Den kampglada italienska regeringen slår både uppåt mot EU och neråt mot migranter
Den nya italienska regeringens första halvår vid makten har varit konfrontativt både mot EU och mot migranter. Också mellan de mycket olika regeringspartierna Femstjärnerörelsen och Lega finns det stora motsättningar, och missämjan ser ut att öka inför EU-valet i maj. Stödet på hemmaplan är dock rekordstort.
Italiens nya regering består av antietablissemangspartiet Femstjärnerörelsen och det högerpopulistiska och främlingsfientliga partiet Lega.
Regeringen kom till efter misslyckade förhandlingar mellan Femstjärnerörelsen och mittenpartierna.
Universitetslektorn och den tidigare politiska novisen Giuseppe Conte utsågs till premiärminister.
Det första halvåret med den nya regeringen, som har kallats Europas första populistregering, har inneburit en stor förändring i italiensk politik, bedömer statsvetarprofessorn Piero Ignazi.
- För det första är det två mycket olika politiska krafter som har bildat regering, varav den ena helt saknar regeringserfarenhet. För det andra har de ett oväntat starkt stöd, säger han.
Den italienska ekonomin är viktig för EU
I internationella medier har det mest rapporterats kring hur bångstyrig regeringen är i förhållande till EU.
Det hela ställdes på sin spets när den italienska budget som presenterades inte innebar den återhållsamma ekonomiska politik som EU förväntade sig.
Det var i oktober förra året som regeringen klubbade igenom en budget som skulle innebära ett ökat budgetunderskott på 2,4 procent.
EU-kommissionen gick i taket eftersom det skulle få den i Europa näst högsta statsskulden att växa ytterligare.
EU krävde en ny budgetplan men regeringen meddelade i mitten av november att man står fast vid sin budget eftersom utgifterna behövs för att få fart på den italienska ekonomin. Vid jul var de båda ändå parterna överens.
I stort sett alla fabriker i det ekonomiskt starkare norr är helt beroende av övriga EU-länder.
Ekonomijournalisten Roberta Carlini
Regeringens budgetstrid med EU ledde till ökad popularitet
EU-kommissionens kritik var hård men på hemmaplan hade budgetbråket - eller kanske främst partiledarna Matteo Salvinis och Luigi Di Maios vägran att vika sig för Bryssel - lett till ökad popularitet för regeringen.
- Mediabilden hemma har visat en regering som har stått upp mot EU för att rädda italienarna, säger ekonomijournalisten Roberta Carlini.
Hon fortsätter att man då bortser från bindningarna till EU-området:
- Sanningen är att i stort sett alla fabriker i det ekonomiskt starkare norr (där partiet Lega en gång bildades) är helt beroende av övriga EU-länder för sin överlevnad. Antingen tillverkar de viktiga delar till franska eller tyska företag eller så kommer en övervägande del av arbetarna i produktionen från omkringliggande EU-länder. Att få italienarna att tro något annat är att föra dem bakom ljuset.
Det saknas en klar politisk linje. Men det har varit stort fokus på säkerhet.
Statsvetarprofessorn Piero Ignazi
Ökade utgifter utan långsiktiga investeringar
Ekonomijournalisten Roberta Carlini menar att den italienska regeringens förhandlingar med EU om att fortsätta spendera pengar på löpande sociala kostnader är en metod som prövats tidigare.
Det innebär inte minst att stora kostnader skjuts på framtiden.
- Det krävs snarare långsiktiga investeringar för framtiden, säger hon.
Hon beskriver den ekonomiska situationen som oroväckande. Vissa delar av Italien har aldrig riktigt återhämtat sig efter finanskrisen åren 2007-2008, särskilt inte i syd där arbetslösheten är som allra högst.
- Vi går mot en lågkonjunktur under 2019, vilket kommer försvåra läget ytterligare, säger hon.
Vad gäller praktisk politik, beskriver Piero Ignazi från Bolognauniversitetet den som förvirrande.
- Det saknas en klar politisk linje. Men det har varit stort fokus på säkerhet, säger han och syftar framför allt på det nya migrations- och säkerhetsdekret som Salvini i egenskap av inrikesminister drev igenom.
Enligt Ignazi är det framför allt partiet Lega som styr regeringen, medan Femstjärnerörelsen har haft stora svårigheter att ta ledningen.
Stängningen av hamnarna för migranter som räddats på Medelhavet är den åtgärd som fått mest internationell uppmärksamhet.
Lega satsar allt på migrationsfrågan
Både Ignazi och Carlini beskriver hur Legas framgångar är direkt kopplade till ett starkt anti-migrationsbudskap.
Stängningen av hamnarna för migranter som räddats på Medelhavet är den åtgärd som fått mest internationell uppmärksamhet.
På hemmaplan har även det nya migrations- och säkerhetsdekret som klubbats igenom inneburit stora förändringar.
Det handlar bland annat om inskränkningar i möjligheten för asylsökande att få uppehållstillstånd.
I norra Italien har flera kommuner genomdrivit bestämmelser som gör det svårt för utländska medborgare att få fortsatt tillgång till subventionerad skolmat och subventionerade kommunala bostäder.
Inskränkta rättigheter och extremhöger på framväxt
Forskaren Giorgia Serughetti är orolig över den demokratiska utvecklingen, eftersom hon ser hur regeringen inskränker de mänskliga rättigheterna på flera områden.
Hon har skrivit att det ”luktar evig fascism”.
Enligt henne härmar regeringen det fascistiska styret på 1920-talet genom att utlova mark till de traditionella kärnfamiljer som skaffar ett tredje barn, genom att stänga hamnarna, hota att inskränka pressfriheten och göra skillnad på medborgare beroende på om de är födda i Italien eller inte.
Serughetti varnar också för en växande militant extremhöger, vars närvaro inte tas på allvar, enligt henne.
Salvini har rekordstort stöd i opinionen, men Di Maio är redo att ta över
I regeringens budget finns även förslag på sänkta skatter och införandet av platt skatt samt sänkt pensionsålder.
Det är också vallöften från Salvini, vars popularitet ökar. Enligt opinionssiffror från IPSOS (19 januari 2019 ) skulle Lega i dag få nära 36 procent av rösterna, jämfört med 17 procent vid valet i mars.
Men kanske turen nu har kommit till Femstjärnerörelsens partiledare Luigi Di Maio att få en plats i strålkastarljuset.
Efter att under de första månaderna ha drivit igenom mindre åtgärder för att sporra ungdomars placering på arbetsmarknaden och stoppa livslånga pensioner till före detta politiker, har det blivit dags att sjösätta den stora politiska reformen.
Det är den medborgarlön som partiet gick till val på. Medborgarlön är den direkta översättningen av ”reddito di cittadinanza” som reformen kallas på italienska.
Men det handlar snarare om ett bidrag för att lyfta levnadsstandarden för landets sex miljoner fattiga.
- Införandet av ett bidrag till landets fattiga är inte en kontroversiell reform, till och med EU har efterfrågat en politik som riktar sig mot landets mest utsatta grupper, säger Roberta Carlini.
Hon varnar dock för att delar av medborgarnas nya inkomster kommer att ätas upp av ett oundvikligt ökat skattetryck, genom en höjning av momsen de kommande åren.
- Vi behöver ekonomiska reformer som leder till en hållbar ekonomi på lång sikt snarare än den populistiska politik som syftar till att infria vallöften och göra den ena eller andra delen av befolkningen glad, säger Carlini.
Hon efterlyser investeringar i högre utbildning, forskning och innovation – ett område som är mycket eftersatt i Italien.
Regeringens strategi är att ta sig an olika delar av landet
Statsvetaren Piero Ignazi tror inte att regeringen kommer att bli långvarig. De två partierna har så olika ingångar i många viktiga frågor såsom säkerhet, rättsfrågor, migration, skatter och medborgarlön.
Men opinionssiffrorna visar tydligt att både Salvinis och regeringens popularitet ökar och att en majoritet av det italienska folket är nöjda med den - som man tycker - handlingskraftiga politik som förs.
Maurizio Molinari som är chefredaktör för en av landets största dagstidningar La Stampa har skrivit att den gul-gröna regeringen har, precis som valresultatet bäddade för, tagit sig an olika delar av landet.
Medan befolkningen i södra Italien lever i arbetslöshet och fattigdom orsakad eller förvärrad av korruption och maffia, så ser folket i norr skatter, byråkrati och bristande samhällsservice som hinder för utveckling.
Enligt Molinari har därför regeringspartierna delat upp sig enligt sina kompetenser.
Inrikesministern Matteo Salvini försöker leverera efter kraven från norr. Femstjärnerörelsens ledare och minister för ekonomisk utveckling, Luigi Di Maio, inriktar sig på utmaningarna i syd.
Om det är tillräckligt som strategi återstår att se.
Ökad splittring inför EU-valet
Ekonomijournalisten Roberta Carlini beskriver det som att de båda partierna både sitter vid regeringsmakten och utgör opposition på samma gång.
- Det finns ingen politisk opposition längre, utan Salvini är i opposition till Di Maio och tvärtom. Det är ett mycket riskabelt spel, säger Carlini.
Motsättningarna och skillnaderna som finns mellan partierna, som tillhör olika grupper i EU-parlamentet, tenderar att tydliggöras än mer ju närmare EU-valet den 26 maj vi kommer.