Expert om grooming på nätet: Som förälder ska du inte agera på din rädsla

För de unga är kontaktförsök av vuxna mer eller mindre en del av det dagliga flödet på sociala medier. För förälderns del gäller det att inte agera i panik och på det viset kanske höja ribban för den unga att berätta om vad som hänt.

Det är också viktigt att inte tro att just ditt barn kontaktats på grund av de bilder just hen lagt ut - de här sakerna hänger nämligen inte alls ihop.

- Sexuella förövare jobbar som spammare. De skickar tusentals kontaktförsök och ser sen vem som nappar, säger Elza Dunkels som är docent i pedagogiskt lärande vid Umeå universitet och har forskat i ungas nätanvändning sen 1990-talet.

Och precis som med skräppost nappar ännu tillräckligt många unga på kontaktförsöken för att det ska vara värt mödan för förövarna.

Om du lär du ditt barn att se de här kontaktförsöken som just bara skräppost och bluffar man inte ska gå på, så har du redan kommit en bra bit på vägen. Dessutom är det viktigt att som vuxen se skillnad på kontaktförsök och det att det faktiskt skett ett övergrepp, antingen digitalt eller i riktiga världen.

- Att bli hysterisk och förbjuda eller stänga av hjälper ingen, påpekar Dunkels. Vi vuxna måste lära oss att bita oss i tungan och helt enkelt dölja dom känslor som just då inte är till nån nytta för barnet.

Dunkels berättar att hon pratat med unga som uppgett att de inte velat berätta om vad de råkat ut för i rädsla för att göra föräldern ledsen.

- Ledsen?! Det är väl vi vuxna som ska skydda barnen från sånt och inte tvärtom, utbrister Elza Dunkels.

Ju mera skärmtid desto tryggare barn

Dunkels menar att ju mer unga är på nätet desto tryggare är de.

- Det handlar helt enkelt om att övning ger färdighet. Och att öva i rätt kontext. Inte ifrågasätter vi ju att nån som till exempel övar massor på att cykla blir skicklig på det, jämför docenten i pedagogiskt lärande Elza Dunkels.

I en diskussion om grooming på nätet i Slaget efter tolv summerar Rädda Barnens informatör de ungas önskemål av de vuxna som att "de ska finnas där men inte lägga sig i".

Hur ska man som vuxen få rätsida på det klara men rätt så tvetydiga önskemålet?

- Ja hjälp, skrattar Dunkels. När jag intervjuat unga om saken har de ofta sagt att det är bäst om de vuxna bara håller sig borta.

Det säger de antagligen för att när vuxna vill "prata" betyder det mest att de ska komma med förmaningar och regler - inte alls att kommunicera och lyssna. Och det kan i sin tur ha farliga påföljder.

Om en sexuell förövare inser att hen kan till exempel hota med att visa bilderna till offrets föräldrar har hen ett vapen.

- Men om offret då kan bara kontra med att "ja gör du det, jag hinner säkert visa dom före ändå" så faller det knepet platt direkt, förklarar Elza Dunkels.

Men för att den unga ska våga göra så måste hen känna sig helt trygg med att kunna berätta om allt för föräldrarna. Utan rädsla för påföljder eller straff eller till exempel att fråntas datorn i x antal dagar.

Dunkels påminner om att vi alla dessutom gjort misstag som unga och att det helt enkelt hör till till att växa upp.

Se barnets utmanande selfies som modern konst

Som förälder ska man helst följa med barnets konton på sociala medier men hur ska man ställa sig till bilder som man inte för nåt i världen kan förstå att ens barn lägger ut av sig själv?

- Närma dig ämnet lite inlindat, rekommenderar Elza Dunkels, docent i pedagogiskt lärande vid Umeå universitet.

- Fråga allmänt om hur barnet tänker kring det här med att avporträttera sig själv. Prata om fenomenet och minns för allt i världen för din egen del att människan ända sen grottmålningarnas tid velat avbilda sig själv åt andra.

Efter en allmän saklig diskussion kan man som vuxen fortsätta med att föra in sina egna tankar om saken.

- Var otroligt nyfiken och be om hjälp att förstå, rekommenderar Dunkels. Be om en länk till nån du själv kan följa och gläd dig över vilket fantastiskt tekniskt tidevarv du och ditt barn får leva i.