Amerikanska statsanställda kräver: "Pengarna är slut, nu måste vi få börja jobba"

Några kassar mat, tvål och mjöIk räddar vardagen för många statsanställda i USA. Allt fler söker sig till matbanken. Men det är delvis med skam och skuld.

Hittills har det gått med sparpengar och privathjälp. Nu blir matbankerna och annan offentlig hjälp nödvändig för de permitterade statsanställda i USA. Det är första gången för många.

- Vi har ju åtminstone jobb, fast vi inte får lön just nu. Det finns andra som behöver hjälp mer än vi, säger några statsanställda i New York.

Men de kan inte längre räkna med stöd från släkt och vänner.
Senaten ska på torsdag ta ställning till om man kan avsluta förvaltningens "shutdown".

Det finns ungefär 18 000 statstjänstemän i New York. Om alla skulle komma till Barclay Center i Brooklyn skulle köerna bli långa och maten ta slut.

Erfaren mathjäpsorganisation

Matbanksorganisationen i New York har redan ordnat några evenemang med utdelning i andra delar av staden.

Man har valt utdelningsplatser som ger positiva associationer. Inte något förfallet och fattigt, är undertonen. Det här ska förknippas med något positivt, resonerar amerikanerna.

Det blir en liten kö genast klockan 12, då dörrarna öppnas till Barclay Center. Efter säkerhetskontrollen dirigeras statstjänstemännen in för registrering och så får man gå varvet runt.

"Volontärer nu, kanske hjälpbehövande en annan gång"

Utdelningen pågår i tre timmar, med hälp av volontärer, via organisationen Food Bank New York.

Folk från närbeliggande butiker har kommit för att hjälpa till. Det här är viktigt och man vet inte när man själv kan behöva hjälp, är några motiveringar.

Det är rusning den första timmen, sedan lugnar det sig. Mot slutet är det fler journalister än hjälpbehövande.

Idag: Mjölk, vindruvor och tvål

Det finns torrskaffning i färdigt packade påsar, och lök, vindruvor, mjölk i stora mängder.

- Jag har aldrig behövt gå till matbanken och tänkte inte göra det idag heller. Men så frågade någon hemma om det finns mjölk. Och det fanns det ju inte. Nu är jag glad att vi kom, säger Mita Stevenson.

Hon jobbar vid den statliga internredoviningen i New York, men är nu permitterad.

Om man fortsätter runt den stora salen finns det mera mat att hämta, och kemikalier. Alla produkter är donationer från olika håll, det går inte att vara väldigt kräsen.

Matkuponger ny bekantskap

Vid det sista bordet före utgången finns den kanske viktigaste avdelningen. Där ges rådgivning för hur man får hjälp "på riktigt". Frågor får svar om hur socialhjälp fungerar, var man får matkuponger och hur de fungerar.

Det är första gången för de flesta, verkar det som. Statstjänstemännen hör ingalunda till de lägst avlönade i USA, men medellönen varierar mycket beroende på arbetsuppgifter. När skyddsnätet försvinner är alla lika illa ute.

I Washington DC är medellönen en del över 100 000 dollar per år. I New York är årslönen kring 85 000. Men det finns också delstater där den statliga lönen är betydligt lägre.

"Katastrofen är nära för alla"

- Vår uppgift är förstås att hjälpa. Vi vill också ta bort skuld och stigma av dem som kommer, förklarar utvecklingsdirektör Francisco Tezén. Alla New Yorkare är välkomna.

18 000 nya klienter till följd av nedstängningen är inte så mycket. Matbanken betjänar en miljon mänskor per år.

Det här visar att många mänskor är bara en livshändelse från katastrof, varnar Tezén. Det kan vara en statlig nedstängning, en plötslig sjukdom, medicinska problem eller liknande. Skyddsnäten i USA är glesa.

New York är också en dyr stad att leva i. Många måste prioritera hyran och sedan välja om de köper mat, betalar räkningar eller avstår från mediciner.

"Checken räcker inte"

Visst har det funnits några tidigare fall av budgtettvister och stängning av statsapparaten. Men så här länge har det aldrig räckt.

Det har nu gått 33 dagar. Snart uteblir den andra lönutbetalningen.

Det utlovas visserligen lön efteråt, när personalen har återgått till jobbet. Men skadan är redan skedd för den som nu får ekonomiska problem, blir vräkt eller tvingas ta snabblån.

Francesco Terzén bekräftar talesättet att man lever från en lönecheck till nästa. Det är faktiskt checker, och de kommer typiskt varannan fredag. En stor mängd amerikaner har inga nödbesparingar att ta till om något oförutsett händer.

"Inte råd att göra någonting - annnat än be att det här tar slut"

"Troy" vill inte uppge varken efternamn eller var han jobbar. Han är bland de yngsta hjälpmottagarna i Barclay Center.

Han råkade ut för en arbetsplatsolycka i september och väntade fortfarande på ersättning när han blev permitterad i december.

Nu har han inte råd med egentligen något alls. Inte bensin eller bilförsäkring, inte hyran som han redan är efter med.

Troy kan bara jobba lite därhemma och be att permitteringen ska ta slut. Annars tvingas han göra något drastiskt som att söka nytt jobb eller anmäla sig arbetslös.

Han blir ändå glatt överraskad av informationen om att det finns biografer som bjuder de statsanställda på gratis filmföreställningar på eftermiddagen. Man måste göra någonting, men det får inte kosta, för det finns inga pengar.

"Vi tar pengar av såna som behöver dem mer"

Mita Stevenson glädjer sig över att en vän betalade in 50 dollar på hennes konto. Det är ingen stor summa, när dotterns terminsavgift till college ska betalas. Utan betalning, ingen skola.

Men samtidigt har hon dåligt samvete. Vännen går genom en cancersjukdom och behöver säkert pengarna själv.

- Nu tar jag pengar av släkt och vänner som i en del fall har det sämre ställt ekonomiskt än jag, säger Mita Stevenson..

Men Francisco Terzén försäkrar att donationerna räcker åt alla. Ingen ska behöva känna sig skyldig.

"Inte bra att antalet fattiga ökar"

Orsaken till att så många nu behöver hälp vill han inte kommentera. Och absolut inte säga om han tycker att det här är "Trumps nedstängning", eller demokraternas fel, eftersom de motsätter sig gränsmuren mot Mexico.

Förhandlingarna måste fortsätta och man måste nå en enighet. Men hur, det är frågan.

Men det är inte meningen att staten ska medverka till ökad fattigdom bland de anställda. Å andra sidan år både stat och delstat med och finansierar matbanken, tillsammans med åtskilliga privata donatorer, som brukligt i USA.

Presidentens årliga tal får inte hållas i kongressen - Trump går med på att vänta

Trump ger sig - väntar med talet.