Världens första slutförvaring för kärnavfall tas i bruk i Onkalo – Forskare: I Finland är riskerna små
På samma udde som kärnkraftverket Olkiluoto finns världens första slutförvaring för kärnavfall. Där kommer allt vårt kärnavfall att slukas upp av berggrunden om bara några år.
Finland är i dag beroende av kärnkraft.
Av den energi som används i Finland produceras ungefär 27 procent i dag med kärnkraft och den här siffran förväntas stiga till 45 procent år 2030, enligt Finsk Energiindistri.
Åbobon och geologen Jon Engström har som uppgift att försäkra att berggrunden intill Olkiluoto kärnkraftverk är en lämplig slutförvaring för kärnbränsle i tusentals år.
- Det är lite absurt, men intressant att få vara med om en så här unik forskning.
Kärnbränsle är det som blir över då kärnkraftverk har använt sig av bränslet. Det är frågan om stavarna som blir kvar och som för tillfället bevaras i bassänger på jordytan.
Den stora utmaningen med kärnbränslet i Finland, och i resten av världen, är hur man ska förvara det och i synnerhet hur man ska slutförvara det.
Engström är utbildad geolog från Åbo Akademi och jobbar på Geologiska forskningscentralen. Han gör forskning för Posiva som har hand om slutförvaringen av kärnbränsle i Finland. Bolagets uppgift är att se till att det kärnavfall som kärnkraftsverken ger upphov till förvaras tryggt.
Några gånger per år kallas han ner till Onkalo i Euraåminne för att granska strukturer i tunnlarna, på 450 meters djup.
Vad är Onkalo?
Onkalo ligger ungefär två kilometer från kärnkraftverket Olkiluoto och ska bli slutdestinationen för det kärnavfall kärnkraftverken i vårt land producerar.
Onkalo betyder "fördjupning i berget" på finska.
Man har forskat i slutförvaringsprojektet sedan 1980-talet. Onklao började byggas 2004.
Enligt lagen för kärnenergi ska allt kärnavfall som producerats i Finland också tas hand om här.
För tillfället finns kring 6-7 km tunnel på 450 meters djup. När slutförvaringen inleds är det meningen att det ska finnas 50 km tunnel i berggrunden i Onkalo.
I dag finns där ett kontor med 50 anställda samt byggnaden som ska tillverka kapslarna som sätts ner i berggrunden.
Inom 5 år är det dags
Något kärnbränsle finns ännu inte vid Onkalo, utan det förbrukade bränslet förvaras tillsvidare i bassänger vid kärnkraftverken både i Lovisa och Olkiluoto.
Men inom fem år är det meningen att de första kapslarna ska skickas ner i berggrunden.
Slutförvaringen vid Onkalo skulle ursprungligen inledas år 2020. Men projektet är en aning försenat på grund av att det är många små detaljer som ska klaffa innan kapslarna kan skickas ner i berget.
- Någon exakt tidtabell har aldrig varit fastslagen. Man visste att det inte kunde följas.
Hur ska slutförvaringen gå till?
- De förbrukade radioaktiva stavarna tas bort från reaktorerna i kärnkraftsverket och läggs i vattenbassänger för att kylas ner och dämpa strålningen.
- De förflyttas till kapselanläggningen bredvid Onkalo där de första sätts in i en liten stålkapsel och sedan i en större kopparkapsel.
- Kopparkapseln förs ner i berggrunden på 450 meters djup.
- Därifrån förs kapseln med robotstyrda maskiner ner i tunnlarna för slutförvaring. Runt kapseln läggs ytterligare ett lager av betonitlera.
- Kopparkapseln, betonitleran och berggunden bildar ett trebarriärssystem som ska vara säkert i 100 000 år.
- Meningen är att anläggningen ska användas i hundra år och sedan fyllas igen.
Varför görs detta just i Finland?
Berggrunden i Finland är stabil och lämpar sig därför bra för förvaring.
- I Olkiluoto har vi en berggrund som är en gnejsberggund eller migmatit som har deformerats flera gånger men som är väldigt hård och kristallin.
Det är utmanande att se 100 000 år i framtiden
Diskussionen kring slutförvaring av kärnbränsle inleddes i Finland redan på 1980-talet och redan då offentliggjordes Onkalo-projektet.
I början på 2000-talet godkändes processen av riksdagen och år 2016 gav Strålsäkerhetscentralen Posiva grönt ljus för att börja bygga en slutförvaringsanläggning.
- Geologiska forskningscentralen var också med från början. Det har hela tiden funnits en mycket detaljerad plan, att vi ska börja slutförvara kärnbränslet 2020.
Förutom en stabil berggrund så ska själva förvaringsprocessen också trygga säkerheten.
- Om jag ser på det jag forskat i anser jag att det kommer att vara väldigt säkert. Systemet bygger på ett trebarriärssystem med berggrund, koppar och bentonitlera. Det ska hålla kapseln säker om något händer.
Största risken att kapslarna går sönder
Målsättningen är att kärnbränslet ska få en säker förvaringsplats för 100 000 år framöver.
Den största risken med slutförvaringen är att kanistern där själva kärnbränslet ligger går sönder och att avfallet kommer i kontakt med grundvattnet.
- Det skulle innebära att radioaktiva nuklider kommer upp till ytan via grundvattnet, som man inte vill ha. Så det måste vi undvika.
Det är utmanande att se 100 000 år i framtiden, medger Engström.
- Det finns alltid risker då man går framåt i tiden. Men i synnerhet i Finland är riskerna små eftersom vi inte är i närheten av några tektoniska zoner, utan är på stabil berggrund.
Han ser heller inte att exempelvis klimatförändringen kunde vara ett hot för att berggrunden vid Olkiluoto skulle ändra karaktär.
- De risker som finns är i synnerhet i större deformationszoner. Deformationszoner är zoner med mera sprickor och dessa zoner finns det oftast också mera grundvatten. Vi har sett till att det inte finns sådana i närheten av Olkiluoto.
Forskningen väcker åsikter och kritik
Att bemöta kritik är en del av forskarens vardag.
Det finns många som är kritiska gentemot kärnkraft och den forskning som pågår gällande förvaring av kärnbränsle. Många av kritikerna är bland annat högljudda på sociala medier och till forskarens vardag hör därför också att bemöta kritiken och se till att felaktig information inte sprids.
Just nu är det här det enda sättet och det säkraste sättet att slutförvara kärnbränslet
Men den ser Engström inte som ett problem – snarare tvärtom. Han vill tala mer om det här.
- Alla har en åsikt och alla får också ha sin åsikt. Men då jag själv hållit på med det här så pass länge ser jag att det finns så många olika experter som jobbar med det här.
I synnerhet i Finland är själva processen väldigt transparent.
- Vi har en myndighet, Strålsäkerhetscentralen, som övervakar det vi gör, konstaterar Engström.
All forskning kring Onkalo finns på Posivas hemsida, vilket gör att alla har tillgång till rapporterna både utomlands och i Finland.
- Vem som helst kan granska det vi gör, både forskare och vanliga människor, säger Engström
Måste du ofta försvara det du håller på med?
- Egentligen inte. I och med att forskningen har varit offentlig och transparent sedan början är det lätt att diskutera det här i Finland. Utomlands är det mer utmanande.
- Jag tror att det är lättare att diskutera det här i Finland, i jämförelse med andra länder, eftersom vår forskning varit så offentlig.
Bästa alternativet, i alla fall nu
Kritiken som kommer varierar en hel del men Engström tror att öppenhet är viktigast. Och i och med att Finland producerar energi med kärnkraft måste man också slutförvara det radioaktiva avfallet på något sätt.
- Just nu är det här det enda sättet och det säkraste sättet att slutförvara det, om det inte kommer någon ny forskning som säger att man kan vidareutveckla eller använda kärnbränslet på nytt.
Den definitiva förslutningen beräknas ske om cirka 100 år och sedan ska kärnavfallet ligga säkert i berggrunden i 100 000 år. Det betyder att Engström aldrig själv kommer att uppleva slutresultatet av sin forskning.
' /%3E%3C/svg%3E)
