Från Jakobstad till Grönland: Pentti Kronqvists skidexpeditioner inspirerade till museet Nanoq som handlar om arktiska äventyr och inuiternas vardag

I isbjörnarnas fotspår

Få tar sig till Grönland under sin livstid.

Museichef Pentti Kronqvist har inte bara besökt Grönland, utan också skidat över den grönländska isbeklädda ödemarken flera gånger. Dessutom har han besökt många andra arktiska områden sedan 1970-talet.

Expeditionernas tid är över, men de har inspirerat till ett museum som polarfararen grundat tillsammans med en aktiv talkogrupp i sina hemtrakter i Fäboda nära Jakobstad.

Museet har fått sitt namn efter isbjörnen. Där kan man leva sig in i internationella polarexpeditioners prestationer och bekanta sig med de arktiska folkens kultur.

Den gentlemannaaktiga Kronqvist leder oss på en rundtur med ett slags beslutsamhet som förmodligen är bekant för deltagarna i hans expeditioner. De mörka ögonen blänker vaksamt, men det första intrycket av en reserverad museichef förbyts strax: lyssnaren får vänja sig vid att de vilda och vemodiga berättelserna kryddas med humor.

På morgonen såg vi att en isbjörn hade gått fem meter från tältet...

Pentti Kronqvist

Isbjörnen

På expeditionen år 1976 väckte Christer Boucht mig en natt i tältet och sade: det är en isbjörn. Jag sa, nä, är det kanske isen? På morgonen såg vi att en isbjörn hade gått fem meter från tältet men sedan fortsatt. Christer sa, att vi luktade så illa att han inte ville ha oss.

Museets namn kommer från det grönländska ordet för isbjörn, nanoq. Enligt inuiternas gamla sägen är isbjörnen den klokaste, starkaste och farligaste av alla djur, och man känner en djup vördnad för djuret.

Då Kronqvist år 1979 för första gången besökte det nordligaste Grönland, bekantade han sig med Ilanguaq Duneqiin, en berömd jägare och konstnär. Av honom fick Kronqvist ett isbjörnssmycke gjort av ben.

Ett isbjörnshuvud spänt kring halsen ger kraft och styrka åt bäraren säger en gammal sägen i eskimoernas mytologi. Jag fick ett huvud som gåva och satte den genast runt halsen. Isbjörnsamuletten har jag fortfarande i gott förvar efter alla dessa år… och kanske ger den mig också kraft och styrka på gamla dar. Ilanquag blev en av mina bästa vänner.

– Pentti Kronqvist i det 20-åriga Nanoq-museets jubileumsskrift år 2007

Grönland

År 1971 var Pentti Kronqvist 33 år gammal. Då lockade den vasabördige advokaten och upptäcktsresanden Christer Boucht honom med till Grönland för första gången.

År 1966 hade Boucht varit med i den första finländska arktiska expeditionen som korsade den grönländska glaciären. Han planerade en ny resa och hade hört talas om att Kronqvist var i mycket gott skick.

Mycket i livet beror på vad man träffar för folk. En söndag kom Christer Boucht och hälsade på. Han hade fått höra att den här Pentti Kronqvist skulle vara lämplig för att åka med: jag idrottade och sprang 800 och 1500 meter och målade radiomaster som var 90 meter höga. Jag var också akutvårdare och jobbade både på ambulans och brandverk.

Jag kände till Boucht och tänkte att om en sådan man kommer och frågar om jag ska komma med, då åker jag. Så började det. Vi for i augusti 1971 och reste till västra Grönland.

Kylan

Färden -76 tänkte sluta ganska illa. Vi hamnade nästan 300 kilometer längre bort än vi hade planerat. Maten höll på att ta slut och skorna frös på fötterna på mig, och då tänkte jag att jag skulle ha kunnat sätta mig ner och frysa ihjäl där…

Det är ju en tröst, att fryser man ihjäl, går temperaturen ner och så känns det bara varmt och skönt i kroppen. Det är inget dramatiskt sätt att lämna livet.

Resenärerna räddades då de i sista stund mötte kanadensiska ridande poliser och fångstmän som hjälpte dem.

“Aldrig mer”, tänkte jag flera gånger när det var som värst. Kommer jag härifrån med livet i behåll får nog sådana färder vara för mig! Sen blev det i alla fall åtta resor till för mig. Med det är en annan historia.

Pentti Kronqvist i barnboken En farlig färd – Pentti berättar (2012)

Här kan du läsa mera om Penttis resor och lyssna på en intervju om hur han var redo att lämna livet mitt ute i ingenstans:

Pentti Kronqvist om att skida till Kanada: Det är dårskap, men det ger en sötma

Arkivvideorna är från en tv-dokumentär från 1981. Kronqvist filmade en finsk-norsk expedition som skidade den 600 kilometer långa färden över Grönland. Färden tog 26 dagar, vilket ännu i dag är en av de snabbaste prestationerna på den sträckan.

Vännerna

Då jag besökte Grönland för sista gången var de flesta människor jag kände där inte längre i livet. Men jag gick till begravninsplatsen och pratade med dem. Inuiterna tänkte så före kristendomen. Enligt dem kan de avlidna höra en fast de inte svarar.

Pentti Kronqvist

Jag har flera gånger besökt folket som lever på fångst i Thuleområdet. Det är världens nordligaste folk som lever av fångst. Deras liv började fascinera mig från första gången jag kom hit: hur kan folk bo här, och hur kan de leva här.

Jag har filmat deras vardagliga liv, de här människorna som jag beundrar, som lever så nära Nordpolen. Där har de här kulturerna levt i tusen år.

Skulle en av oss komma dit och leva allena till exempel på vintern skulle vi frysa eller svälta ihjäl på några veckor. Men där lever de gott, för de kan det här livet, och det är det som fascinerar mig.

Iku Oshima, en Tokyobo i Thule

Här är en speciell man som jag träffade år -76. Han heter Iku Oshima. Då var han på Grönland med ett tv-team från Tokyo och filmade eskimåerna i Thule. Då jag kom tillbaka till Sierrapaluk två år senare var han fortfarande där och hade gift sig med en eskimåflicka.

Här är han klädd som en fångstman, och visste man inte bättre skulle man tro att han är inuit. Då jag hälsade på sommaren 2018 levde han fortfarande där, var 76 år gammal och hade fem barn. Två av hans barn bodde på Grönland och resten hade åkt ut i världen. Vi satt länge och drack te och pratade om livet.

Museet

Jag har försökt bygga museet så att det smälter in i naturen.

Pentti Kronqvist

Nanoq öppnade år 1991, med syfte att öka kunskapen om och intresset för polarområden.

Idén om ett museum kom då Kronqvist på 1980-talet behövde någonstans att förvara den ökande mängden föremål som han hade med sig från sina resor. En förening startades för att få igång museet, som slutligen förverkligades tack vare en stor mängd talkoarbetare och donationer.

Samlingen består bland annat av arktiska fångstredskap, instrument, kläder, foton, kartor och ett stort bibliotek.

De äldsta föremålen är från 1600-talet. En del har Kronqvist haft med sig från sina otaliga resor till polarområdet, en del har museet fått som gåva.

Museiområdets 25 stugor: björnidet, torvhuset och världens nordligaste kyrka

Kronqvist kom till Fäboda by utanför Jakobstad med sina fosterföräldrar.

Som 16-åring byggde han sin första egna stuga på en skogig tomt, samma tomt som museets övriga byggnader sedermera har rests på.

Museet består numera av 25 byggnader, som till exempel ett torvhus byggt i nordgrönländsk stil, en isbjörnsjägares stuga, en lappländsk guldvaskares tjäll och en kopia av världens nordligaste kyrka.

Torvhus eller världens nordligaste lyxhotell

Jag var inne i ett sådant här hus år 1976 då vi skidade från Grönland till Kanada. Det var 54 grader kallt och blåste 40 meter per sekund, och då känns det som 150 minusgrader. I en sådan vind kan man inte resa ett tält, men de gamla fångsmännen vi had emed oss sade att det finns torvhus i närheten, där kunde vi få lä. Vi kröp in i kojan, och det var som ett lyxhotell.

På mina guidade turer brukar jag skoja att detta är världens nordligaste hotell, det är självservice och helt gratis, så det rekommenderar jag varmt.

Under årens lopp har museet i Jakobstad samarbetat med flera europeiska museer, som British Museum, Grönlands nationalmuseum, Fram i Oslo, Arktiska och Antarktiska museet i St. Petersburg och Leonardo da Vinci-museet i Milan.

Det som gör Nanoq speciellt i Finland och hela Europa är det heltäckande sätt på vilket man här presenterar de arktiska expeditionerna, samt Pentti Kronqvists personliga förhållande till museets samlingar.

Hjältesagorna

Det här är originalföremål från expeditioner, som gjordes av bland andra Phipps, Amundsen, Nansen och Svedrup. Jag vet historien bakom varenda föremål, vem som har använt det, vad man har använt det till och varifrån det kommer.

Då jag guidar besökare kan jag stå och prata om dem i flera timmar. Det är historien bakom föremålet som gör dess värde.

På museets övervåning finns föremål och utrustning från 1900-talets kända internationella expeditioner.

Den individdyrkan som förekommer i historieböckerna vill Pentti Kronqvist ändå inte underblåsa i sitt museum.

I utställningen är det berättelser från polarfärdernas döda vinklar som lyfts fram. Till exempel det att inuiter och andra eskimåer möjliggjort de västerländska upptäcktsresandenas våghalsiga äventyr. Men de har hamnat i skuggan av de stora hjältarna.

Den första på Nordpolen var Robert Peary – som leddes dit av inuiter; i skuggan förblev även hans mörkhyade medresenär Matthew Henson

7.4.1909 var dagen då Peary som första i världen kom till nordpolen – det var fångstmän från Thule drog honom dit och tillbaka. Då Peary återvände till Washington fick han amiralsrang av president Theodore Roosevelt och begravdes han på krigskyrkogården Arlington med ett stort monument. De som hjälpt honom fick ingen uppmärksamhet, utan de här mnniskorna hade han aldrig kommit till nordpolen. Förmodligen kom han inte ända fram till nordpolen, men han var så nära att man räknar honom som den första.

Kommentar: "Patienten är god och sätter sig här!"

Aj!

Medan resten av inspelningsteamet sysslar med annat en bit bort sitter vi och snackar med Pentti Kronqvist, då det plötsligt sticker till i min handled.

En rådvill geting har lockats fram av septembersolens värmande strålar.

Men ingen fara: jag hinner bara överraskat konstatera det skedda, då Pentti Kronqvist redan tar över situationen.

– Patienten är god och sätter sig här! befaller han vänligt.

På bara ett ögonblick har museichefen gått in, hämtat en kortisontablett och rengjort sticket. Offret för arbetsolyckan får medicinen serverad tillsammans med ett glas vatten.

Det känns som att incidenten skulle visa på något mycket väsentligt med vårt intervjuobjekt: primärvårdarutbildningen sitter i ryggmärgen och kommer blixtsnabbt fram.

Pentti Kronqvist är en riktig eldsjäl med många intressanta historier på lager. Utställningarna handlar om artkiska kulturer, konst, fångst, krig och äventyr. Museumet är verkligen en pärla, och speciellt intressant är det när Pentti själv berättar.

Publiktips till Egenland

I Jakobstad finns ett fantastiskt arktiskt museum som heter Nanoq. Grundaren heter Pentti Kronqvist. 1988 började man med talkohjälp bygga det unika museumet. Iden att bygga kom från Pentti när han var på sina färder till Grönland. Det är verkligen värt ett besök!

Publiktips till Egenland

7 min

Arktiska äventyr i Jakobstad - Spela upp på Arenan