till det vanliga postkontoret istället? undrar hon.
Fake news! - Lilla O
Lilla O och Molly var ett av FST:s populäraste barnprogram från slutet av 80-talet. Lilla O och Molly var ett av de första barnprogrammen i FST där handdockor användes, 1985-1987. Efter det har handdockorna blivit allt populärare och i dag används de i flera av YLE:s produktioner.
Lilla O och Molly gjordes i tiderna som en så kallad "svartteater", vilket betyder att handdockorna styrs av en skådespelare som är helt klädd i svart. Skådespelaren syns inte framför den svarta bakgrunden.
Lilla O och Molly skruvar besvärat på sig. De har inget minne av att det skulle ha funnits någon skådespelare i knutarna när de spelade in programmen.
- Fake news! utbrister Lilla O surt.
Molly blir röd om kinderna och styr snabbt diskussionen vidare. Hon ser en risk med det stora utbudet barnprogram på svenska.
Jag hör ingenting! Var är mina glasöron?!
- Först skulle de ha ljud i filmerna, sen skulle det vara färg och sen skulle det vara 3D-glasögon och fax och allt vad det nu heter. Hur ska barnen kunna hitta rätt bland alla dessa apparater? frågar sig Lilla O.
- Är det så här vi vill ha det? frågar sig Molly upprört när hon får lyssna på ett avsnitt av den nya BUU-sagan.
- Jag hör ingenting! Var är mina glasöron?! ropar hon innan Lilla O hjälper henne att koppla i hörlurarna i pekplattan.
Molly sitter en lång stund och lyssnar med allvarlig min. Det visar sig efter en stund att hon tryckt på fel knapp och lyssnat på president Kekkonens nyårstal från 1972.
Vi hjälper henne att sätta igång den rätta podden på Barnens Arena.
- Nåjo, helt okej. Men jag tyckte bättre om det föregående programmet, säger hon.
Kanske bäst att låta barnen avgöra?
Du kan bekanta dig med BUU-klubbens nya audioinnehåll på Barnens Arena och i Yle Vega.
' /%3E%3C/svg%3E)
