Ny utställning på Emma väcker frågor om skämt och allvar i konsten
Emmamuseet i Esbo lovar expressivitet och satir i sin nya utställning med internationellt erkända målare. Museet ger tre vänner plats att ställa ut verk som enligt dem själva ingen seriös konstinstitution skulle röra.
Utställningen, The Men Who Fell From Earth, visar individuella och gemensamma verk av tyskarna Jonathan Meese och Daniel Richter och konstnären Tal R, född i Israel men bosatt i Danmark. De är alla mycket ansedda målare i sina respektive hemländer.
Männen har känt varandra i cirka 30 år. Inom konstvärlden anses de med en nyexpressionistisk stil ha väckt nytt liv i måleriet omkring millennieskiftet - en tid då just den konstformen ansågs gå mot sin död. Många konstnärer i Finland och Europa har låtit sig inspireras av deras penseldrag.
Emmas utställning är den tredje och sista delen av en turnerande helhet som tidigare visats på konstmuseet i Holstebro i Danmark och museet i Stade i Tyskland. Namnet The Men Who Fell From Earth syftar på en science fiction film från 1970-talet. I sina gemensamma verk - installationer, skulpturer och ett videoverk - har konstnärerna låtit sig inspireras av dess teman, bland annat den ekologiska krisen, och absurda humor.
Skickliga målare som inspirerat många
Konstnärerna berättar om sina egna verk. Tal R är bland annat intresserad av porraffärers fasader och ser likheter mellan fasaden och målningen. Han funderar också på män som ramlar av hästryggen, som i målningen på bilden nedan.
En av Daniel Richters målningar handlar om symboler för manlighet och sexualitet, i det här fallet tobaksrökning, som för 20 år sedan betydde något helt annat än det gör idag.
- För tjugo år sedan tyckte alla mina kvinnliga och manliga vänner att tobaksrökning var den ultimata sexsymbolen, säger Richter. Idag tycker man närmast synd om en person som röker, tillägger han.
Jonathan Meese berättar att han kan inspireras av vad som helst, men att han ofta porträtterar sig själv.
Skämtsam jargong
När trion presenterar sina gemensamma verk verkar mycket bli till ett skämt. Museichefen Pilvi Kalhama säger att konstnärerna med just de här verken åter har lyckats förnya måleriets traditioner.
Det är lekfullt med ett virrvarr av streckgubbar och dollartecken och könsorgan, men mycket av det känns också ganska bekant.
Upprepade symboler ska förlora sin betydelse
Pernilla Wiik, amanuens för publikarbete på Emma, uppmuntrar publiken att se på kombinationen av lekfullt uttryck och allvarliga budskap.
- Deras jargong är som en performance och ett narrativ, säger Wiik.
- Konstnärernas tanke är att använda sig av symboler så flitigt att deras betydelse till slut urvattnas, tillägger hon.
Hon berättar att Jonathan Meese kan använda sig av hakkors i sina verk och att han i sina performanser har utfört en nazisthälsning, för vilket han har åtalats i Tyskland, men inte dömts.
Kanske det verkar som om allt är ett skämt men de facto är det ganska seriöst för oss.
― Tal R, bildkonstnär
Jag har svårt att fånga det allvarliga budskapet i deras gemensamma verk och deras många skämt får det att kännas som att utställningen är ett skämt. Jag frågar Daniel Richter och Tal R om den är det.
- Jag tycker inte om idén att en konstnär berättar superseriöst om sina arbeten som om någon borde köpa dem. Jag bryr mig inte, säger Richter.
Tal R tycker att det är besvärande att som konstnär behöva bena ut för publiken vad en målning handlar om. För varje ord förlorar målningen något av det magiska som den kan innehålla för en betraktare.
- Det låter alltid som om man försöker hitta på ett alibi för mord. Kanske det verkar som om allt är ett skämt men de facto är det ganska seriöst för oss. I stunden blir man bara så trött på allt påhittat prat att man till slut reagerar med att skratta åt det, säger han.
Är er kritik mer riktad mot konsten än samhället överlag?
- Vissa gemensamma arbeten är mer skämt om att vi är nazister, idén om att konstvärlden är hierarkisk och att det inte finns tillräckligt med lek i den. Våra egna arbeten handlar om saker som vi är intresserade av, säger Richter.
Richter säger att konsten sist och slutligen handlar om fritt uttryck och möjligheten att kunna göra narr av sig.
Utomstående människor tror alltid att allt en framgångsrik konstnär gör förvandlas till guld, men det är helt fel.
― Daniel Richter, bildkonstnär
Är det inte lättare för er att göra narr av er själva och kritisera konsten när ni förtjänar tiotals tusen - om inte hundratals tusen - euro för era verk?
Richter anser att min fråga är orättvis och undrar varför han som konstnär alltid förväntas svara på den.
- Men till mitt försvar, tror du verkligen att någon seriös institution eller viktig person skulle visa det här (hänvisar till deras installation)? Aldrig i livet. Dom tycker alla att det är idioti.
- Kanske våra individuella verk finns på marknaden men det som vi gör tillsammans kommer ingen köpare att röra. Utomstående människor tror alltid att allt en konstnär gör förvandlas till guld, men det är helt fel, tillägger Richter.