EM-juniormästaren sadlar om – ribbskräck fick Alina Strömberg att ge upp stavhopp: “Jag har varit ledsen och frustrerad och arg”

Sommaren 2016 fick Alina Strömberg sitt genombrott då hon vann stavguldet i U18-EM. Nu har rädslor ändå satt stopp för stavhoppandet så Larsmo IF-idrottaren kommer istället att satsa på sprintdistanser.

För några år sedan blev stavhopp den stora finländska succégrenen i friidrott då flera unga damer började göra väsen av sig. En av dem var Larsmo IF:s Alina Strömberg.

I juli 2016 vann Strömberg skrällguld i U18-EM i Georgien med personbästa resultatet 415.

Nu, två och ett halvt år senare, är Strömbergs rekord fortfarande 415, och där kommer det också att stanna. 19-åringen har nämligen bestämt sig för att byta gren.

Orsaken till att Strömberg valt att ge upp stavhopp är problem med den mentala biten, lås som hon inte fått upp trots hjälp av en mental coach.

– Det började för två år sedan. Mycket genomlöpningar i stavhoppet. Det blev värre och värre, en ond cirkel. Det var jättefrustrerande och jobbigt då jag inte lyckades fixa det, berättar Strömberg till Yle Sporten.

Genomlöpningarna blev till slut som en vana. Stressen ökade och det var inte längre roligt att gå på träningar. Vad som ligger bakom problemen vet Strömberg inte.

– Det är svårt att hitta någon orsak, säger Strömberg och håller en kort paus.

– Genomlöpningarna handlade väl om en viss rädsla. Speciellt då jag höjde greppet om staven. Och sedan så blev det ju bara värre, jag började löpa igenom med kortare ansats och det fungerade inte alls.

Svårt men lättande beslut

Strömberg höll paus från stavhopp redan i fjol då hon tränade och tävlade som sprinter. Tanken var ännu då att återvända till sin gamla gren, men nu har hon fattat beslutet att lägga staven på hyllan för gott.

– Problemen har hållit på så länge och det har tärt på mig. Jag har varit ledsen och frustrerad och arg. I och med det har motivationen farit. Det var väldigt jobbigt att ta beslutet, också för att jag kände att jag gjorde folk besvikna.

Till slut valde Strömberg ändå att tänka på sig själv i första hand. Stavhoppningen fick bli och sprintdistanserna kallade.

– Då jag tog beslutet så var det nog en lättnad. Det var svårt att sluta kalla mig stavhoppare och förstå att jag faktiskt är en sprinter, det tog en stund.

Nu är Strömberg ändå bekväm med beslutet.

– Då jag ser någon annan hoppa stav så är jag inte avundsjuk längre. Jag tänker inte att “fan, där skulle jag också vilja hoppa”.

Att det istället blev sprinterlöpning var ett naturligt val för Strömberg som alltid varit snabb. Trots att hon bytt gren så arbetar hon fortfarande med Mikael Westö som tränare.

– Jag fick mer motivation att gå på träningar när jag har nya mål och vet vad jag vill. Det är inte oklart längre. Det känns bra.

“Har stor potential som sprinter”

Som stavhoppare var Strömberg ett stort framtidslöfte, men som sprinter vet hon inte precis var hon skulle klassa sig.

– Jag håller inte lika hög standard i sprint som i stav, det är jag medveten om. Men jag tror ändå att jag har stor potential och kan bli en bra sprinter.

Strömberg kommer att tävla på 60 meter under inomhussäsongen och på sommaren är det 100 och 200 meter som gäller. Målsättningarna är inte så konkreta i alla fall ännu.

– Eftersom det här egentligen är mitt första år som sprinter så handlar det om att se hur det går och inte ta så stor press. Klart jag vill springa hårt i mästerskapstävlingar, men jag tror inte jag har några resultatmål.

Mentalt lås stoppar Europamästaren Alina Strömberg från stavhoppet: ”En emotionell bergochdalbana”

Det har varit jobbigt, säger Larsmoidrottaren.

När kroppen och huvudet sviker är stavhopp svårt: ”Så jäkla mental gren”

Erica Hjerpe kan inte hålla i ett vattenglas – hoppar ändå.